
Jag har inte varit här på ett tag och det är enbart för att jag har haft så mycket annat för mig.
Jag ska ALDRIG mer flytta.
Det är ett kaos av flyttkartonger och att flytta från 112 till 65 kvadrat kräver sin kvinna. Och jag rensar och rensar och ändå är det så mycket kvar.
Förrådet är överfullt av kartonger men ska lyckas med att klämma in lite fler. Och jag har turen att ha två förråd. Ett i huset där jag bor och ett annat i ett annat hus. Och det förrådet är fyllt med möbler som vi inte kan ha i lägenheten men som jag inte vill göra mig av med. Där finns min gamla säng gjord av en kökssoffa. En dag så flyttar barnen och jag får behov av den igen. Och där står en kökssoffa till men den ska målas och sättas på balkongen men det får bli till våren. Dottern har ett skrivbord och ett köksbord och det står ett gammalt skåp och ett skrivbord till i detta förråd. Och så har jag lyckats få in gräsklippare och lite annat och jag tror tom att jag kan få in mina däck där också - ska byta till vinterdäck vilken dag som helst nu.
Sen har dottern också mycket saker som hon inte vill slänga. En stor säck med gosedjur, flertal kartonger med allt möjligt i.
Och det finns ingen förvaring för sånt i rummen. Sonen har valt att ha det väldigt avskalat. Ett skrivbord som vi gjorde av gamla barbordet och det blev jättebra. Där står datorn och tv. Förslog en hurts men icke. Så han har ingenstans att göra av något. Så jag måste övertala honom till någon sorts lösning. Och då en hurts av något slag.
Annars så trivs jag jättebra i min lägenhet. Och jag har ingen som helst längtan tillbaka till huset. Jag har en stor trädgård som vi nätade in för jyckens skull jag och sonen förra veckan. Jag slipper trapporna. Det känns jättebra.
Men det är mycket att göra med en flytt och huset är inte helt tömt. Ett skåp i hallen är kvar som hade en funktion som skräpskåp. Här förvarades verktyg, hundmaten, lite papper och annat smått och gott.
Och flytta innebär också att min kropp fått anstränga sig mer än vad som är bra för den. Och då har det inte med normala ögon sett inte varit något jätteextra speciellt utan det är min kropp som inte gillar detta. Den har värkt mer än någonsin. Min sömn har varit katastrofal. Och jag har varit så trött att jag trott att jag skulle kunna sova ståendes men så fort jag lagt huvudet på kudden så har det inte gått att sova. Igår och inatt var första gången på länge som jag somnade rätt snabbt men så har jag vaknat x antal gånger istället.
Men jag har ändå en annan känsla i min själ. Det känns lättare på något sätt. Så min depression är borta. Och det är så otroligt skönt. Det har varit en tuff tid med många tankar om misslyckande, hur kass man är och hur och varför just jag drabbats av allt elände - det måste ju bero på enbart mig.
Men nu känns detta i alla fall mycket bättre. Och jag har varit till frissan och klippt mig. Jag har köpt lite nya kläder, jag tycker det känns roligt igen att känna mig fin och jag bryr mig mer om det än vad man gjort. Men jag känner igen detta från förra gången jag blev sjuk i depression.
Och det blev en ny och bättre tid även om någon frågat mig för ett halvår sedan så hade jag sagt - finns inte en chans.
Är ff 100% sjukskriven. Och idag ska jag böra en utbildning - "utbildning i livsviktig kunskap vid långvarig smärta/fibromyalgi". En kurs som är ett samarbetesprojekt mellan primärvården och reumatikerföreningen.
Ska bli väldigt intressant och spännande och skönt att få möta andra i samma situation.
Något som är svårt är en formulär som jag skulle fylla i där man skulle ange hur många timmar man gjorde lätt ansträngning, mer och ännu mer om ni förstår.
Och jag tycker detta är jättesvårt. Jag kan inte sätta hur många timmar jag håller på med flytt och nya hemmet. Det går inte. Så jag får se vad dom säger om detta.
Något annat som jag tycker är jobbigt med fibron är detta att man känner sig som om man skulle bli förkyld. Och man vet inte om det är så att man har en förkylning på gång eller om det bara är fibrokänsla. Så hade jag det ofta när jag tränade på gymmet och det slutade med att jag inte kunde gå på länge för man hade den där känslan att något är på gång i kroppen som aldrig bryter ut. Att träna med ont i hals ska man ju inte göra och det är frustrerande när det liksom inte blir mer av det.
Så känner jag nu och har gjort länge. Ska jag bli sjuk - ska jag inte. Är det baciller eller virus eller är det fibro. Det är jobbigt.
Och så har vi svininfluensan. Ska man ta en spruta eller ska man inte. Jag tog en spruta för influensa en gång på 80 talet och har aldrig varit så sjuk. Låg i hög feber, värk i hela kroppen, jättedålig i ett par veckor. Så jag är lite rädd för att det ska bli så en gång till.
Så nu har jag uppdaterat.
Må gott




Så jag kan inte ropa hej ännu över huset och det gör mig så frustrerad, less, grinig, får ångestkänsla i magen och orolig som skam.


