December

December

måndag 29 december 2008

I B S

International Business School eller

IBS som i

Irritable Bowl Sydrom

aka Colon Irritable

aka Irriterad tjocktarm

aka Tarmkatarr

aka - ett jädra problem för dom som har det.

Men hur kul är det för International Business School att förknippas med denna åkomma?? "vad gör du nu för tiden. Jag är på IBS - jasså stackare. Att ha såna besvär."

Definition: Funktionell tarmsjukdom d.v.s. ger symtom som saknar påvisbara organiska orsaker i form av strukturella, infektiösa eller biokemiska abnormiteter. Andra sjukdomar skall alltså ha uteslutits.

Orsak: Okänd. Debut från tonåren men sällan efter 40 års ålder. Finns tecken på störd tarmmotorik samt en hypersensibilitet för tarmdilatation, sannolikt via CNS-sensiterad smärtreglering. Viss betydelse har sannolikt även kosthållningen (kan bidra till pat:s symtom) samt psykologiska faktorer (stress samt hur pat upplever och hanterar sina symtom). Forskning finns som tyder på rubbning av nervcellsfunktionen och inflammatoriska förändringar lokalt i tarmen. Men teorier finns också om störd smärtöverföring mellan tarmens nervsystem och CNS. Inte ovanligt att sjukdomen/symtomen debuterar efter en tarminfektion.

Symtom: Minst 3 månader av kontinuerliga eller återkommande symtom med: Buksmärtor/obehag. " Uppkörd" och knipsmärta som oftast lindras vid tarmtömning. Störd tarmtömning (bråttom till toaletten, krystning, känsla av ofullständig tarmtömning), ändrad avföringskonsistens (förstoppning, kulformade fekalier eller diarré) och ändrad avföringsfrekvens/oregelbundenhet, gaser (uppkördhet).

Vanligt att patienter med IBS samtidigt har besvär som gastroesofagal reflux, dyspepsi, trötthet, urologisk/ gynekologiska besvär och smärtproblematik.

Differentialdiagnoser: Koloncancer, dyspepsi, ulcerös kolit, Mb Crohn, mikroskopisk kolit, celiaki, laktosintolerans, bakteriell överväxt i tunntarmen, gallvägssjukdom, pankreasinsufficiens, gynekologisk sjukdom, giardiasis, amöbiasis, bakteriella koliter, hypo/hypertyreos. Finns även patienter med specifik födoämnesallergi utan att detta avspeglar sig i höjda antikroppstitrar; ex v komjölksallergi.. Fibromyalgi. Depression/Ångest. Kroniskt trötthetssyndrom. Ehlers-Danlos syndrom (ärftlig sjukdom med förändrad bindvävsstruktur i bl.a. inre organ med mag- tarmproblem).

Jag har levt med detta halva mitt iv. Hela jag är ju störd! Och jag kommer så väl ihåg då jag satt hos en läkare 1987 för att jag hade så ont vid ljumskarna/äggstockarna ungefär. Smärtan flyttade sig från höger till vänster sida för att sen försvinna och sen komma tillbaka igen. Och det var väldigt smärtsamt.

Jag trodde då att det måste vara någon form av cystor för det hade en annan läkare sagt till mig att jag hade då jag sökt en gång för samma typ av smärtor. Äggcystor tror jag han sa att det var.

Jag hade då flyttat över halva landet och fick söka en ny läkare. Där satt jag och berättade om hur jag hade ont och att jag haft det tidigare och det var cystor vilket jag nu var helt övertygad om att det var igen och att det var då dom sprack inne i mig som gjorde så ont. Vilket jag hade hört av min gynekolog.

Han ställde massa frågor som för mig var helt främmande. Han frågade om mina toalettvanor, avföring och annat som för mig kändes helt irrelevant. Och så säger han att du har Colon Irritable. QUE!!!


Och så fick jag flera recept att hämta ut på apoteket. Det var bulkmedel, någon form av gasdämpande droppar och någon tablett som jag nu glömt vad det var för nått. Och när jag stod där och väntade på att få min medicin. Såna där små askar som man brukar få kom expediten med två stora kassar a la Ikea. Jag kände hur jag rodnade där jag stod. Va i hela friden är detta. Ett helt apotek?

Det var påsar med bulkmedel som skulle intas med vätska. Äckligt, slemmigt och svårdrucket till man efter en vecka hade vant sig. Det blev godare med saft än vatten.

Sen har åren gått. Och jag kommer ju inte alls ihåg hur det var innan jag fick denna diagnos. Kanske hade jag problemen ännu tidigare utan att för den skull tänka så mycket på det. Man har ju så myckat annat att tänka på i den ålder. Men bättre har det ju inte blivit i alla fall.

Jag slutade med dessa mediciner efter ett år eller så då jag inte blev märkbart bättre. Och jag har testat alla möjliga alternativa mediciner. Gick till någon som sa att jag led av Candida och skulle få bukt med detta om jag "bara" köpte hans pulver a la massa hundralappar uppåt tusen. Och då var det bara några veckorskur och sen så vara det bara att fortsätta att stoppa pengar i hans ficka. Nix! Det gick jag inte på. Hälsokosten har också fått besök, dieter, proviva, m fl.

Sen går tiden så man har ju glömt hur det är att inte ha IBS. Jag lärt mig att så här är det - vet inget annat. Jag får mina attacker. Och då får jag ha nära till toaletten. Att ha en mage som är som en ballong för jämnan, att knappt komma ihåg hur det är att göra nummer 2 normalt. Det är liksom antingen eller.

Men man kan känna sig helt ok, inte ens tänka på hur toalettbesöken är och var. Och så sitter man på en sten i skogen, tar sin lilla fika och mår jättebra. Packar ihop och ska gå hem och helt plötsligt som en blixt från klar himmel så är man i akut behov av en toalett. Det är inte kul! Inte kul!

Speciellt inte när man inte har en enda pappersbit i sin rygga. Det var en smärtsam, svettig och jobbig promenad till bilen. Gick bra när jag sen satte mig för att köra hem men sen den lilla lilla biten från parkering till toa och då ska man ju låsa upp dörren också. Det är milslånga steg vill jag lova. Och man vill ju försöka se normal ut ifall grannarna skulle titta ut. Och hade toan varit upptagen så vet jag inte vilken olycka som hade skett men det hade varit katastrofalt.

Efter detta försöker jag att a l d r i g glömma att ha papper i ryggsäcken i fall att behov finnes. Men det är ju också så pinsamt ifall man skulle möta någon där i skogen som är helt tyst. För det skulle väl inte förvåna mig ifall man hade en hel skolklass framför sig i ett sånt läge. Men än så har det inte hänt mig.

Ett tag så var immodium ett måste. Att alltid ha den tabletten i väskan för att kunna ta i förebyggande syfte om man var någonstans. För det är ju också så pinsamt att behöva låsa in sig en längre stund på dass och sen öppna och det är kö. Offentliga toaletter där man hör precis vad grannen har för sig är ju också en plåga. Man vill ju liksom inte skylta med vad man har för behov.



Och inte har det så mycket med vad jag äter och inte äter heller. Och jag har provat med låglaktos mjölk, tänkt på vad jag äter mm men någon märkbar skillnad blev det inte. Maträtter som jag ena gången inte kan äta utan att det behövs springa på toa kan jag äta andra gånger utan problem.

Även om jag ett tag såg en tendens då jag åt en gräddig potatisgratäng med en god köttbit och bearnaise tex. Mat som varit stabbigare och fetare men andra gånger kan det gå bra. Av någon konstig outgrundlig anledning.

Och just detta att det kan komma utan som helst förvarning. Det kan gå 5 minuter efter en måltid och det kan gå timmar. Hur många gånger har jag inte börjat gå ut för att gå med hunden tex och fått vända för att gå hem på toa efter bara några 100 meter. Eller suttit i bilen för att få vända och gå hem igen för att gå på toa.

Och ibland så kan man ju tycka att med allt detta springande så skulle man ju vara mer åt det magerlagda hållet för ingen näring kan ju stanna men på något sätt så sätter sig de små fettcellerna sig på kroppen utan några som helst problem.

Och så har vi ju den andra formen då man inte kommer ihåg om man ens varit på toan den dagen eller inte för att göra nummer 2. Eller var man där igår eller när. Och man får sen känslan av att väga ton och man både känner sig och är förstoppad.

Mjukt toapapper är ju att föredra speciellt när man sprungit som en fåne till toan x antal gånger. Då känner man sig lite flådd därbak. Vilket i sig också är smärtsamt. Och om man inte går så får man också ont då man väl kan göra sina behov.




Och hur ska jag veta att det är IBS och inte en maginfektion som drabbat mig då jag ibland ränner som en idiot till toan dygnet runt. Om jag inte kräks så har jag många gånger inte någon som helst aning. Kan vara magsjuk, kan vara IBS. Who knows??

Och finns det något värre än när toaletten är upptagen! Nu är det inte så stort problem längre. Vi har två toaletter och är 3 i hushållet varannan vecka. Då var det värre när man bara hade 1 och det antingen var långsamma ungar som man absolut inte vill stressa på då dom är där eller så en make med tidning som inte heller ville lämna förrän kroppen gjort sitt.

Min pappa hade ett uttryck då han stod och ryckte i dörren för att komma in och man var "långsam" på toan. Sitter du och blindskiter???? (Alltså sitta för sittandets skull). Så kul är det ju inte att vara där även om det ibland kan vara en tillflyktsort för att få vara ifred. Fast med barn så är man ju sällan det. Dom ska ju följa med in tills dom är i en viss ålder. Nu är det katterna och jycken som ska följa med in. Ena katten skrapar med klorna tills jag öppnar, jycken han gnäller. Så när man är själv hemma så är dörren öppen. För enkelhetens skull. Och man hoppas på att det inte kommer någon hem oförhappandes och rycker upp ytterdörren.

Och jag vet inte om det är någon form av empati från kroppen att inte låta fibron värka och ha sig så mycket när det är attacker från IBS.

Funderar på det eftersom jag under julen inte kännt så där jättemycket av fibron. Den har funnits där svagt i bakgrunden med lite värk här och lite värk där men det har inte varit av någon besvärande art. Och inte heller så har jag känt den där enorma tröttheten - fast det kan ju också bero på mycket vila, lugn och stressfri och härligt jul. Men magen! Den har varit på sin allra sämsta sida. Och jag har ju inte ätit något julbord med all den feta maten som man lätt kan frossa i - flera gånger om dagen. Visst har det ätits mer choklad än vad jag brukar men ändå inte i överdrift utan mer utspritt över hela helgen. Så att det skulle bero på maten enbart det tror jag inte. Utan det är väl ett skov. Som plockar upp bitar från både mat och miljö. Och vad kan man önska mer än:


Extra mjukt toapapper åt folket!





Här bloggar en tjej om just detta att ha IBS

1 kommentar:

  1. Jag vet precis vad du menar kära du. Jag lider av exakt samma och efter att fått slangar uppkörda i häcken, näsan, munnen och i underlivet (!) kom de fram till diagnosen IBS. Det var den första diagnosen jag fick, innan Dercums och Fibromyalgi. Nu har jag lärt mig att de ofta går hand i hand. Jag lägger gärna de där extra kronorna på mjukt toapapper men har nu lärt mig att Lidl har ett bra och mjukt till överkomligt pris.

    Jaja, skit samma! Ha det gott...

    SvaraRadera