Den här tiden brukar man ju summera året som gick och tänka på vad man har att förvänta sig och tro på inför året som kommer.
Och hur var mitt 2007? Vad kommer man ihåg?
Jag kommer ihåg hur jag fick förkylning på förkylning under hela första kvartalet och lite till. Läkaren kunde inte hitta något speciellt fel på mig utan det är som vanligt ett virus och man kan inte göra så mycket mer än att lida ut det hela.
Jobbet har förändrats. Från att varit på ett företag sedan 2001 som jobbat med import från Tyskland och Italien så har jag under november blivit anställd av ett av de företag som vi importerade från då detta företag startat upp ett dotterföretag här i Sverige - eller rättare sagt. Vi som jobbat på importföretaget startar upp detta nya företag. Vilket inte är helt klart än och innebär flytt till nya lokaler och annat.
Och det gjorde också att jag fått åka på mässa i början av året och sedan en utbildning i Tyskland. Och för mig som var det nästan som att åka på semester. 1 vecka utomlands, hotell och varje måltid serverad. Ingen disk, ingen städning detta gör att man mår gott även om man har tuffa dagar. Men är man ensamstående så är man inte bortskämd med att få maten serverad och lagad om man inte gör det själv. Och så oberest som jag är utanför landets gränser så var det ju ett äventyr bara detta.
Sommaren går väl till mannaminne som otroligt dålig vädermässigt men min sommar var ändå väldigt bra. Jag fick besök av mina kära svägerska och minsta brorsbarnet då brodern och den äldste var på scoutläger. Fast dom tittade förbi på ner och hemvägen så lite fick jag rå om dom också. Och även om inte veckorna bjöd på bad och sol så är det alltid trevligt att umgås.
Fast jag badade faktiskt 2 gånger men det var i juni - någon vecka innan skolavslutningen. Då hade vi en period med otrolig värme och sköna soliga dagar och jag trodde aldrig att jag skulle doppa mig - badkruka som jag är - så tidigt på sommaren men badtemperaturen var hög.
Men så blev jag indirekt drabbad av en olycka som la stor sortie på sommarglädjen framförallt för mina barn. Pappans nya fru drabbades av hjärnblödning och det var en turbulent tid med mycket oro. Lång sjukhusvistelse då den första tiden var oviss och hon var nedsövd. Ingen visste hur hon drabbats, vilka var ev framtida men. Men hon vaknade upp och efter många veckor flyttades hon till annat sjukhus och rehabilitering. Och helt återställd är hon inte än idag och när/om hon blir det får framtiden visa.
Så sommaren för barnen blev inte som planerats. Ingen semester med pappan då han tillbringade sin lediga tid på sjukhuset förståerligt. Men sonen var rätt nöjd ändå för hans kompisar var också hemma denna sommar och dom hade fullt upp mest varje dag. Dottern gjorde en resa till Barcelona så hon var också nöjd.
Jag tröttnade på mitt eviga mätande, vägande, tänkande på mat och vikt. Det gav inga stora resultat - jag stod still eller gick upp 1 kilo för att sedan gå ner det samma. Gruppträningen som jag gick på gymmet sprack hela våren pga av alla förkylningar. Jag kom aldrig igång men så började jag på gymmet istället och det höll sig tills i höstas då nästa förkylning dök upp och sen tog lusten och tiden helt enkelt slut. Men jag har ju mina hundpromenader och känner att jag hellre tar tiden att gå långa härliga istället för korta för att hinna på gymmet. Och så länge jag inte behöver köpa nya kläder i större storlek så är jag nöjd. Men visst - ett par kilo ner skulle inte gör ont. Men med sunt förnuft, motion i vardagen så ska det lösa sig. Tror också att om man tänker för mycket på det hela hela tiden så går det överstyr. Ok när man verkligen måste komma igång och viktminska så måste man ha disciplin och vara noga och det var jag hela 2005 vilket resulterade i 16 kilos minskning. Kjolen jag då kunde få på mig på julen kommer jag idag inte i men det gör inte så mycket för jag klarar storleken över om den inte är snålt sydd och det gör mig nöjd.
När det gäller hemmet så har jag renoverat och skam ska erkännas att jag har fortfarande inte gjort färdigt köket helt. Det saknas lister etc och så kakel. Kaklet är inköpt men så ska det ju upp också men jag har målat om hallen, vardagsrummet och mitt sovrum där jag fortfarande också har en fondvägg kvar att tapetsera.
Kroppsligt och själsligt så har kroppen mått så där. Jag gick flera gånger hos en naprapat för ryggen i våras för att få ordning på det onda som så många gånger förr. Det blir bra men inte helt. Förkyld flera gånger och själsligt så är jag också om inte till 100 procent bra men nästan. Vilket är en stor skillnad för något år sedan då jag var väldigt själsligt dålig.
En sak som fått mig att må bra psykiskt är att jag sa upp kontakten med min mamma. Vilket kanske inte gillas av alla men det är mig det handlar om och att jag ska må bra. Jag slipper ångesten över att behöva prata med henne och bli arg, ledsen, besviken och irriterad. Jag fick en attack av ångest i höst. Det kändes som om någon satt på mitt bröst och jag fick magkatarr. Det var säkert flera saker som gjorde att det blev så - lite stressigt på jobbet men stora saken var nog det att jag hade en diskussion med min bror som tyckte att jag skulle ta kontakt för hans skull. För det är synd om henne, hon mådde dåligt etc etc. Men jag kunde inte. Det gick bara inte att förmå sig att lyfta luren. Tankarna upptog detta och jag mådde så dåligt över det hela. Och rädslan jag har inför detta problem är att jag ska få problem i min relation till min bror - det var det jag fick ångest över. Det är det sista jag vill. Och jag kan förstå att han inte förstår mitt beslut men det är mitt och för min överlevnad. Och vi undviker ämnet och inte haft en enda diskussion om detta under julen då vi träffats.
Annars så känner jag mig trygg i mig själv. Är nöjd med mitt liv som singel och varannan veckas morsa. Jag äger mitt lilla radhus som jag trivs jättebra i. Har ett bra jobb. Har återtagit mycket av mitt tidigare jag. Jag klär mig inte längre endast i jeans och tröjja och jympadojjer. Jag har mest kjol, börjat med smycken och högklackat.
Jag läser en del bloggar och en som jag följt är om en tjej som levt ett trivsamt liv som gift, med hus, make och ett spännande liv. Ett riktigt perfekt det var bara barn som inte fanns än. Det andades lycka, trygghet och kärlek. Och helt plötsligt så förvandlas allt. Han vill skiljas - bara så där utan anledning kan tyckas. Det gör mig bara mer övertygad om att jag har det så bra som det är. Läser om hur hon vill ha tillbaka honom då hennes kärlek inte är slut. Tänker då tanken om mitt ex skulle komma och ångra sig och säga att vi skulle aldrig ha skillt oss - Jo det skulle vi. Det är jag fullkomligt övertygad om i dagsläget. Mitt liv har blivit bättre utan honom. Jag slipper reta mig på en person varje dag. Nu gör jag det bara då och då eftersom jag måste ha kontakt med honom eftersom han är mina barns pappa. Men så lite som möjligt vill jag ha med honom att göra. Vill inte ens ha honom som vän pga att han personlighet inte stämmer med min. Det kanske den inte har gjort på många många många år men när man lever i något så ser man inte skogen för alla träd.
Men visst finns det lyckliga förhållanden och äktenskap men dom är få tycker jag. Ser många i min bekantskapskrets där jag nästan bara väntar på att man kommer och säger att nu ska vi skiljas. Där jag kan se mig själv och mitt ex i deras ställe.
Och 2007 fick en perfekt avslutning. Två veckors underbar ledighet tillsammans med dem jag älskar mest i en miljö som var som balsam för själen. Bättre avslut kan man inte få.
Och så är det nu 2008 och vad förväntar jag mig av detta år?
Det blir en ny vistelse i tyskland under en vecka för utbildning. Och lite som semester igen med hotell, lagad mat och ingen städning.
Sen börjar utmaningen med nya arbetet i nya lokaler. Ska bli spännande att få vara med ända från start och strukturera upp ett företag och dess arbete.
Vi ligger granne med ett massageföretag och jag hoppas min chef kan se nyttan av detta. Det gjorde han tidigare då vi fick massage som jag sedan valde bort till förmån av gymkort istället. Men massage är ju så gott för både kropp och själ.
Funderar även på att ta upp yoga igen. Började med detta 2005 och det var så otroligt välgörande. Jag vill vara frisk och kry. Inga förkylningar som stör. Jag ska ta hand om mig själv mer. Fotvård står högst upp på att göra listan. Och varför inte en ansiktsbehandling när man ändå håller på.
Ett år för egot!
Annars så saknar jag egentligen ingenting - jo mer pengar förstås. Det vore alltid trevligt. För nu kommer det bli dyrare eftersom jag ska pendla. Och som ensamstående så har man inga överflöd att ta av så det är det enda jag egentligen önskar mig.
Ibland får jag frågan om jag inte vill träffa någon ny. Hmmmmmmmm - nej får svaret bli. Känner inte det behövet just nu men om det dyker upp någon som sveper undan fötterna på mig så kan jag ju ändra mig.
Men om jag får välja - fattig och kär, eller rik och ensam så väljer jag det senaste. Då kan jag göra så mycket mer. Jag vill resa, se mer av världen, jag vill åka hem mer. Det finns så mycket som jag inte har gjort som jag vill göra.
Så om inte drömprinsen är ett rikt troll så - fast då är det ju inte mina pengar. Jag vill inte vara beroende av någon igen. Jag älskar min självständighet.
Och jag tror på 2008 som ett bra år. Något annat kan man ju inte tro.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar