Idrott kostar - det kostar mycket!

Att ens ungar vill hålla på med en idrott är ju något som är jättebra och som man vill uppmuntra. Men ibland känns det nästan övermäktigt att man ska klara av det hela. Speciellt när man då har två stycken som är aktiva.

Säsongen har precis startat med ett träningsläger a 450:- styck plus lite fickpengar.

Totalt 1000:-

Klubben vill nu ha in sina medlemsavgifter 1500:- per spelare och till detta tillkommer licenskostnad. Som jag inte alls vet hur mycket den är på. Men säg lågt räknat 250:- per person.

Totalt 3500:-

Nu är det sm-tider och steg 1 båda har matcher om någon helg. Vet kostnaden för 1 barn ca i dagsläget och det är närmare 1000-lappen. Övernattning, resor och kost. (Och går man vidare så kommer det att komma ännu fler såna resor längre fram).

Totalt kanske 1500-2000:-

Detta är 6000:- på 4 veckor för man har ju inte från klubbens sida någon speciellt lång framförhållning.

Och många har två barn och några har barn som har fler idrotter också som kostar.

Ok - 6000:- fördelat på två löner - det är mycket pengar! Väldigt mycket som extra utgift.

Tack och lov så har vi inte än någon kostnad på skor för det får man stå för själv. Fötterna står stilla just nu och skorna är inte slitna - det var en kostnad som jag hade i våras.

Men sen har vi ju suspensoar - tror det håller på att bli lite urvuxet. Och det behövs även bra skydd till sonen som skadade sitt knä allvarligt förra hösten och fotledsskydd till båda. Tror det börjar bli dax att köpa nytt här.

Så det är mycket pengar helt klart.

Vi är ju två föräldrar - vi bor ju inte ihop och vill inte ha så mycket med varandra att göra. Så lite kontakt som möjligt ju bättre och tack och lov för stora barn som får agera budbärare.

Och ingen av oss har oceaner att ösa ur utan vi brukar dela på stora utgifter.

Så jag köpte i somras skor och kläder för 2000:- som jag då inte krävde in hälften av utav pappan som hade annat att tänka på just då.

Men det fick jag ju igen nu istället då han tog anmälningsavgiften.

Och jag kommer inte att betala medlemsavgiften heller då jag står för båda försäkringarna på barnen och det är nästan samma summa tom lite mer betalar jag - bra för mig är ju att det dras varje månad och inte är en engångutgift.

Så jag har inte personligen drabbats så hårt. Men hade jag inte haft pengar att fordra av pappan så hade det varit tufft.

Och jag kan tänka mig att pappan inte heller är så glad över det hela - även om han inte är ensam utan omgift och har två inkomster så är det ju mycket pengar även där.

Laget är ett rikt lag. Med pengar i en kassa som inte används - nu säger man att kanske ska man göra en utlandsresa - kanske!

Men för mig är det ändå inte bara att hosta upp 750:- innan man får lön i slutet av september. Så mycket har jag inte ens på kontot just nu och det som finns ska gå till mat.

Jag hade andra saker jag betalade till sonen på denna lön som jag inte bett att få hälften av -
skor och klippning. Tror inte att jag får det heller - pappan får väl stå för nya byxor senare. Tack och lov så har sonen inte vuxit ur sin jacka från förra året.

Och det som gör mig så sur i detta är att de sk ledarna inte förstår att man inte bara kan öppna plånboken till den ena efter det andra hur som helst. Dom tror att det bara är att säga - nu ska vi ha pengar nästa vecka till det och det. Budget, framförhållning vad är det???

Och jag är inte ensam om att tycka så här. Har pratat med några andra föräldrar och vi är av samma åsikt.

Det blir för mycket kostnader. Dålig planering av klubb och ledare kan jag tycka.

Hade jag vetat att detta skulle komma med sm så hade man kanske valt bort träningslägret och lagt pengarna på denna resa istället för det var inte obligatoriskt som man fick intrycket av från början.

Roligast var ju när man fick en lista på vilka som anmält sig - och man ser att det är dom barn som har "rika" föräldar, föräldrar som man vet har gott ställt. Förstår att det är enkelt för dom. Men det retar mig när man från deras håll inte kan få en riktig förståelse för att man inte har den ekonomin som dom verkar tro att alla har.

Herre gud - jag har det ganska bra ändå. Jag har ett eget hus som jag trivs jättebra med. Det är en stor post i min budget. Just nu har jag inga resekostnader men det kommer bli en förändring där och jag hoppas på en liten löneökning tills dess men det kommer inte ge något extra plus i kassan utan försvinna direkt till resekostnaderna.

Men allt sånt här gör stora hål i plånboken och man vill ju så gärna att ens barn ska få vara med om allt som andra är med om.

Och det finns dom som har det ännu värre och här kan jag undra ifall det inte är många ungdommar som hamnar snett pga att man inte kan idrotta för att ens föräldrar inte har råd med alla utgifter som är i samband med en idrott. Även om vissa idrotter då anses billiga för det är inte dyra skor, kläder och annan utrustning så är medlemsavgifter en stor tung post att bära.

Tänk om man kunde ge alla ungdommar chans till idrott och den glädje det ger dom. Då kanske vi hade mindre sociala problem. För det har funnits dom som slutat trots att dom haft sinne för idrotten, tyckt att det varit kul men föräldrarna har inte kunnat ställa upp med de pengar som behövs.

Vet en ledare som en gång tog pengar ur sin egen ficka till skor, resor och annat bara för att det barnet skulle få chansen till att spela och idrotta. Han såg en talang men det är ju inte hållbart i längden.

Och vad ska man göra för att minska kostnaderna - beats me!