16 veckor!

Oj oj oj tiden går fort.

Och 16 veckor så har jag i 3!!! TRE!!! hela år kämpat och jobbat med min vikt mer eller mindre aktivt.

Jag har sagt det förr men gör det igen.

3 januari 2005 startade jag denna resa mot ett lättare liv.

Insåg redan innan jul att det var allt för många kilon som smugit sig tillbaka på min kropp på något år.

Tröstätande, struntade i att tänka på vad jag stoppade i mig, ingen motion förutom lite promenader med jycken var väl den bidragande orsaken.

Eftersom jag gick ner en massa precis innan och vid skilsmässan pga att knappt äta alls och fick kommentarer om hur smal jag var så levde jag förmodligen i tron att jag såg sån ut även om jag åt.

Men fotografier från julen var ingen grann syn. Jag fick verkligen upp ögonen och bestämde mig att direkt efter nyåret så skulle här ändras på saker och ting.

Så den 3 januari klev jag upp på vågen! 105,3 kg. Jag trodde inte det var sant. Över 100 kilo - Tresiffrigt - det var en chock.

Så jag började aktivt mer tänka på vad jag åt, ut med onyttigheter, feta såser etc. Och så började jag äta frukost. Havregrynsgröt varje morgon i stort sett. Även om jag inte är någon morgonmänniska så stod jag där och kokade. Följde ingen speciell diet utan sunt förnuft

Och sakta sakta så började kilo efter kilo försvinna och efter 1 år så var jag ner på 87.9 som lägsta vikt v 49.

Sen så låg jag på plus något kilo under våren 2006 när jag sen v 10 ramlade och bröt handen och revben. När jag v 17 ställde mig på vågen igen så stod den på 93.9 SUCK.

Under v23-32 så hade jag tappat lusten och ingen viktrapportering - jag har ett excellblad som jag fyller i min vikt varje vecka men då har jag ingen.

Jag hade helt tappat motivation, lust, inspiration etc och så smög sig kilona sig på igen. Testade det mer GI inriktade mathållningen. Hela skafferiet innehöll fullkornsprodukter.

V 33 2006 stod vågen på 97 kilo och man får en liten panikkänsla när man inser att man är på väg tillbaka till det tresiffriga.

Men samtidigt så höll jag storleken. Behövde inte byta upp mig i byxor eller kjol utan haft 42/44 så kroppen förändrades ju.

Träningen hade jag ju kommit igång med om den har omformat kroppen lite i alla fall.

Och nu har jag som sagt 16 veckor kvar tills jag har 3 års jubileum. Jag har insett att GI inte är min grej - jag behöver äta bröd, potatis och rotfrukter. Men jag behöver hålla mig inom mina kcalmängder per dag och använda sunt förnuft.

Och det skulle ju vara guld värt att få komma ner till 80-sträcket tills dess. Och sen stanna kvar där.

Jag är 173 cm lång och har inga som helst ambitioner att komma ner någon vikt som är under 75. Och troligtvis kommer jag inte att hamna där ens utan kommer nog stanna någonstans vid 80 skulle jag tro.

Jag går nog mer på känsla och klädstorlek. Kan jag ha 40/42, 42/44 är jag ganska nöjd skulle jag kunna tänka mig.

Men man ska ju inte ropa hej förrän man är över bäcken. Jag kanske vill komma ner till 75 när jag kommer längre på vägen.

Men nu fokuserar jag på årsskiftet. 16 veckor och 5 kilo minus borde ju inte vara så förbaskat svårt - tänker jag men det är ju det.

Jag harvar runt den vikt jag har idag något kilo upp, något kilo ner och så står jag helt still. Det är som om kroppen själv tycker att här kan du väl stanna men se det vill inte jag!

Men det är bara att fortsätta som förrut. Äta bra, inga onödigheter annat än ibland, motionera och må gott.

Herregud jag har ju inte ätit pizzeria pizza på alla dessa år, MacDonalds kan jag räkna på en halv hand. Hämtmat från Thaibutiken inte en enda gång. Flottig kinamat - nope!

Var i ligger problemet att jag inte går ner i vikt.

För högt kcalintag per dag är väl den enklaste förklaringen. Och då genom för stora portioner.

För jag äter inte heller massa snask, snacks och andra sötsaker.

Har inte sockerbegär/behov.

Dricker ytterst sällan läsk och då oftast light. Saft dricker jag inte heller. Har inte feta såser längre och äter oftast salladen utan dressing.

Men portioner med pasta blir lätt större än vad dom ska vara - det är ju så gott men jag försöker ju verkligen tänka på mängden numera.

Men va tusan - jag har ju fixat det en gång 2005 så visst ska jag väl kunna fixa det under 2007 också!

Nu vill jag bara att min halvdanna förkylning försvinner så jag kan börja träna igen så ska vi nog få fart på fettcellerna.

16 veckor! 5 kilo!

Det är ju en peace of cake! :)