Urbota trist

Det är inte med glädje jag åtog mig uppgiften för det är så otroligt tråkigt, bökigt, jobbigt och allmänt trist.

Måla tak!

Men va fint det blir efteråt. Hela rummet får ju ett lyft så det kommer bli mer av denna trista uppgift.

Nu är två tak målade i lägenheten. Sonens tak målades härom veckan och det var inte så stort och det räckte med en gång.

Idag har jag målad vardagrumstaket och det är större och denna gång hade jag ett långt skaft när jag målade medans jag stod på en stol i sonens rum. Vet inte riktigt vilket sätt som är det bästa.

Och inte är det så bra för min kropp heller men skam den som ger sig. Det är ju ändå något jag vill göra och man tvingar sin kropp och biter ihop och låtsas som om smärtorna inte finns.

Men ikväll så har axlarna gjort sig påminda, ryggen ville inte riktigt tidigare idag och handlederna - ja dom bråkar också.

Men något som jag tycker är mest jobbigt just då jag gör något är att jag svettas något så grymt för så lite. Hade fattat om jag hade fått upp ett flås eller nåt men det räcker med att bara sparmåla så rann svetten och nu har jag kommit på att knyta en scarf runt pannan som stoppar svetten så den inte rinner ner i ögonen och skvätter på mina glasögon och det höll länge tills den också var så blöt att den rann från scarfen.

Håret är lika blött som om jag hade duschat och det här är hur äckligt, jobbigt och frusterande som helst. Man känner sig ofräsch. Tack och lov att jag har duschen att ta till i lägenheten så nu finns det alla duschsaker jag behöver och handdukar och nya underkläder att ta på så jag kan gå ut med högt huvud och känna mig som normal.

Fattar inte hur det kan ha blivit på det här viset. Och visst svettas jag lite på övriga kroppen också men där är det mer normalt för händelsen. Inte som om jag hade sprungit maraton i afrikas öken i gassande sol.

I alla fall så är sonens rum färdig så när som tapeten. Och planerar att få vardagsrummet klart inom ett par dagar. Barnen är hos mig denna vecka och dottern hjälper till.

Och när dessa rum sen är klara så kan jag börja köra saker upp till lägenheten och ställa i dessa rum.

I morgon ska jag till min kurator också. Känns bra - det är alltid givande samtal och pepp jag får och hon gör mycket och tar reda på information för hur jag ska komma vidare i min sjukdom. En remiss till arbetsterapin är på G.

Och så tänkte jag att jag och dottern skulle gå på bio. Harry Potter innan den slutar gå på bio. Vi har sett alla andra tillsammans och vill fortsätta med det. Det har blivit en liten mor och dotter grej sen sonen vägrade gå med oss utan gick med sina kompisar istället och vi har det så mysigt.

Sen måste jag hitta något bra garn för jag är snart klar med halsduken jag stickar och den ska sonen få.

Det är klart beroende att ha en stickning framför tv. Man tänker inte på så mycket mer än det man har för händerna och så konsentrera sig på det man vill se också. Bästa jag gjort på länge. Men som sagt inga avanserade saker så jag ska behöva räkna maskor och ha mig. Nej det blir nog en ny halsduk eller sjal. Kanske till dottern denna gång om hon vill följa med och välja garn.

Och jag känner mig lite mer possitiv och lite lite starkare än på länge och jag hoppas verkligen att det får hålla i sig. Att jag nu är på väg upp ur min vattenfyllda grop. Jag behöver inte trampa vatten längre utan ligger och flyter lite.