.gif)
Ja det är lite av vad jag har lärt mig på kursen jag går. Man ska inte vara så jante utan du är faktiskt bra, mycket bättre än du tror etc.
Idag fick jag ett exempel på det. Vi hade intervjuträning. Vår ordinarie coach var idag utbytt mot en annan som vi inte träffat tidigare och vi hade i läxa att leta upp en platsannons och utifrån den skulle vi intervjuas om ett jobb.
Igår kväll letade jag runt bland olika jobb som faktiskt fanns och hittade ett som jag skulle kunna tänka mig att söka - det var ekonomi, administration och kundtjänst - lite av det jag tidigare gjort och företaget handlade med lyxfashion. Bara det låter ju inspirerande - lyx fashion.
Och vi var två och två som var intervjuade och vi fick spela rollen som medarbetare till den som intervjuade och kunde ställa frågor också om vi ville. Efteråt var det feed-back och innan hade vi förberett oss och fått ett formulär med tänkbara frågor man kan få.
Även om det är på lek så tycker jag att det kändes nervöst. Att jag flackade med blicken, kände mig lite svettig och inte svarade så bra som jag skulle önska.
Men se det tyckte inte intervjuaren. Hon lyfte på hatten och tyckte det hela var väldigt bra. Genomtänkt, sammanhängande och allt möjligt bra. Även min kurskamrat höll med och jag kunde också hålla med å hennes vägnar att jag tyckte hon gjorde bra ifrån sig.
Så här skulle jag ge mig själv en klapp på axeln och vara stolt och självsäker. Och trygg var ett ord som dök upp.
Konstigt nog så kände jag mig väldigt osäker, lite otrygg och inte alls så bra.
Men efter feed-backen känns det ju väldigt bra. När man går på intervjuer får man ju sällan någon feed-back. Om man inte är tuff nog och ringer upp sen och frågar men det har jag aldrig gjort utan man går och tror att man gjorde så kasst ifrån sig, att man var för osäker, nervös och verkade totalt okunnig.
Frågan - hur skulle andra beskriv dig - tycker jag är väldigt svår. Jag går ju inte runt och frågar - vad tycker du om mig men så frågade jag min kurskamrat. Vi känner inte varandra mer än det lilla vi träffats där och hon tyckte jag kändes som en trygg, trevlig och glad person. WOW.
Är inte vi svenskar otroligt dåliga på att prata om oss själva i positiva ordalag.
Vi har ägnat en del tid åt att skriva CV och hur man ska skriva ett personligt brev och framhäva - sälja oss själva genom våra egenskaper. Uppfattas du som snål - Du är ekonomisk! Är du en pratkvarn - du är social osv.
En sak som jag har lärt mig är att genom alla mina arbetsbetyg använda mig av de egenskaper som jag fått tillskrivet mig.
Nu gäller det bara att klara ut hur mycket jag kan jobba för att jag har kunskapen, erfarenheten och möjligheten till att få ett nytt bra jobb står ju klart för mig. Men det är ju då detta med fibron som ställer till det för mig.
Men det ska ju arbetsprövningen klara ut men klart det känns lite sorgligt för den annonsen jag såg och låtsades söka hade helt klart varit ett jobb som jag hade velat ha och som skulle passa mig. Och ansökningen går ut i juli men att söka en heltid och inte klara av den skulle göra mig deprimerad igen så det är bara att vänta.
Klart är att jag själv märker och känner att det inte är troligt med en 100 procentig arbetsförmåga igen. Sen kan kanske detta ändras med tiden, nya botmedel etc och att en del faktiskt med åren blir bättre - inte alla - men några.
Så det är väl bara att acceptera att vara hemifrån 10 timmar på en dag gör inte att man mår så bra. Märker det ju bara på 4 timmar idag - då räknar jag också restider.
Men när allt är klart i alla instanser, fk, af mfl så kanske jag om inte i år utan i alla fall nästa år ha en tro på att jag är på väg uppför berget igen.
För jag är ju faktiskt riktigt bra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar