Frostigt

Idag vaknar vi sent igen. Eller jag hade hunnit med mitt men dottern som jag trodde skulle börja sent skulle inte gör det så det blev det lite stressigt där. Ingen frukost hemma för henne men det har dom på skolan så det känns ju bra vill ju inte att dom ska gå hungriga hade gjort mackor som hon skulle äta i bilen men så vände jag på brödet och det var grönt - direkt i soptunnan och nya ville hon inte göra utan valde att äta på skolan istället. Tror aldrig hon gjort det tidigare. Hon är liksom jag en som väljer att sova så länge som möjligt. Men hon kom i tid och jag lyckades komma till jobbet 10 över 8.

Igår fick jag ta en hjälp för att sova - en propavan och hela natten har varit en ända lång härlig dejt med John Blund. Inte vaknat något utan bara snusat. Och jag känner mig torr i halsen då jag nog har legat med öppen mun och bara andats för snarkar kan jag inte tänka mig att jag gör.

Och det finns en känsla i kroppen av att det kanske är så att förkylningsbacillen vill få fotfäste i mig. Men jag hoppas den försvinner innan det går så långt. Sonen är hemma idag också. Kanske sista dagen vi får se. Han har sån eländig hosta. Eller så får det bli ett samtal till vårdcentralen.

Och det är inte bara vi som har fått virus. Dottern har fått virus på sin dator. Något via msn så den beter sig lite knepigt. Men jag får ringa min support och bli lotsad hur vi ska radera det via DOS. Har världens bästa support - brorsan!! Hon var inte alls glad igår. Hon var tvungen att göra klart ett arbete i skolan och så strular det.

Och det är frostigt här på jobbet. Jag orkar ju inte med att det ska suckas och stönas och ha sig. Att det ska spelas martyr när chefen ringer. Att en helt vanlig order ska göras om till något stort och krångligt. Det är ju det arbetet går ut på. Att information jag lämnat inte har noterats i minnet eller om det nu inte funkar på ett papper. Nej det ska vara så att om jag säger en sak som gäller för en produkt så ska jag istället maila den. OK! Jag trodde i min enfald att om man inte kommer ihåg det ändå så noterar man det själv på lämplig plats. Så gör jag ifall jag hör något som jag vill komma ihåg. Jag förväntar mig inte att chefen som ofta kommer med muntlig info ska maila den utan då tar jag papper och penna och skriver ner det i min lilla svarta bok jag har för sånt.

En order mailas, faxas eller rings in. Man tar hand om den, matar in den i systemet, tar kontakt med HK om det är något speciellt eller kund om det behövs. Det är inte så att det är speciellt stressande, svårt eller på annat sätt jobbigt. Det kan vara en produkt på den eller många. Men varför göra det svårare än det är. Varför stressa och jaga upp sig själv? Måste vara väldigt jobbigt att leva så. Vi har inte så stressigt på jobbet. Det är lågkonjunktur och det påverkar oss också. Telefonen kan vara tyst i flera timmar och det är lugnt och man kan göra sina arbetsuppgifter utan att lägga det åt sidan för att svara. Det finns gott om tid att hinna göra sitt jobb på de timmar man har under en arbetsdag. Finns ingen som helst anledning att jobba över.

Men såna här personer finns väl i stort sett på alla större arbetsplatser. Och då jag är van att jobba själv, inte dela rum, jobba med bara män så blir det för mig ett irritationsmoment.

Så det är tur man har bloggen att ventilera sig genom. Stör det någon - läs inte. Tror säkerligen att hon också suckar och stönar över mig. Stör sig att jag inte är på jobbet innan 8 utan kommer precis eller strax efter vanligtvis. Men det händer också att jag är där innan men aldrig att jag är där en halvtimme eller 45 minuter innan. (vilket hon är). Finns ju liksom ingen anledning om det inte är så att jag vet med mig att jag nu måste ha gott om tid pga hög arbetsbelastning. Likaså att sitta över på kvällen ifall det skulle behövas. Men det har jag inte haft anledning till. Känner inte att jag behöver impa på chefen genom att sitta längre än till arbetsdagens slut.

Vi gör ju samma sak jag och kollegan men jag har också ett ansvarsområde till och det är ekonomin.

Så jag slår mig på bröstet och ropar - fan jag är inte så dålig när allt kommer omkring! Jag gör mitt jobb väldigt bra! Jag kan våra produkter och kan vara serviceminded. Jag kan växla mellan kundtjänst/ordermottagning till ekonomiarbetet utan att blinka. Jag kan ha papper i högar och ändå ha koll. Jag kan svara i telefon samtidigt som jag fortsätter knappa på datorn. Jag kan avsluta en kund per telefon utan att direkt efter svära och sucka över att den måste vara en idiot. Jag stressar inte upp mig på jobbet i onödan. Alltid nått - trots fibrohjärnan.

Sen kan ju jag också känna att det är mycket på jobbet, att någon kund kan vara extra jobbig, bli sur när man får en utskällning i telefon för något man inte är inblandad i eller när något går åt skogen.

Men just nu så är det inte så att det behövs stressas vilket är jättebra då jag befinner mig i den situationen jag är i då kroppen säger ifrån.

Herrejösses - jag har just öst beröm över mig själv. Det kändes riktigt bra faktiskt. Annars så är det väl mer så att jag gör åt andra hållet. När allt annat är som ett virrvarr i kroppen. Med den privata bakgrund man lagt sig till med. Misslyckat äktenskap. Misslyckad dotter. Och mycket annat. Mental stress har jag så det räcker och blir över hemma. Stress över att inte orka och hinna med att göra mer i sitt privatliv. Att klädhögen med tvätt växer och man har inte någon som helst ork att ta tag i den. Stress över att pengarna inte räcker till. Stress över att vikten står still, stress över att barnen kanske inte har det bra etc etc. Så jag har min beskärda del av stress. Och känsla av att vara otillräcklig.

ch nu ska jag äta min frukost. Turkisk yoghurt med grädde och blåbär. Och så får det nog bli en huvudvärkstablett eller två också.

Må gott