Oh happy Day

Alla har väl haft den där känslan i kroppen av total utmattning efter att man har gråtit rejält och länge, hulkat och snorat. Man är totalt slut och det kan sitta kvar länge i kroppen - den där speciella känslan.

Jag har varken snorat, hulkat eller gråtit!

Men jag har samma känsla i kroppen - av den där totala utmattningen och hur ögonen känns helt slut där bakom ögonlocken, kroppen är matt och lealös.

Nu är det ju tyvärr så att om man haft ett "good cry" som försvinner känslan. När man har ett ME-skov så gör den det inte men just den här helgen har känslan i kroppen varit som om jag haft en rejäl gråtattack.




Nu är det måndag och förmiddag. Har sovit gott hela natten och vaknade till vid 8, hade nog kunnat somna om om jag försökt men jag gjorde inte det utan tittade lite i mobilen och läste nyheter och lite fb. Lyssnade sen på nyheter på tv kl 9 och så gick jag upp.

Har ätit gröt och dricker kaffe. Ska sätta på mig för att gå en runda med vovven om en stund.

Tog fram sockermätaren igår kväll och kollade mig om det är så att sockret ligger fel men värdet var så bra så - så det kan jag inte skylla på heller när det gäller tröttheten.

Men det är väl så jäkligt att man inte kan skylla på något - det bara är som det är.

Låg i sängen igår när jag fick chatt på mobilen och frågan om jag ville ut och gå men det tackade jag nej till. Men kom överens att det gick bra att komma förbi.

Egentligen skulle jag sagt nej men samtidigt kände jag att vi har inte träffats på hur länge som helst och ofta tycker hon väninnan att jag ska komma förbi henne och numera får vi ju aldrig till det - vi har helt enkelt helt olika liv och har väl också alltid haft egentligen. Vi har inte mycket gemensamt och ibland kan jag undra varför vi fortfarande umgås men det kan vara rätt trevlig då och då.

Hon har inte riktigt förstått vad det innebär att ha det som jag har. "det är väl bara att vila lite" - innan en aktivitet, "det är väl bara att byta medicin?" - mot vad - det finns ju inget!

Nyskild och fattig - "vi går ut och fikar" - har inte råd - "ja men det kostar ju inte mycket - någon hundralapp" ja men det är mjölk för mig och barnen en vecka.

Vi kan spalta upp massor av exempel men hon är snäll också och oförargerlig och jag vet hur hon är och barnen kan skaka huvudet åt henne och vi har gemensamma bekanta som absolut inte längre vill umgås med henne för att hon kan inte läsa av det sociala spelet riktigt utan kan vara rätt plump men jag brukar inte ta åt mig, hade det kanske varit någon annan så hade jag reagerat mer negativt men nu känner jag det som att hon är så okunnig att det bara är att låta bli.

Men jag har också medvetet undvikit henne nu i valtider för vi står absolut inte på samma sida och varje gång vi träffas så svär hon över vänstern, kommunister och hur vi kommer bli som ryssland. Alla journalister är vänsterpartister eller miljöpartister - ja ni förstår ju själva.

Och givetvis kom vi in på ämnet för alltid är det sååååå synd om henne och hennes man. Han har eget företag och måste jobba såååå många timmar, kan inte ta semester, kan inte vara sjuk etc etc osv.

Anställa någon - nej vet du vad - förstår du vad det kostar! Och om personen blir sjuk - ja oj vad det då kostar!

Och om någon tjänar pengar - ja då är folk bara avundsjuka.

Jo jag kan också vara avundsjuk på någon som tjänar pengar, den som har råd att åka på fjällsemester över julen med hela familjen och sen komma hem och berätta att det kostade sååå och si mycket. För det vill hon ju alltid berätta.

Jag kan vara avundsjuk också för att jag inte längre kan unna mig både det ena och andra men jag kan samtidigt känna empati för alla som är i samma situation som mig. För vi är många.

Och det finns faktiskt dom som är fattigare också men enligt väninnan finns ingen fattigdom i detta land.

Och samtidigt har jag nog inte träffat på en snålare människa som istället för att säga - ja men några hundralappar kan du väl ha råd med - bjuder mig på en kaffe för 25 spänn på ett fik men det skulle hon aldrig göra - vi har varit ute och gått och fikat också men hon har aldrig erbjudit sig - vilket kanske inte heller är självklart att hon ska göra men hon har en verkligen snål attityd och hon har haft det väl förspänt ända sen hon träffade sin man för många år sen och följde med när han utbildade sig utomlands, hon blev försörjd av honom under sin egen utbildningstid efter att barnen föddes, alltid utomlands varje år, hus, hyra båt, dyra bilar, motorcyklar och annat - ja det är han som har pengarna men han är så otroligt trevlig, jordnära och sympatisk så ibland kan jag också undra hur det kommer sig att dom hänger ihop.

Frågade igår om dom gör något bara dom två mer än att jobba ihop - nej, det vill hon inte - räcker att dom ses på jobbet typ. Vi kan träffa andra par och gå ut och äta etc. Jo men bara ni 2?????

Ja något gör ju att dom passar ihop. Och dom är som sagt trevliga båda två men hon blir ibland för mycket men vi kunde skiljas åt igår utan osämja och jag fick också förklarat lite hur situationen ser ut för dom som blir sjukskrivna, utförsäkrade, hur det är ett lotteri vem man hamnar hos på FK, hur folk med olika sorters sjukdomar får kämpa för att den förra regeringen satte dessa regler.

Och det absolut roligaste i detta är att när hon var ung så var hon vänsterpartist själv och med i något ungdomsförbund - men med pengar så vänder man på kappan efter vinden.

Ja, helt slut var jag ju också då efter denna träff.



Och så skulle son och dotter gå ut och byta det punkterade däcket och vi hittar inte nyckeln till förrådets hänglås - en liten nyckel som vi haft på en plastgris i nyckelskåpet. Gick igenom jackor ifall den skulle ligga kvar, bryta upp låset gick inte och frustrationen blev påtaglig. Men så tog sonen en nyckel som hängde utan något på i nyckelskåpet och gick ut och den passade - en extra nyckel som såg oansenlig ut.

Trodde inte vi skulle hinna med yogan men det gick men nöd och näppe!

Men det passet blev inte något bra pass, jag var yr, trött, matt och orkeslös och kände mig förutom utgråten också febrig så det blev mycket vila.

Så helgen har varit bedrövlig rent ut sagt. Inte min helg alls!

Och än har jag inte tordas känna efter hur den här dagen kommer mås. Blir nog inte en av de bättre dagarna detta heller.

Men men

Jag är inte knäckt psykiskt än i alla fall och det  - ja det är guld värt.

Må Gott