Sovmorgon

Orkade inte i morse. Har alltid varit som en trögstartad bil på morgonen och nu är det värre än någonsin.

Jag har efter att ha fått tips i andra fibrobloggar som läst böcker i ämnet också lånat och läst. För att själv fatta och förstå. Men det gör man ju knappt ändå. Och det står mycket om att just mornar är svåra för en del av oss med fibro. Vissa har mer problem med smärtor och vissa har mer problem med tröttheten. Jag tillhör den senare kategorin.

Så det är det jag får tänka när jag inte fixar en normal morgon.

Har nog sovit konstigt i natt för jag har ont i nacken. Sonen är hemma från skolan idag också. Han är inte bra. Hostan är fortfarande väldigt skrällig och allmänkänslan inte bra. Och igår blödde han näsblod av allt snytande förmodligen. Så vi får ta en dag i taget. Men dottern verkade pigg i alla fall.

Och hon började sent idag så därför kom jag inte heller upp.

Datorerna krånglar på jobbet och det är inte så mycket att hetsa upp sig för. Det är ju så med teknik. Det händer. Dataavdelningen är väl medveten så det hjälper ju inte att svära och slå på tangentbordet. Det är inte jag som gör det! Det man kan göra är att ringa it-helpdesk och höra vad som sker och när dom tror att problemet kan vara löst. Och det gjorde jag. Och inget besked mer än att man jobbar för fullt för att lösa. Så det hjälper fortfarande inte att slå och svära!

Ute skiner solen och det ser ut att kunna bli en härlig dag. Såg att det kommit upp lökväxter i grannarnas rabatt. Fick även en lapp i brevlådan igår om städdag i området. Men det är först i april men veckorna går ju fort.

Våren är härlig! Längtar efter att ta med lite fika och gå i vårt naturreservat. Där finns så härliga stigar att gå på och när hela marken är full med vitsippor. Då är det skönt att leva.