En helt ok dag

Vissa dagar är bättre och vissa dagar är sämre och vissa dagar är riktigt bra.

Idag har jag haft en riktigt bra dag.

Vaknade vid 8 och var i väldigt behov av en toa. Jag är rätt törstig numera men man har kollat sockret så det är pga av något annat och jag har nästan alltid tillgång till vatten i bilen numer. Så att dricka massa vatten på kvällen är jobbigt på morgonen.

Hade ställt klockan på 9 så jag kunde sen ligga och slumra lite. Hade vattengympa på förmiddagen och det var riktigt skönt idag. Tror bassängen var varmare än gången innan. Vissa rörelser gick väldigt lätt att göra medans andra inte fungerar så bra. Ljumskarna och axlarna är inte med mig.

Åkte sen för att handla lite och tänkte stanna till invid en sjö som är härlig att gå på men det var omöjligt för det var inte plogat på parkeringen så det blev att åka hem.

Men jag tog mig en runda och när jag sen gick mot solen så var det så skönt. Den värmde och jag kunde gå utan vantar och med uppknäppt jacka. Klarblå himmel, 4 minus och så solen. Kan det bli mycket skönare.

Väl hemma gick jag ut i trädgården och fick fram en stol som gömts under snön. Med filtar som sittunderlag satt jag sen där med en kopp kaffe och kunde luta mig tillbaka och sluta ögonen och låta solens strålar göra sitt.

Fick sen fikabesök som egentligen ville ut och gå men jag kände att det räckte för idag. Vill kunna orka i morgon också.

Känner mig lite stel i kroppen nu tyvärr och det är ju så att man många gånger gör mer än man borde då man känner att man orkar. Och så får man betala för det efteråt.

Jag hoppas vi får samma härliga väder imorgon och kan sätta mig ute en stund då också.

Annars så är fibron som den är. Tröttheten som vanligt och för att få lugn sömn tar jag en halv propavan ett par timmar innan läggdags. Och jag får flera timmars djupsömn. Utan så sover jag som på nålar och vaknar x antal gånger per natt. Inte bra.

Och det är lite jobbigt med händerna. Är inte stark känner jag. Och det är jobbigt - använder ju händerna hela tiden. Igår domnade lillfinger och ringfinger på höger hand igen. Någon nerv är i kläm någonstans.

Men vad ska man göra - gilla läget! Men det är just det som är så svårt och jobbigt.

Jag vill ha tillbaka mit liv.

insnöad

Helt otroligt vilket vinterväder vi har och jag kan inte säga att jag är less på den än.

Igår var jag ute och mätte snömängden och det var ca 58 cm och det har kommit en massa till i natt. Så det är väl ca 10 till.

Och jag är så glad att jag inte bor i huset och hade haft skottarvecka!

Fast igår var det nära att jag tog skyffeln. Ingen hade kommit och plogat i vårt område. Det gick inte att komma ut från carporten med bilen. Så det var tur att vi inte var i stort behov av att åka på en affär.

Jag och dottern klädde på oss och begav oss ut för att pulsa i snön till en godisbutik som inte ligger för långt bort. Det var rätt skönt ute faktiskt och vi skrattade gott mest hela vägen då det höll på att halkas både här och där. Under snön var det glashalt då vi gick på en bilväg.

Men vi kom till butiken och kunde köpa lite snack till melodifestivalen och mjölk som vi behövde.

Idag fick vi skottat balkongen - den är inte stor men man vet ju inte hur tungt det blir och jag vill kunna gå ut på den i sommar. Sen har vi skottat upp litet framför dörren ut till min baksida. Varken katten eller jycken kan hoppa i snön längre för att komma fram utan det är en liten plätt dom kan vara på och katten kan går ut efter husknuten och göra sina behov i rabatten.

Och jag behövde i väg och handla i dag och när jag tittade ut hade ingen varit och plogat. Men vid 2 kom det en liten traktor men när jag kom till bilen så fanns det inte ett spår av plogning. En liten remsa precis i mitten men det hjälper inte något för oss som har bilen då det är en vall bakom den.

Men jag sparkade undan snön för den som kommit är väldigt lätt och luftig. Så jag kom ut men så körde jag fast i en kurva ut till vägen för jag tog den för snävt och det var att ringa in till kidzen som fick komma ut och putta och dom fick sig ett gott skratt.

Så kom jag loss och det gick i sakta mak mot affären i centrum. Plogbilen har inte varit i farten som man skulle önskat och där det varit framme hade den gjort stora vallar framför andra infarter. En bil hade fastnat när den skulle ur en rondell och in på sin väg. Det satt fast. En annan skulle ut från samma väg och fick skotta bort en stor vall för att komma iväg och detta är på den allmäna vägen.

Såg bilar som stod på parkeringar helt översnöade och delvis även inskottade. Stackare. Säkert någon som fastnat på ett tåg eller så för det var en pendelparkering och tågen går ju som bekant inte.

Men jag fick handlat och åkte hem fick gasa lite extra på vissa ställen för att ta mig över snöhögar.

Hemma tog jag på mig mer kläder, tog jycken på en promenad och det är ju fantastiskt va mycket snö och det känns otroligt bekant men ändå så fruktansvärt ovant.

Bekant eftersom det är så här jag upplevt mina vintrar fram till dryga 20 års åldern och ovant för att det inte varit sån här vinter sen jag flyttade.

Och jag hade en himla tur som kom hem i tid för efter rundan hade en stor traktor skottat den stora vägen utanför vårat område. Gick där och det var väldigt bra plogat, brett och fint men han hade missat en sak eller så brydde han sig inte för det var inte hans sak - men hallå!! Lite ödmjukhet hade varit på plats för nu ligger det vallar som är mer än metern breda och tillräckligt höga att alla våra utfarter från våra parkeringar är stängda!

Hade jag varit senare så hade jag inte tagit mig in i mitt bostadsområde. Jag ska ju inte ut med bilen något mer och inte i morgon bitti men de som ska på jobb måste nog själva skotta för att komma iväg eftersom man redan varit i området idag så kommer det ju inte bli skottat mer förrän om någon dag eller så.

Det hade inte tagit så mycket mer tid för den här mannen som körde den här stora traktorn att skottat undan snön på 2 utfarter.

Och mer snö är på ingång sägs det så jag undrar ifall jag kommer iväg på min vattengympa på tisdag.

Och när kommer jag få se skymt av vår? För det är ju inga plusgrader utan 10 minus också.

Men snön som kommit är ju lätt och inte tung att skotta undan så kanske skulle man ta och försöka skotta sig en liten plats att sitta på i solen. Känna sig som hemma i norr. Det saknas dock en renfäll men det går bra med annat också. Lite kaffe och känna solen. Det blev en liten glimt av detta idag. Men på en pall, inget kaffe men solen fick skina lite på mig i alla fall coh det var gôtt.

Vallentin

Denna dag ska man älska sin nästa lite mer än annars enligt reklamen. Lite fel kanske man ska väl älska sin nästa lika mycket jämt! Men jag höjer min röst som många andra i dag - happy valentines day - till alla och envar.

Jag hade en uppföljningsträff med sjukgymnasten och fick göra diverse små test. Bland annat resa mig upp från sittande till stående x antal gånger på en minut. Jag fick också mäta min handstyrka.

Och jag gjorde bra ifrån mig på båda. Men det är ju en skillnad att krama om ett handtag med sin fingrar och hand än att bara använda tummen.

Jag märker av sånt nu. Tex så brukar jag av någon anledning använda tummen när jag varit på toa och ska trycka på spolknappen - inte lika lätt. Skulle klippa tånaglar och det är tummen som den del som huvudsakligen arbetar. Det var inte helt lätt och jag märker av detta i varje sak jag gör som innefattar tummen. Det är inte lika självklart och lätt längre. Det smärtar och den är svagare. Om det beror på att jag inte tar i för att det gör ont eller att den helt enkelt är svagare också - ingen aning.

Likadant när jag är ute och går. Jag går inte lika lätt och ledigt längre. Tar inte ut stegen och är väldigt osäker i nedförsbackar och trappor. Känner mig som 90 istället för de 45 som jag fortfarande är i några veckor till.

Men min underdel av kropp är inte heller vad den var för bara något år sen. Och det är med en sorg jag känner att jag inte längre kan och inte kommer kunna göra vissa saker längre.

Det är sportlov nästa vecka och många åker till fjällen. Jag älskade att åka skidor som ung och ff. Jag hade säsongskort i backen, åkte så fort jag kunde och hade tom utförsåkning i fritt valt. Och finns det något bättre än att sitta i en snögrotta, i solen, med varm chocklad och njuta där i backen efter att ha fått upp både ånga och aptit?

Jag kommer nog aldrig mer åka skidor utför. Inte för att det är något som jag gjort speciellt ofta sen jag flyttade från dessa trakter men längtat efter. Sist jag åkte för några år sen var det inte lika roligt som förr. Det var smärtsamt. Var det en tidig påminnelse om vad som komma skulle?

Springa är inte heller något att sysselsätta sig med även om jag inte vr så mycket av den personen innan heller, men jag kan inte se mig springa efter nått om så bara en kort sträcka. Det har mina ben och mina ljumskar sett till.

Och jag sa till min sjukgymnast som också är ledaren på vattengympan jag går på att det känns så otroligt fel på nått sätt att göra olika träningar som att gå varje dag och vattengympan men jag känner mig inte slutkörd på det där härliga sättet man blev efter ett jobbigt pass som bodystepp, gymträningen eller vad du vill. Ingen promenad som är så att man börjar andas, svettas och känner hur pulsen går upp.

Visst kan jag svettas och bli lite mer andfådd men det är inte samma sak nu som förr. Och detta är en känsla jag saknar och har svårt att ta till mig och acceptera.

Men det finns inte mycket jag kan göra åt detta i nuläget. Det finns inga bra sätt att undangå och gömma den förhatliga sjukdom än så länge. Men jag hoppas forskningen jobbar på.

Igår hade jag i min högra jobbiga hand konstiga känslor. Mitt lillfinger och ringfingret var som bedövat hela dagen, sån där känsla som blir när handen har somnat om man legat på den. Det var obehagligt och man funderar ju på om den ska fortsätta så här eller om det är övergående. Idag känner jag inget tack ock lov. Satte tens apparaten jag fått låna på underarmen och handen och träffade väl någon sorts nerv för långfingret började leva sitt egna lilla liv.

Och OS har startat och precis lagomt till detta har vi fått nya tv-kanaler sen man bytt till kabelnät istället för parabol. I samband med detta har vi också fått bredband via antennuttaget så jag hoppas att jag ska få tillgång till det nästa vecka och då kommer det bli snabbt. Så ikväll kan jag se brothers and sisters eftersom man flyttat den från 5an till 9.

Jag såg invigningen på natten. Det var inte planerat och jag är inte någon som följer os speciellt. Men jag trodde eftersom jag var trött att jag skulle klara mig utan att ta en insomningstablett men fick ganska snart erfara att jag inte kunde somna in utan låg som i en halvvaken dvala där jag kände mig medveten om det mesta runt om mig. Katten som kröp in under täcket, jycken som gnällde för att han ville ha en bättre sängplats osv. Så när klockan var 3 gav jag upp och satte på tv och tänkte jag kan somna till detta men det blev aldrig så - jag såg hela invigningen och somnade väl till igen någon gång mellan 6-7 på morgonen.

Så jag får leva på insomningstabletter ett tag till för jag måste få sova. Tar jag dom inte så far tankarna iväg och jag kan inte koppla av och bort dom. Och jag sover alldeles för lätt när jag väl somnar och får inte djupsömnen.

Men trots att jag sover ungefär 10 timmar per natt så är jag inte pigg. Ge mig min energi tillbaka please. Och ta bort fibron tack.

I alla fall, ny kanaler och jag har fått 9:an och 8:an att titta på.Men blev också av med några. Viasat nature och Viasat crime. Lite synd. Jag gillade dom. Kidsen blev av med ztv till deras stora förtret men det kompenseras ju med att vi får bra internet sen vi flyttade hit. Jag kör ju nu på comviq surf, en sticka som vi alla delar på och det kan bli krockar när två tonåringar vill ha den samtidigt och inte är den snabb och det går inte ladda ner för då tickar det fort på den laddning man har.

Men jag längtar nu till att snöns ska börja smälta bort och vi får vår. Och man kan sitta ute i trädgården och ha det gott. Men den kommer väl så småningom.

Vi får ett fantastiskt sportlov med mycket snö och för alla mindre barns skull är det ju jätteroligt. Och blir det bara sol också så är det perfekt.

Må gott

För en vecka sedan

Förra tisdagen var från början en tisdag enligt planen precis som idag. Vattengympa!

Skillnaden var väl att det stora ovädret som man varnat för började med 2 plusgrader och lite regn när jag lämnade den lilla orten där jag har min vattengympa.

Men sen kom snön och som det snöade! På eftermiddagen körde jga min son till träningen och medans han var där åkte jag på biblioteket. Gick runt och strosade kollade på både tidningar och böcker. Letade stickinspiration, hittade böcker att låna och ut i snöyran.

Och sätter mig i bilen och ska åka för att hämta sonen och bilen startar INTE!!!

En vänlig ung man sa att han hade startkablar så det var vad vi försökte med och notera försökte. Och det snöade ymningt och det hjälpte inte med startkablar.

Sonen fick komma till bilen och vi försökte få igång den igen och nästan nästan ville den starta men orkade liksom inte tända till.

Fick tag på en kompis som fick komma och vi fick använda startkablar igen för då hade batteriet blivit svagt. Men inget hände så det var bara att lämna bilen på parkeringsplatsen, se hur det blev översnöad och få skjuts hem.

Då börjar nästa bekymmer. Jag hade ju massa möten på onsdagen. Man har gjort om så man kan inte längre köpa en biljett på bussen längre utan man måste ha laddat ett kort som ser ut som ett plastkort. Inte det gamla hederliga kortet man kunde köpa för att ha i plånboken ifall att.

Och barnen hade inte heller något sånt kort som jag kunde använda. Så vad göra?

Jag fick ta mig en promenad in till centrum vilket jag inte har gjort på hur länge som helst. På mer än ett år skulle jag tro. Kroppen vill ju liksom inte längre.

Men jag kunde inte missa detta viktiga möte, taxi - inga pengar, tjuvåka buss - inte ett bra val så det blev att gå. Det som förr tog mig ca 30 minuter tog mig nu närmare timmen. Och så var det oplogat också. Så det var en pärs. Men jag kom i tid till mitt möte.

Sen tog jag mig till den övergivna bilen. Och nu var den inte bara översnöad utan inplogad också. Så jag startade operation snö-väck!

Jag var sen bra nervös när jag satt mig i bilen, strök ratten, talade vänligt till den och bad till högre makt.

Vred på nyckeln och bilen startade................ på direkten. Men jag kom inte ut ur parkeringsfickan. Gick ut för att försöka få bort mer snö från hjulspåren och fick frågan av två killar om jag behövde hjälp. JA TACK!!!

Sen åkte jag direkt hem vågade knappt släppa på gasen ifall min bil skulle stanna igen men jag klarade mig direkt till min carport och så gick jag hem.

Det blev inget uppföljningsmöte och inget stickcafé - vågade inte utmana ödet. Och ge mig ut igen.

Vad var då felet? Jag tror att det var fukt som ställde till det. Som det snöade och hade sig så letade det väl sig in någon eller många snöflingor in till motorns vitala delar.

Sen har jag kört och jag är lite nervös varje gång men det har inte hänt igen och jag har också ett busskort i plånboken.

Uppföljningsmötet blev en annan dag istället och jag ser fram emot nästa veckas stickcafé.

Så idag har jag varit på vattengympan igen men har inga åtaganden efteråt. Kroppen är dock väldigt mör och det var många rörelser som gjorde ont under tiden.

Jag har också fått låna en tens-apparat av sjukgymnastiken. Har inte hunnit använda den så mycket och vet inte om det gör så mycket nytta men det känns skönt för stunden i alla fall.

Ska använda den idag runt axlarna tänkte jag. Vet inte om det är något att man kan använda för sina fingrar och fingerleder. Det finns liksom inga platser att fästa sakerna på. För dom gör ont igen. Fast det gör ju mest hela kroppen.

Och jag vill ha en blå himmel istället för den grå som jag tycker visar sig lite för ofta. Blir lite piggare, lite gladare när solen skiner.

Och snön som vi haft i runt 2 månader nu täcker min baksida och jycken har gjort en runda som han går runt för att kolla läget och ibland kan han göra hopp ner orörd snö. Katten, ja han hoppas på vår han med. Går ut en liten stund men håller sig itill husknuten eller jyckens spår men det är inga långa utflykter han gör.

Ungarna gör snögrottor av alla stora snöhögar vi har, såg idag hur man fyllde flaken på lastbilar för att köra bort för det finns ingen plats kvar att skotta snön på. Men jag måste ge en enloge för den som skottar hos oss. Perfekt varje gång det kommer snö.

Så jag ser fram emot våren då snön droppar från taken av dagsmejjan, solen skiner och man kan ta fram en stol att sitta på utomhus och bara njuta och låtsas man är i fjällen. Ta en fika och bara glädjas.

Klass 1 varning

VIlken vinter! Nu snöar det igen, stora flingor yr utanför fönstret och det pratas inte om annat än det inkommande snöfallet på radion.

Tror inte jag sett så mycket snö sen jag flyttade hit 1987. Visst har det varit lite vitt då och då men det brukar ju försvinna efter någon vecka.

Men det är rätt roligt att tänka på en norrlänning som mig - Här säger man att nu blir det oväder i norrland säger man nu snöar det igen.

Fattar inte varför de flesta tror att vi bor i södra europa. Och inte förstår att vi bor i ett land som har 4 årstider. Vi har vinter - ja ja kanske inte så ofta då men det är väl ingen ursäkt när det väl blir en vinter till att helt tappa fattningen och verka glömma bort vart man ställde både spadar och skyfflar.

Fast jag ger en eloge till den som är inhyrd till att skotta i området där jag bor. Det är alltid skottat och lätt att ta sig fram. Men sämre är det på de stora vägarna. Det är moddigt, snösträngar, spårigt och eländigt så den som ska köra den stora plogbilen - han har nog flytt landet.

Mina ungar är så trötta också på detta väder men jag tycker faktiskt det är helt ok. Jag har inte fryst speciellt mycket, det kommer härliga soliga dagar då och då, snöns knastrar härligt under fötterna när man är ute och går och man behöver inte bli blöt av regn som kommer från sidan.

Och tänk sen när det börjar bli vår, det kommer takdropp och man kanske hitter känna en riktig vår. Annars är det mest konstig vinter och sommar direkt.

Annars så är det huvudet ner och fötterna upp. I livets backe så har jag tagit steg för steg och kände mig nästan framme vi toppen och så kom det en käftsmäll och jag föll ner igen.

Men det är väl bara att försöka klättra uppåt igen även om det känns övermäktigt och svårt just nu.

Något jag drömmer om är att bara få vara, slippa oro och ångest och leva livet så bra som det bara kan gå. Tyckte alltså jag var en bit på väg men nu vetifan.

Mycket tårar, mörka tankar och tandagnissel. Både propavan och atarax för att kunna sova.

Har varit på vattengympa idag, ska på uppföljningsmöte med sjukgymnasten gällande smärtskolan imorgon, ska träffa en arbetspsykolog i morgon och träffade min kurator igår. Och så är det stickcafé i morgon. Ska bli trevligt.

Behöver distraktion och träffa trevliga människor och bara få vara. Funderar att skaffa mig ett stort projekt att ta till bland små. Funderar på att göra en filt, sticka eller virka mormorsrutor. Har sett en som kan vara marks katten som har både helt enfärgade rutor och mormorsrutor. Och det kan ju vara lättare att sitta utomhus med en ruta längre fram när det blir dags för det än något annat och jag har inte lust att sticka någon tröjja eller så. Det ska vara enkelt och någon sjal kanske det blir eller tossor.

Nu ska jag ta och börja med middagen. Det ska bli wokat idag. Kyckling i teryakisås, rostade cashew, wokgrönsaker och nudlar.

Må gott

Lägesrapport

Vad tider rinner iväg. Januari är snart slut och det har varit full vinter hela månaden. Många riktigt härliga vinterdagar med sol och blå himmel och det knastrar under fötterna när man är ute och gå.

Jag har hunnit med att gå på My Dog utställningen på mässan i Göteborg i dagar 2. Jag och dotter var där och tittade på hundar och uppvisningar samt shoppat ett nytt halsband till jycken.

Det var jättetrevligt att få umgås med dotter och vi strosade runt och tog det väldigt lugnt. Och min jyckes brorson gjorde bra i från sig på utställningen.

Det var inte så tröttsamt att vara där men fick vila när jag kom hem på kvällen men dagen efter då jag inte var på någon mässa var jag helt slut i kroppen. Jag fick inte upp ögonen på hela dagen knappt. Helt komatrött.

Sen har jag lyckats med konststycket att under två fredagar i rad vara social och ha trevligt. Första fredagen var jag och två vänninor på en lokal bistro i trakten och åt en god buffé för en billig peng och ett glas vin. En trevlig kväll och man vill göra sånt mer ofta.

Andra fredagen (den som nu varit) träffade jag en klasskompis från gymnasiet som bor i huvudstaden på hennes hotell och vi var och käkade den för göteborg berömda räkmackan på Gothia Tower. Mums. Det blev ingen sen kväll så jag åkte hem (tog bilen) vid 21.

Men såna här trevliga och på alla sätt roliga händelser sätter spår i min kropp.

Och jag är inne i något sorts skov. När det varit som kallast har jag inte kännt så mycket av smärtan men den sista veckan har varit hemsk. Och det började lite veckan innan. Väldigt ont i händerna på dess ovansida, fingrar, ovansidan underarmar och så upp mot axlar. Ljumskar och fötter har också varit kassa samt ryggen. Det är nästan så att det är lättare och säga vart man inte har ont. Och så denna trötthet och energilöshet. Och magen har också krånglat mycket. Denna typiska för fibro IBS magen som jag haft diagnos på sen 87. Det tröttar ju också att springa på dass x antal gånger per timme.

Och jag gick till sjukgymnasten och bokade in mig på vattengymnastik och gick första gången förra veckan och ska gå i morgon också. Ska också ta och kolla om jag kan få låna hem en tens-apparat.

Har även träffat en arbetspsykolog på arbetsförmedlingen som ska kolla upp mig och mitt psyke. En tr
evlig man som var lätt att prata med och vi hann inte så mycket fast vi pratade mer än 1 timme så jag ska träffa honom igen och hur många gånger vet jag inte. Arbetsterapin väntar jag på ska höra av sig.

Kommer jag få ett jobb som jag trivs med och en arbetsgivare som trivs med mig och min kaotiska kropp? Jag hoppas det.

Soc står också på besöksschemat denna vecka. Fick klart om bostadsbidrag också. Så det behövs en inkomst för att få det bättre ekonomiskt. Leva på bostadsbidrag och lite från alfa-kassan, lite sjukersättning och sen försörjningsstöd kommer inte att göra livet fett.

Läkaren har minskat min sjukskrivning till 25 procent från 1 februari. Hon tror på mig, hon tror det finns en arbetsgivare därute som vill ha mig. Kuratorn säger det samma, henne träffar jag fortfarande regelbundet.

Och jag ska sammanställa mitt år 2009 och har det nästan klart i huvudet men har inte kommmit dithän än. Och sammanställningen är mest för min egen skull som det mesta är på bloggen.

Skulle ha lagt ut lite bilder också men kabeln är borta som jag ska sätta mellan kamera och dator. Den ligger nånstans men har inte orkat leta.

Stickcafét har börjat igen och jag har många garner jag vill köpa och många alster att göra. Håller på med rundstickad sjal eller vad man ska kalla det, som jag ska kunna ha runt axlarna, runt halsen eller runt huvudet. Under julen har jag stickat tossor också. Det är så trevligt att gå på detta en gång varannan vecka även om jag inte stickade så mycket senast för jag hade inte fingrar som fungerade som dom skulle och inte armar och axlar heller. Men gick dit ändå. Kul att vara social en stund.

Så nu har jag medans jag bloggat kollat in guldbaggegalan också. Skulle kanske ta och titta på män som hatar kvinnor. Har den filmen och även 2:an hemma men har inte haft ro till det. Och jag har läst böckerna så jag vet ju va det handlar om.

Och så ska jag titta på något så banalt som though love på 3:an. Fattar inte att man fastnar på sånt men det gör man. Och har man inget annat att göra så tittar man.

Må gott

Julen har dansat ut.

Igår tog jag bort allt julstök, inte så mycket egentligen mest en gran och lite julstjärnor. Eftersom jag inte hittade kartongen med tomtar så blev det inte så mycket av den varan.

Passade också på att sortera mina kargonger som jag har hittat och nu ligger allt till granen i en låda och sånt som jag behöver till 1:a advent i en annan. Där la jag nu också krukor att ha hyacinter i. Hittade några i en julkartong när vi plockade upp saker till granen och dessa skulle jag behövt i flera veckor.

Nu längtar man efter ljus och värme. Men egentligen ska man väl inte beklaga sig såna här dagar.

Vi har sånt fantastiskt vinterväder. Med minustemperaturer på 7-8 grader, snöns gnistrar och det knarrar under fötterna. Solen lyser från klarblå himmel och den värmer nästan lite.

Och man skulle haft en spark. Tänk att fått tatt den över sjön och sen satt sig i solen med fika. Det är ju så härligt.

Men det är skönt med en vanlig promenad också - bara man är klädd. Tom jycken är ju klädd. Har en skönt plagg med fleecefoder så han är varm och go när han kommer in. Det är bara tassarna som är kalla och det händer att jag får rensa dom från snö men så länge vi går är det inga problem. Men stanna det vill han inte.

Och trädgården är full med fåglar och domherrarna som är skogens mest försiktiga kommer i flertal både honar och hanar och det känns verkligen som norrland.

Gillar att sitta vid köksbordet och titta på dom. Och katten som tycker detta väder är hemskt också, gillar att sitta med. Han är rolig för det verkar som han tror att ibland så har det ändrats därute och blivit vår bara man väntar i ca 5 minuter och så tittar han glatt ut och inser att så icke är fallet.

Men snart så har väl allt detta vackra smält bort och vi har slaskigt och regnigt igen som det brukar vara.

Och så kommer det att bli vår också - jag längtar.

Trött

Jag är just nu så otroligt trött, ögonen svider och det känns som om jag skulle kunna sova dygnet runt och det är en känsla som jag inte gillar.

Jag vill vara pigg och full av energi. Men så är det inte. Och så här extra trött har jag varit sen igår. Och det är väl sviter efter att jag har haft trevligt och kul i två dagar och det retar mig otroligt att jag inte ska kunna göra sånt som jag tycker om utan att det ska komma surt efter som denna jädra trötthet och lite mer värk också.

Jag har nämligen tillsammans med dottern besökt My Dog mässan under två dagar. Ena dagen kollade vi in irländska varghundar och Tollare. Tittade på olika uppvisningar och imponerades över hur duktig man kan få sina hundar så träning på den egna lockar.

Det blev 6 timmar första dagen och jag kände mig ändå ok när vi åkte hem, lite trött men vem hade inte varit det efter en dag på en sån här mässa. Dagen efter så kollade vi in border terrier och franska bulldoggar. Kan skryta med att egna jycken har en bror som gjort väldigt bra ifrån sig tidigare och nu visades brorsonen och det gick också bra. Kul att träffa gamla bekantingar. Min egna jycke har inte underbett men tänderna sitter för snett och utstående fick jag höra på en utställning för många år sen men han har potential för resten av sitt utseende så kanske, kanske en veteranutställning någongång.

Även denna dag så tittade vi på olika program. Bland annat visades svenska landslaget i freestyle och det imponerar likaså när räddningshundar vinschas ner och man simulerade helikopterlandningar etc. Vilka jyckar.

Sen köpte vi ett nytt halsband till jycken och han blev så fin. Enkelt i svart skinn, halvstryp. Och en jättepåse levergodis för framtida träning :)

Det fanns mycket kul att titta på och så många raser och jag och även dottern är nu sugna på fler hundar. En av de mest märkliga är den rasen som jag nu inte kommer ihåg namnet på men rätt ny i vårt land som har lång päls som inte kräver någon speciell vård för det blir dreadlocks i pälsen när tiden är inne. Dom var faktiskt vackra på sitt sätt och jag gillar sånt som inte är så vanligt.

Men jag vurmar ju för vargarna och drömmer om den dagen jag har en sån.

Så sista dagen var vi där i ca 4 timmar och sen var vi rätt nöjda. Och jag kände redan av stelhet och annat i kroppen när vi åkte hem och jag skulle kliva ur bilen för att gå in i affären och handla lite mat. Aj usch och fy. Stel som en kratta och sömnade framför tv tidigt på kvällen, vilket jag gjorde dagen innan också, hade aldrig klarat en 3:e dag och klivit upp tidigt. Vi var på plats båda dagarna vid 9 på morgonen. Men vi hade det otroligt trevligt och roligt. Och kanske är det värt lite extra värk och denna trötthet men nog önskar jag att jag skulle slippa den.

Kidzen har åkt till sin pappa och vi har haft måltider a la förr. Igår åt vi det som jag hade som typisk söndagsmiddag när jag var liten. Köpemat! Kyckling i currysås. Två lergryter har jag så två kycklingar stektes och sen en god currysås till detta med ris. Jättegott och jag har även till en midddag till nu i frysen. Vi har också ätit klassiskt kokt kött i dillsås. Köttet fick koka för länge sen och sen har jag haft det i frysen och även buljongen. Så det blev en god middag och även mer i frysen. Och så har vi ätit sjömansbiff. Känns bra att ha kommit på något helt annat än den vanliga maten som man gör vecka efter vecka. Båda barnen var också nöjd med maten och gillade det hela. Tänk så många gånger man har helt idétorka och inte har en aning om vad man ska äta. Tips, bläddra i kokboken och man ser på det ena och andra som man vill äta och inte har gjort på hur länge som helst.

Nu har jag en vecka utan barn och jag ska vila och julen ska städas ut. Har tittat på granen i flera dagar och inte ens tänt den men orken har som sagt inte funnits men jag hoppas att jag imorgon efter en tidig kväll och hel natts god sömn har energin som behövs.

Och dagens middag - Omelett med bacon, rödlök, potatis, mat och parmesanost. Och jag är otroligt godissugen. Ska nog kolla om det finns något gott i skåpen.

Härliga vinter

Kung Bore håller Sverige i ett järngrepp. När man hör om temperaturer på 40 grader runt om i vårt avlånga land så är jag glad över våra knappa 10 grader.

I dag såg jag något som jag och dottern pratade om för inte så länge sen. Domherrar. En härligt röd och några grå men det är ju skygga varelser. Även en nötväcka är och äter ur fågelautomaten jag har. Plus dom vanliga blåmesar och tofsmesar. )

Det är lite kul att sitta och titta på dom och katten har livetv för han vill inte vara ute.

Och den rackarn gjorde mig sömnlös häromnatten. Vi skulle gå och lägga oss och katten hade gått ut en stund och sonen hade inte sett honom så vi var och kollade vid altandörren x antal gånger. Jag kunde inte somna och vid 3 var jag där sista gången. Sen uppe vid 7 och fortfarande ingen katt och då kommer det många tankar. En katt till är borta. Fortsätter att kolla under förmiddagen och helt plötsligt när jag är i köket ser jag något vid altandörren - PÅ INSIDAN!!!! Kattrackarn har varit inne hela natten och vart han hållit hus och gömt sig får vi nog aldrig veta men nog tycker jag att han kunde ha gett sig tillkänna någon gång under alla de gånger jag var uppe och inte kunde sova. Han var välbehållen i alla fall. Är det mitt minne som spelar mig spratt??

Snön visar ju också spår och efter sista snöfallet och ingen hund eller katt som varit ute så såg jag att en hare varit inne på tomten - det bådar ju gott för mina lökar :)

I morgon ska jag och dottern åka till stora staden och gå på mässa - vi ska gå på My Dog. Ska bli kul och kolla in olika hundar. I morgon ska jag kolla varghundar och dottern vill se tollare. På lördag åker i alla fall jag också in och kollar min jyckes egna.

Nu ska jag göra mig iordning och ta en tur till samhället. Ska köpa potatis och öl för att göra sjömansbiff.

Och vintern - ja är det så här kan jag ha den lite till men sen vill jag ha vår. Inga bakslag om några veckor. Utan tinar detta bort och det slaskar vill jag ha sol och värme.

Julgranen ska ut också. Ska bli skönt att städa bort julen nu. Och samtidigt ska det rensas i julkartongerna. Och sortera så vi vet vart vi har sakerna. En låda för 1:a advent och en för själva julen.

Slutet och börja

Slutet på 2009 summerade nog ganska bra hur hela det året har varit. Ett riktigt skitår.

Mina planer för nyårsafton var att ha en lugn och skön kväll med jour ifall mina ungdommar skulle behöva ha lift eller något annat. Så jag åt en god middag och efter en stund började magen bråka och jag fick springa på toa. Och så höll det på hela kvällen. Kände mig väldigt besläktad med babianen ett tag. Sånt här tar på krafterna så det blev tidig säng och när tolvslaget kom orkade jag inte kliva upp för att se alla fyrverkerier.

Men jag kunde inte sova för jag fick springa så ofta på toan och när det nya året startade med att även .fick ropas på ulrik och det var inte ens pga för mycket champagne så kände jag mig ynklig.

Somnade inte förrän tidigt på morgonen runt klockan 6 och lyckades sen sova flera timmar. Men magen var gungig hela dagen. Letade fram blåbär från frysen och drycken blev resorb.

Igår gav jag mig ut för en liten promenad i kylan och för att åka och handla lite. Det blev mycket med blåbär. Magen gungade då också.

Idag är magen fortfarande känslig. Springer inte på toan men magen känns orolig. Funderar på om det är matförgiftning eller som min bror sa att det kan vara så att jag fick det i magen det som ungarna hade som förkylning. För någon vinterkräksjuka är det inte.

Något annat som hände mig i går natt får mig att bli fundersam på hur min mage mår. Och det har hänt flera gånger förrut men jag har inte tänkt så mycket på det. Jag tog en propavan innan jag gick och la mig för att få sova ordentligt. Ganska så tom mage och vaknar till av att jag har en sån kramp i mellangärdet. Det är en sån obehaglig smärta och den har jag som sagt haft ett för många gånger nu för att det ska vara bra. Och det kommer på natten oavsett om jag har mat i magen eller inte.

Den här gången var en av de värsta och hela dagen igår kändes det som om jag hade ett stålband strax under bh-bandet. Och jag var öm och kunde inte hosta eller ropa (vilket jag skulle göra på jycken). Idag känns det lite bättre men jag känner ändå av det lite.

Så det var inte en start på året som jag skulle önska. Men tänker att nu kan det ju bara bli bättre eller hur.

Har städat badrummet ordentligt idag och det tog musten ur mig. Energilös med andra ord. Ska laga mig lite middag och idag blir det fisk och ris. Och avslagen cola.

Och min likhet med babianrumpa blir suddigare för varje timma.Och kylskåpet är rensat. Inget finns kvar av det jag åt på nyårsafton. Vågar inte.

Och vinter håller oss i ett järngrepp. Termometern visar att det varit över 16 minus i natt. Hutter. Känner inte av det i lägenheten och är glad att jag inte bor i huset för då hade jag nog kännt kylan mer. Mer att värma upp. Och jag har ju min härliga värmefilt.