Alla minus är bra minus och från den första månadens stora veckoras på nästan kilot i veckan har det nu gått ner till 0,5 istället.
Men det är ju normal och en bra minskning det också. Och lite av vad som är att rekomendera. Man ska inte gå ner för mycket för då hinner inte skinn och annat med sägs det.
Sen så stannar det väl av lite också på grund av träningen. Hade jag inte tränat samtidigt så kanske det varit mer.
Idag har jag träningsvärk på insidan av mina lår. Måste vara av knäböjsövningarna. Så det är tur att dom inte är med i dagens träning.
Känner mig inte lika rastlös som i tisdags då jag var i valet och kvalet om jag skulle träna eller inte. Och kan idag ta det lugnt och köra mina övningar med mer eftertanke.
Sonen är avskeppad till huvudstaden. Igår eftermiddag gick bussen och jag har inte pratat med honom men förmodar att han är på plats. Och vid skrivande stund spelar man sin första match. Jag hoppas det går bra för dom.
Han var lite i valet och kvalet ifall han skulle åka med tanke på att pappans fru är så dåligt men nu är hon urkopplad ur respiratorn och kan andas själv. Hon har visat kontakt genom att trycka pappans hand och har spontant rört både armar och ben. Så då kändes det bättre och sonen kunde åka iväg. Han behöver detta, tänka på annat och ha kul. Nu väntar 3 dagar med matcher och ev matcher på söndagen också beroende på hur det går. Han kommer hem på söndag kväll någon gång.
Dottern hon ägnar all sin tid åt sina kompisar. Dom sover hos varandra och igår kväll kom kompisarna hem till oss vid 10 tiden på kvällen. Då hade hon medans dom andra åkte hem och packade väskor åkt hem för att städa undan lite på rummet. Jag hade gått och lagt mig och vaknade av ljudet från hennes rum som ligger ovanför mitt. Det var lite fniss och stök medans dom bäddade och hade sig. Gick upp på toa och kände lukten av popcorn så jag förmodar dom hade en videokväll.
Dom har olika sätt att tackla det svåra som är just nu. Men både är otroligt lättade att det nu går åt rätt håll.
Nu återstår ju det svåra att se om det blivit några andra men av detta. Hjärnan är ju komplex.
Och vart tog värmen vägen som jag pustat och klagat över. Visserligen fungerar man ju bättre på jobbet men så fort man kommer utanför dessa väggar så är det ju kallt! Det blåser kyligt och är inte alls behagligt.
Jag vill inte ha 30 grader i skuggan men inte heller 15. Någonstans mitt emellan är jag nöjd med. Och stranden är det väl inte att tänka på inför helgen.
Men det ligger väl i vår natur att nästan aldrig vara nöjd - speciellt inte med vädret.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar