WTF

Så här skulle det ju inte vara. Nu skulle det ju bli kärlek, kanske tom bröllop men så gick han och dog i stället.

Satt och snyfta för mig själv framför tv'n igår och Cityakuten. Dr Pratt omkom i en olycka.

En efter en försvinner de gamla trotjänarna som man gillar och vill ha kvar i serien. Fast så har det ju varit sen serien startade. Nu kommer man ju knappt ihåg George Cloonys karaktär.

Ända sen 1994 har jag följt den av och till. Otroligt egentligen! Undrar hur länge man tänker hålla på. Och det kommer väl nya också. Men visst har serien nästan överlevt sig själv och vissa avsnitt verkar är ju jättekassa men så blixtrar det till ibland och man fortsätter att titta.

Och igår kväll så förberedde jag mig från att skrapa bilens rutor genom att lägga dit en filt. Och i morse när jag tittar ut genom fönstret så spöregnar det.

Honkatten hon ville ut men ångrade sig genast. Hanen han gick ut men satt under taket till förrådet och tittade och väntade på att det skulle sluta och så kom han in också innan jag låste dörren och åkte till jobbet. Skönt nu är dom inne båda två i värmen.

Och det är så jobbigt att köra i sånt här väder. Det var mörkt, regnigt, blåsigt och mycket trafik. Och det har varit flera små olyckor men jag hamnade inte i någon i alla fall. Och man ser utanför fönstret vattenmassor i stora pölar.

Tänk om detta varit snö i stället! Usch då hade det varit bra mycket mer kaos! Så jag är glad att det är regn.

Idag är en bra dag. Känner mig faktiskt ganska pigg och smärtorna är inte heller så att dom känns så jag tänker på det. Vill hålla i den känslan - länge. Det går i skov efter vad jag har förstått.

Och häromdagen skrev jag att jag läst min första franska thriller - så fel jag hade!!!

Jag har tom läst samma författare!!

Minnet - vart är det på väg??