Igår var det säsongspremiär av Cityakuten och jag blev så besviken redan efter första delen innan första reklamen.
Och inte blev jag mindre besviken ju mer jag såg - nej det ser nog ut som serien har gjort sitt.
Så om jag missar ett, två eller fler avsnitt så gör det inget.
Då är svenska dokumentären sjukhuset mycket bättre. Nu följer jag den för att se hur det går för Engla Louise som är svårt sjuk i Anorexi. Har så svårt att fatta att man kan bli så sjuk. Att man inte kan äta. Att se sig själv som tjock trots att man i själva verket är som en fågelunge och inte väger något.
Hur många gånger har man inte tänkt - inte på helt allvar men ändå - att man skulle haft en liten släng av anorexi för att bli av med lite kilon. Men jag får vara glad att man inte har det och att ingen i min omgivning har det - för det verkar ju vara ett rent helvete.
Och i helgen träffade jag på en bekant som var så smal också. Jättevacker var hon och var vacker innan också men rund. Nästan 50 kilo hade försvunnit från hennes kropp. Men hon hade gjort en magsäcksoperation som hon fått per remiss och väntat på i 5 år.
Och som hon sa hon bantade för att inte gå upp mer - inte för att gå ner utan för att hålla sig där hon är.
Känner igen lite av detta. Kan ju knappt skriva ordet choklad och jag går upp.
Frågade hur det hade fungerat och hon har mått bra hela tiden efteråt. Och suget efter onyttigheter försvann med operationen.
I natt har jag sovit jättegott tills jag vaknade till någon gång innan klockan skulle ringa - hur mycket hon då var ville jag inte se. Men jag tog till lite hjälp. En insomningstablett och jag känner mig lite piggare idag. Inte helt men lite för jag fick nog min djupsömn som man behöver. Annars sover jag väldigt lätt och får förmodligen inte den vila min kropp behöver.
Men annars är min värkstatus som tidigare fast kanske lite mer för jag har nu mer fokus och känner efter och tänker på varje liten smärtkänning eller annat som känns konstigt.
Internet är ju fantastiskt - så jag letar information för att samla på mig så mycket som möjligt av egen kunskap innan jag möter läkaren på fredag nästa vecka. Tänker inte gå därifrån förrän jag fått den hjälp jag vill ha.
Och det blev ingen promenad igår. Sonen var hemma och skulle köras hem till pappan. Han hade inte packat i söndags och pappan tänkte hämta upp dom vid 16 tiden och eftersom han då inte var klar så frågade han om jag kunde köra honom. Och självklart!
Så vi käkade middag ihop. Kycklingsallad. Och medan jag stekte kycklingfiléer så låg jag och läste ut en bok.
Sen tog sonen jycken och gick och jag hämtar upp dom efter en stund så jycken fick sin promenad i alla fall.
Vi har sol idag också men det har varit kallt i natt - det var skrapning av bilruta som gällde. Och så var det köer in till jobbet pga en bilolycka. Men boken i bilen är spännande så det gör inget :)
Och ingen smoothie idag - slut på ingredienserna - måste handla. Så det blev grov macka med skinka och kaffe på jobbet istället.
Och till lunch blir det fisk och potatis. Middagen - ingen aning än.
Och inte blev jag mindre besviken ju mer jag såg - nej det ser nog ut som serien har gjort sitt.
Så om jag missar ett, två eller fler avsnitt så gör det inget.
Då är svenska dokumentären sjukhuset mycket bättre. Nu följer jag den för att se hur det går för Engla Louise som är svårt sjuk i Anorexi. Har så svårt att fatta att man kan bli så sjuk. Att man inte kan äta. Att se sig själv som tjock trots att man i själva verket är som en fågelunge och inte väger något.
Hur många gånger har man inte tänkt - inte på helt allvar men ändå - att man skulle haft en liten släng av anorexi för att bli av med lite kilon. Men jag får vara glad att man inte har det och att ingen i min omgivning har det - för det verkar ju vara ett rent helvete.
Och i helgen träffade jag på en bekant som var så smal också. Jättevacker var hon och var vacker innan också men rund. Nästan 50 kilo hade försvunnit från hennes kropp. Men hon hade gjort en magsäcksoperation som hon fått per remiss och väntat på i 5 år.
Och som hon sa hon bantade för att inte gå upp mer - inte för att gå ner utan för att hålla sig där hon är.
Känner igen lite av detta. Kan ju knappt skriva ordet choklad och jag går upp.
Frågade hur det hade fungerat och hon har mått bra hela tiden efteråt. Och suget efter onyttigheter försvann med operationen.
I natt har jag sovit jättegott tills jag vaknade till någon gång innan klockan skulle ringa - hur mycket hon då var ville jag inte se. Men jag tog till lite hjälp. En insomningstablett och jag känner mig lite piggare idag. Inte helt men lite för jag fick nog min djupsömn som man behöver. Annars sover jag väldigt lätt och får förmodligen inte den vila min kropp behöver.
Men annars är min värkstatus som tidigare fast kanske lite mer för jag har nu mer fokus och känner efter och tänker på varje liten smärtkänning eller annat som känns konstigt.
Internet är ju fantastiskt - så jag letar information för att samla på mig så mycket som möjligt av egen kunskap innan jag möter läkaren på fredag nästa vecka. Tänker inte gå därifrån förrän jag fått den hjälp jag vill ha.
Och det blev ingen promenad igår. Sonen var hemma och skulle köras hem till pappan. Han hade inte packat i söndags och pappan tänkte hämta upp dom vid 16 tiden och eftersom han då inte var klar så frågade han om jag kunde köra honom. Och självklart!
Så vi käkade middag ihop. Kycklingsallad. Och medan jag stekte kycklingfiléer så låg jag och läste ut en bok.
Sen tog sonen jycken och gick och jag hämtar upp dom efter en stund så jycken fick sin promenad i alla fall.
Vi har sol idag också men det har varit kallt i natt - det var skrapning av bilruta som gällde. Och så var det köer in till jobbet pga en bilolycka. Men boken i bilen är spännande så det gör inget :)
Och ingen smoothie idag - slut på ingredienserna - måste handla. Så det blev grov macka med skinka och kaffe på jobbet istället.
Och till lunch blir det fisk och potatis. Middagen - ingen aning än.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar