Att ha mensvärk är inte någon rolig upplevelse och den manliga sidan i familjen kan inte riktigt förstå detta och det går ju inte heller förklara hur smärtan känns och hur man känner sig - men alla som upplevt detta vet ju vad man pratar om.
Och det är ju inte bara det att man har ont - man har ju också ett humör som inte går av för hackor och allt annat i hormonväg som påverkar kroppen just för tillfället eller några dagar före eländet sätter igång.
Jag har själv haft hela den här biten. Mått uruselt, haft fruktansvärda smärtor, humöret har varit som en bålgetings och man vänder på ett hårstrå humörmässigt. Livet är just då skit helt enkelt. Och att den skulle avta vid 30-års ålder eller första barnet - ha - under några år efter barnen föddes men sent blev det bara värre och värre för att till sist outhärdligt.
Men så började jag med p-sprutor och mina problem är som bortblåsta. Det är ca 7 år sedan nu. Det bästa jag har gjort. Ingen mens och en spruta varje kvartal. Kan känna av lite molande värk dagarna innan det är dags för en ny spruta. En bra påminnelse men jag har ju en rädsla att en dag så kanske kroppen fått nog och slutar reagera på p-sprutan och jag får allt tillbaka. Ta i trä - mängder av trä att det aldrig händer.
Men en p-spruta är ju inget för unga töser och p-piller vill jag inte heller att man ska börja med för tidigt. Själv fick jag p-piller som 12-åring pga värken och från att ha varit en mager skrika så smög sig kilona på ett efter ett.
Och jag har fört detta vidare till min dotter som också lider alla helvetes kval en gång i månaden. Och igår hämtade jag henne vid skolan och man såg hur åskmolnet fanns ovanför huvudet. Och hon hade fruktansvärt ont i magen. Inte läge att prata så mycket alltså.
Så iväg till apoteket och köpte en ny sorts värktablett som är som gjord för detta. Pronaxen köpte vi. Det finns ett par andra också. Högst 2 tabletter på 24 timmar.
Väl hemma försvann hon på toa en lång stund och medans jag skalade potatis hör jag hur hon är bakom mig men säger inget och försvinner upp till sitt rum. Det är bäst att låta henne vara sådana här lägen.
Jag gjorde klar middagen och annars brukar jag be någon av barnen hjälpa till men nu fick det vara. Sonen hade varit hemma från skolan och mådde inte heller helt bra. Det tog väl ca 1 timme och så gick jag upp och sa till sonen att maten är klar och vågade även sticka in näsan i dotterns rum.
Och där låg hon i sängen - hoprullad som en katt som i ett försök att få bort smärtan och hon sov som en stock. Djupa söta snarkningar så jag lät henne vara. Stängde dörren tyst och vi gick ner och åt vår middag jag och sonen.
Efter någon timme kommer dottern ner. Jag är liksom beredd på att det ska vara sura miner och utbrott men hon var en solstråle.
Jag satt i soffan och hon kom och la sig hos mig och hon var glad, värken var borta, hon var pigg. Helt underbar med andra ord.
Så jag tackar han där uppe för att vi hittat en värktablett som fungerar. Och den fungerar länge för tom i morse var inte värken där som den annars brukar vara mha vanliga värktabletter typ ipren eller liknande. Så hon tog en tablett i morse och jag hoppas hon får en bra värkfri dag.
Det är bara en sak jag inte förstår - varför ska vi behöva ha sån här värk en gång i månaden?? Varför ska vi ha veckor då hela vår personlighet förändras, vi mår dåligt och blir en pest för oss själva och vår omgivning och tom blir liggandes i sängen - då är det toppen med karensdagar! Jajamensan!
Vad är vitsen? Att vi ska förbereda oss inför smärtor vid förlossning. Det är orättvist att männen inte har några sådana månadsbesvär!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar