Orolig

Jag har väldans lätt att oroa mig. Okända nummer på telefonen ger mig en orolig och nervös känsla tills jag kollat upp dom på nätet och ofta så är det ju säljare av något slag och jag ska anmäla mig till nix även för mobil som nu har kommit tänkte jag.

Igår så ringde det också ett 010-nummer flera gånger och jag kollade och såg att det var försäkringskassan och då blev jag ju genast orolig.

I morse ringde det ett annat telefonnummer och efter koll så såg jag att det var från dom som betalar ut min lön och genast satt oron i magen där som en smäll.

Egentligen vet jag inte varför jag oroar mig så för samtal - jag som pratar och har pratat ofta i telefon på jobbet jag nu har och som jag hade.

Men när det ringer hemma - gillar det inte. Om det inte är någon jag känner.

Jag tog bort min hemtelefon för flera månader sen - tror t o m att det är mer än ett år sen. Tyckte inte om att det ringde en massa okända nummer och ett tag så var det bara sådana på min display.

Sen var det dyrt och jobbigt också att ha 2 telefoner och numera med fb och annat så ringer man inte som förr och kunde sitta i telefon i flera timmar och prata. Idag är det bara med min bror som jag kan sitta en längre stund men i övrigt så är det egentligen bara barnen som ringer till mig och det är också i stort sett bara dom som jag ringer till.

SMS inte min grej riktigt heller - jag vill använda båda händerna när jag skriver - inte bara pekfingret - sån är jag.

När det gäller löneutbetalningarna så ville dom bara kolla om min kollega var i närheten - dom trodde väl att jag var på jobbet när dom ringde min privata mobil. Han hade glömt att skicka in rapporten och då är risken att lönen inte kommer men jag har inte hans privata mobil men väl en mailadress så jag mailade honom.

Och här oroade jag ju mig totalt helt i  onödan och ataraxen hade inte behövts. Jag kan måla upp alla möjliga sorts scenarion som är negativa för mig.



Men jag har alltid varit en orolig själ - en som oroat mig för det mesta så länge jag kan minnas och hur jag hade ont i både mage och hjärttrakt redan som barn. Utan att riktigt veta vad jag oroat mig för men där är ju en av anledningarna till dagens läge som sjuk i fibro och ME.

Och som jag har oroat mig genom åren för ekonomin, den har alltid hängt efter mig. Och det är väldigt gnagande och nötande i tanken många gånger. Nu har jag blivit lite bättre där - det värsta som kan hända har ju hänt mig känns det som - kanske!

Och FK - jo nu ska jag oroa mig länge! Det var en ny handläggare som tagit över från den kille jag har och haft möte med ihop med läkare och arbetsterapeut som nu hade lite frågor att ställa innan hon i sin tur skickar sitt vidare till den som ska besluta om jag får sjukersättning eller inte. Ja hade jag inte orolig mage och huvudvärk innan!

Det känns ju som att mitt liv är dömt till att gå åt skogen. Det har det gjort så många gånger genom åren så varför skulle det bli någon ändring? Tänk om jag får ett avslag - vad kommer det att göra för min ekonomi?

Så nu kommer jag vara pessimistisk och orolig och nervös och eländig och må dåligt mer än vad jag gör. För inte blir varken fibro, ME eller annat bättre av detta.

Tänker när man sen har pratat - sa jag något fel - sa jag något som tolkas som att jag är bättre än vad jag är så att dom läser av mig fel?

Tänk positivt - ja lättare sagt än gjort!

Fått gjort lite nyttigt och viktigt på jobbet - har bokat bilar som jag skulle ha gjort för länge sen och som tur så fanns dom inne de datum jag önskade - 2 olika. Hotell är klart också - yes!

Men vet inte om jag fixar mer idag - huvudet värker och har gjort hela dagen och jag är trött. Hiskeligt trött.

Frågade sonen innan jag åkte iväg vad vi skulle äta idag - dottern ska på Liseberg och äter inte hemma. Lasagne blev svaret så den burk jag hade i frysen togs upp. Lätt och enkelt att bara värma. Bra för mig!

Sunda förnuftet säger åt mig att inte lägga energi på att vara orolig - jag kan inte göra något åt det - det går inte att förändra just nu och jag kommer må extra dåligt någon dag innan det liksom vågor försvinner bort igen och kanske kommer det tillbaka i form av en tsunami som träffar mig och däckar mig totalt igen eller så blir det bara små små vågskvalp.

Jag kommer bita ihop och se ut som om det regnar. Ingen som möter mig kommer att kunna ana hur det egentligen ser ut på min insida.

Livet är inte på topp just nu!