Tankar

Egentligen skulle jag göra annat än att sitta här och skriva på ett inlägg - på min blogg men jag har inte ork, energi, lust eller nåt. Men frustration har jag och den måste ur systemet.

Nålarna på akupunkturen kändes extra idag. Oftast känns dom inte alls förrän dom snurras och då ska jag ju få en kontakt och det ska kännas men idag så ömmade det direkt när nålen nuddade skinnet.

Plockar på mig några tidningar varje gång jag ska sätta mig och få nålarna. De som kommit nya sen jag var där senast. Se och hör och Allers och jag läser inte så mycket utan bläddrar mest igenom och läser rubrikerna och stannar kanske till vid någon artikel.

Idag stannade jag till en artikel om vädrets påverkan och hur man mår så mycket bättre eller så mycket sämre beroende på om det är fint eller skitväder.

Och man kan inte vetenskapligt säga att man blir påverkad i kroppen av värk bara för att det är sämre väder men det påverkar ju absolut ens humör.

Men det är ju också lite motsägelsefullt för om vi har haft 4-5 veckor med sol, värme och ännu mer värme så kan man ju må oerhört bra av regn och åska som friskar upp luften.



Men hur som helst så har jag inte mått så bra i kroppen senaste tiden. Igår var det en absolut topp på eländet. Riktigt illa var det men ändå så var mitt humör inte så drabbat - inte så att jag kände mig extra sur eller grinig utan jag var bara oerhört trött. Satt på min stol här på jobbet innan jag skulle gå hem och väntade på kollegan som inte kunde gå på semester i måndags utan jobbat 2 dagar och han var på vift så jag satt där färdig för hemgång och gäspade så tårarna rann.

Jag hade t o m värk i öronen igår. Ja det var kort och slätt inte alls min dag.

När jag kom hem så var kycklingen färdigstekt i ugnen, en sockerkaka väntade på att få ställas in och potatisen var snart stekt och middagen färdig. Så himla skönt att bara sätta sig. Men mer än så orkade jag inte så sängen blev nästa anhalt och där tillbringade jag resten av gårdagen men jag försökte blunda och sova men det gick inte.

Det är så himla konstigt att vara så urbota trött men ändå inte kunna sova.

På jobbet är det tyst. Är ensam i huset och det är också skönt - känner att jag behöver det också.

Gick också förbi apoteket idag och hämtade ut alla mediciner jag kunde hämta ut samt nya som tagit slut också. Jag är snål och mitt högkostnadskort går ut i mitten av augusti så det gäller att ta allt man kan få ut gratis.

En tablett som jag haft slut på någon vecka är naproxen så den fick jag förnyad och hämtat ut idag. Ibland så känner jag att jag inte riktigt vet eller känner om några tabletter gör nytta eller inte. Igår kändes det inte som om något gjorde smärtan mindre eller så hade den varit ännu värre för en sak är ju ganska så säker - man är inte helt smärtfri när man har fibro.

Sen har man dagar då man har ont men bara lite och jag kan låta bli att ta någon tablett alls. Det känns bra.



Att vara ensam på jobbet har ju sina fördelar också - man kan få lyssna på vad man vill på radion och jag lyssnar på sommar i p1 - ett program som sändes tidigare för någon dag sedan - Kristian Gidlunds program - killen som skrev en blogg där han berättade om sin cancer och så blev han bättre och skrev inte så mycket men så kom cancern tillbaka och han har nu en dödsdom över sig då den anses obotlig - fruktansvärt men ändå på något sätt - vet inte vilket ord man ska använda men han ger en hopp på något vis. Har tyckt att han skriver oerhört bra redan från början och han pratar bra också.

Han är i sin sorg och elände ändå så positiv på något sätt och så sorglig också. Så har ni inte lyssnat så gör det.

Innan jag lämnade hemmet tog jag upp lax ur frysen. Sonen och min middag. Potatis till detta och dottern får äta köttbullar idag också - måste ju ätas upp men det räcker inte till oss alla tre och dottern gillar köttbullar och vi gillar lax. Så det blir en bra middag.

Det finns mycket jag skulle vilja göra när jag kom hem på eftermiddagarna. Tänk om man hade orkat åka iväg och kolla efter lite kantareller. Eller göra i ordning glass smet. Eller bara plockat undan runt mig - det ligger en strykbräda full med kläder och det känns rörigt i det rum jag sover i och har som vardagsrum också.

Tänkte på det igår när jag låg där i sängen under mitt täcke med en filt ovanpå också att sitta i soffan för att titta på tv - det händer inte ofta.

Tänk om jag hade haft ork att sitta där, mysa under min filt, haft en stickning på gång och kollat på morden i midsomer - va skönt det vore.

Men så är ju inte mitt liv längre. Det är så sällan det blir soffan, tv och sena kvällar numera. Kroppen kräver mer sömn än någonsin förr - har så gjort nu i flera år. 10-12 timmar och så kommer många dagar ändå då det inte känns som det är tillräckligt. Men det finns dom som har det värre och har bara kort vakentid.

Jag kan ju ändå jobba även om det är begränsat mot förr men jag kan! Och jag har ett jobb! Men tänk att bara någon vecka få känna att det där trycket bakom ögonen inte är där - det som gör att jag känner mig trött och egentligen bara vill blunda.

Men men!

Ute är det varmare idag, det blåser men inget regn har fallit, himlen är mer grå än blå men det är mer av karaktären - det ska vara molnigt men inte mulet.

Kroppen är kanske inte med mig just nu men skovet ska väl gå över och jag ska känna mig mer som om jag är på banan igen även om det aldrig är som det än gång var då för många år sen.



Livet blev inte som jag hade tänkt mig att det skulle bli men det har trots alla dippar och gropar och avfarter och stup ändå blivit rätt bra, helt ok faktiskt.

Jag kommer absolut återkomma med text här om att nu är livet för jävligt och eländigt och bedrövligt och rent ut sagt uruselt.

Men jag är ju ändå tacksam över att även om stegen är stapplande så gör jag dom imorgon också.




Må gott