Denna vecka har jag förlagt min träning under samma tid som dottern har sin handbollsträning i hallen bredvid.
I tisdags så hade hon 2 timmars träning och den uppfattningen fick jag även igår att det var.
Så jag slet på gymmet i nästan 2 timmar. Började med 20 minuter gång på löpbandet, sen var det rygg, bröst, vader och triceps som fick bekänna färg innan jag avslutade med 30 minuter på löpbandet gåendes igen efter strecht också.
Nöjd men trött gick jag kvart i 9 till dottern och där satt hon med ett par kompisar. Och hennes träning hade slutat klockan 8!
Och varför hon inte kom in och sa till mig förstår jag inte - kan det ha med att göra att killarna tränade passet efter tro :)
Jag blev i alla fall ordentligt tränad och trött på det där nöjda sättet. Känner att jag börjar få styrka och orkar mer. Skriver upp allt i en träningsbok så jag vet vilka övningar jag kör.
Nu har jag då denna vecka tränat vid 19 båda dagarna istället för direkt efter jobbet och jag är faktiskt förvånad över va lite folk det är. Det är nästan tomt. Vilket i och för sig är skönt. Det är så skönt för hjärnan också. Man funderar inte så mycket på något egentligen utan koncentrerar sig på det man gör.
Har det med att det är ljusare kvällar och sommar nästan? Om man går denna tiden i januari är hallen full - likaså efter semestrarna medans man skulle kunna tro att det var nu det skulle vara fullt med folk som vill få koll på kroppen till beachen.
Eller så gör dom som jag gör när jag inte har barnen - åker direkt efter jobbet. För då har det varit mer trängsel.
Kollade i vädret igår och det såg ju väldigt lovande ut. Strålande sol hela helgen. Och jag kommer att lägga mig i min nyinköpta solsäng och pressa! - Ja kanske inte hela tiden men nästan.
Det är aktiviteter på torget och på lördag blir det väl kanske en sväng dit för att titta på vad som händer.
Och på söndag ska jycken snyggas till. Då är det helkroppstrimning som gäller. Nu är han väldigt söt men otroligt lurvig. Ögonen syns knappt, det är jobbigt i värmen och så fastnar dessa eländiga fästingar på honom mycket enklare än om han är slät i pälsen.
Sist när jag gick en långpromenad i spåret så plockade jag 6-8 fästingar som gick över honom. Till sist ställde jag honom i duschen och fick på så sett se några fler svarta prickar sköljas ur. Men jag fick plocka bort en som fastnat.
Eländiga, äckliga små kryp! Det är vad det är och till vilken nytta finns dom - ingen!! Inga djur äter dom utan dom bara finns och förpestar våran tillvaro.
När jag var liten så kunde man lägga sig i gräset och bara titta på molnen - idag skulle jag aldrig göra det på en äng. Och jag gick ofta barbent och plockade blommor på ängar och vid diken. Det är inte heller något som jag kan göra idag utan att man får göra en stor kroppskoll av sig själv när man kommer hem.
Tack och lov så verkar dom inte vara så förtjusta i mig. Jag har haft - vad jag vet - 1 fästing som satt sig på mig och jag upptäckte den snabbt. Sen har jag hittat en som kröp i nacken.
Och jag har ju ofta hunden i min precisa närhet. I soffan, i famnen och i sängen. Och katten som kryper i gräs och buskar har inte heller så många fästingar. Jag har bara plockat ett par stycken.
Men jycken gillar dom. Kommer i håg min förra hund. Honom gillade dom också och han hade mycket päls. Det var bara att acceptera att man inte kunde gå i skogen med honom under den värsta tiden trots fästingmedel. Min kusins man som bor i Norr var helt fascinerad en sommar. Där finns ju inte dessa otäckingar än! Så han satt och plockade och plockade en dag då vi trotsat och gått i skogen.
1 juni står det i almanackan idag. Nu är det sommar och jag har 7 veckor kvar innan jag har semester. Undrar hur många kilon jag fått bort innan dess och dagarna jag ska ligga på stranden och gotta mig.
Om 5,6 kg så är jag under 90-strecket - det vore väldigt trevligt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar