Man läser dagligen om olyckshändelser, sjukdom och annan bedrövelse. Man läser, förfasar sig men inte mer - i alla fall inte jag. För på något sätt så är det ju inte i min värld som det händer.
Men så händer det något som skakar om grundvalarna.
Och även om jag många gånger tänkt tanken att jag önskat personerna i fråga långt bort till fjärran land i en liten låda så är det ju tankar.
Det är en fantasi precis som så många andra fantasier man kan ha men som man aldrig lever ut i verkliga livet.
Min fd man och jag skildes inte som goda vänner och vi har en ytterst miminal kontakt. Jag tycker han är en idiot - det kan jag inte hymla om och har många gånger ångrat att jag haft med honom att göra.
Men han har ju givit mig det finaste jag har - två barn - det går inte att förneka. Men mitt liv utvecklades inte så som jag hade önskat och fått den drömbild om familj man målar upp.
För att göra en väldigt lång historia kort. En vännina jagade efter min man och fångade honom. Och jag förlorade två personer i ett svep. Det sveket har jag aldrig förlåtit även om jag idag kommit över det och tycker att dom två förtjänar varandra och blivit skadeglad när små eländiga saker hänt dom.
Nu är det bra mycket värre än så. Det är inte längre små saker utan något väldigt allvarlig. Elaka styvmodern som inte är så elak - mina barn tycker om henne och det är jag och ska vara väldigt glad över. Tänk om det varit tvärtom! Hon ligger nu på intensiven efter en hjärnblödning. Hur utgången kommer bli är oviss. En kraftig kris var det igår.
Exet har ringt mig och berättat och det är jag också tacksam över. Jag blir ju indirekt drabbad då mina barn är direkt drabbade. Deras pappa är ju nu i ett chockat tillstånd och barnen är också chockade, oroliga och vet inte riktigt vad som kan hända och vad som händer.
Idag ska barnen - mina och hennes hälsa på på sjukhuset för att med egna ögon se hur det läget ligger. Allt enligt läkarens rekomendation och det kan ju vara bra. Dom slipper måla upp egna bilder utan får fakta.
Det kommer ta flera dagar innan vi vet något om vad som kommer hända framöver. Vilka skador har det blivit eller är det mirakulöst inget. Det har ju faktiskt hänt. Men kanske ska man vara beredd på att det kan bli lång rehabilitering.
Och hoppas på att den värsta krisen är över och att inga bakslag kommer. Det är min värsta mardröm just nu.
Jag är som sagt kluven. Jag tycker ju inte om personen längre. Jag har inte pratat med henne på många år efter att sanningen upptäcktes. Jag ringer aldrig till deras hemtelefon för jag vill inte riskera att det är hon som svarar för jag fixar inte det. Jag försöker att behandla henne som luft och det har ju då fungerat.
Men nu ställs allt på en annan nivå. Nu är det barnen väl som först gäller. Dom ska tröstas, peppas och pratas med och jag får lägga mitt groll någon annanstans.
För även om man som sagt i fantasin haft både ett och två scenarion för exet och hans nya så är det inget man önskar i verkliga livet. Så genomrutten är jag inte.
Min högsta prioritet i livet är att mina barn ska må bra, vara lyckliga och växa upp till bra ungdomar.
Jag lyckas ganska bra även om jag här också emellanåt tycker att dom är värd 50 öre på slavmarknaden och skulle sälja dom gladeligen om någon ville köpa dom. Men dom är normala, trotsiga, revolterande, lata, själviska tonåringar precis som det ska vara även om det driver mig över det normalas gräns många gånger.
Och ett gott betyg att dottern mår bra är ju att vi träffade hennes förra lärare och hon sa att hon sett henne ibland och att hon ser så glad ut.
Sånt värmer modershjärtat och så vill jag att det ska vara fortsättningsvis också.
Jag vill också att sonen ska gå omkring och må bra med ett leende på läpparna. Umgås med kompisar och ägna sommaren åt sol, bad och kompisar.
Jag hoppas verkligen att det nu kan bli så och att dom kan sova gott om natten utan att deras tankar upptas av jobbiga saker.
Jag tänker också mycket på hennes dotter och hur hon nu måste må. Förskräckligt! Och va rädd hon ska vara.
Så jag ber till högre makt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar