Igår tog jag bort allt julstök, inte så mycket egentligen mest en gran och lite julstjärnor. Eftersom jag inte hittade kartongen med tomtar så blev det inte så mycket av den varan.
Passade också på att sortera mina kargonger som jag har hittat och nu ligger allt till granen i en låda och sånt som jag behöver till 1:a advent i en annan. Där la jag nu också krukor att ha hyacinter i. Hittade några i en julkartong när vi plockade upp saker till granen och dessa skulle jag behövt i flera veckor.
Nu längtar man efter ljus och värme. Men egentligen ska man väl inte beklaga sig såna här dagar.
Vi har sånt fantastiskt vinterväder. Med minustemperaturer på 7-8 grader, snöns gnistrar och det knarrar under fötterna. Solen lyser från klarblå himmel och den värmer nästan lite.
Och man skulle haft en spark. Tänk att fått tatt den över sjön och sen satt sig i solen med fika. Det är ju så härligt.
Men det är skönt med en vanlig promenad också - bara man är klädd. Tom jycken är ju klädd. Har en skönt plagg med fleecefoder så han är varm och go när han kommer in. Det är bara tassarna som är kalla och det händer att jag får rensa dom från snö men så länge vi går är det inga problem. Men stanna det vill han inte.
Och trädgården är full med fåglar och domherrarna som är skogens mest försiktiga kommer i flertal både honar och hanar och det känns verkligen som norrland.
Gillar att sitta vid köksbordet och titta på dom. Och katten som tycker detta väder är hemskt också, gillar att sitta med. Han är rolig för det verkar som han tror att ibland så har det ändrats därute och blivit vår bara man väntar i ca 5 minuter och så tittar han glatt ut och inser att så icke är fallet.
Men snart så har väl allt detta vackra smält bort och vi har slaskigt och regnigt igen som det brukar vara.
Och så kommer det att bli vår också - jag längtar.
Hej vännen!
SvaraRaderaLängtar också till våren nu. Den här vintern känns oerhört lång, även om jag gillar att vi har kallt. Så skönt att slippa regn och slask!
Ångesten du beskriver i din kommentar hos mig känner jag igen. Vem vill anställa ngn som inte är som "alla andra"? Jag känner mig rädd, men har ändå inte gett upp hoppet. Vill så mycket! Vi får stötta varandra på vägen. Håller med om att det är skönt att se att man inte är den enda som känner så här - även om man önskar att ingen annan skulle behöva känna så.
Sköt om dig!
Kramar!