En riktig fuling

Havskatt - en sån bit köpte jag i går när jag var på ica och gick in bara för att titta lite i fiskavdelningen som ligger i anslutning till affären. Där i en låda låg något i marinad och det var en bit havskatt och spontant så köpte jag den biten och nu har jag och sonen smort kråset med denna fuling men den imponerade inte så där jättemycket på varken mig eller son. Laxen smakar mycket mer men det är ändå en fisk som jag har köpt förr - för länge sen och säkerligen också kommer köpa igen men kanske då naturell och marinera själv.

Till detta hade vi rostad färskpotatis i ugn och jag hade på timjan från den nyköpta örtaplantorna. Och idag har jag satt dom i en koppartunna på ben så att inga sniglar ska komma dit - fast man vet ju inte - men dom kommer i så fall få en rejäl utmaning.

Sallad till anrättningen och ett glas vin till mig och sonen drack öl - jag var på systemet och köpte en  chardonay som jag gillar och valde ut öl med stor omsorg också - det skulle ju passa till fisk och  nu har man satt såna etiketter som man har till vin vid varje ölsort och alla passar inte till fisk men den ljusa gör det mer än mörkare - som vin med andra ord - vitt till fisk och rött till kött.

Hade prickat in en av sonens favoriter så han blev glad och nöjd. Han har hjälpt sin farbror i två dagar med att gräva upp massa buskar så han är hemma ikväll - orkar inte åka iväg och dottern jobbar natt så därför passade vi på att mysa med fisk.

På diskbänken tronar en ny och fin kran - blank coh hel och ren. Men det var väntan på att rörläggaren skulle komma. Han ringde ju när jag fortfarande låg till sängs och trodde han skulle vara hos mig vid halv 11 och eftersom jag kopplat bort ringklockan så satt jag och höll koll men ingen kom och sen satte jag dottern att hålla utkik medan jag gick in i duschen.

Sen fick jag ringt och det var lustigt då han säger att jag är hos dig och byter - och jag blev liksom tvungen att gå in i köket trots att jag visste att ingen var där och får påtalat detta - du är inte i mitt kök.

Killen blir helt tyst!

Men jag är på 25 säger han - ja men inte hos mig - är du hos en granne? Vi är 4 lägenheter i samma hus. Ännu mer tystnad och jag hör hur han inte får ihop det hela men så kollar han sina papper.

Arbetsordern från hans arbetsledare säger 25 - vilket stämmer med mitt husnummer och så kollar han bostadsföretagets anteckningar som han har en kopia på och där står också 25 men inte samma gata.

Du kan ju tänka vad dom som bodde där tänkte - dom hade inte beställt någon ny kran och mamman i huset låg och sov och maken var borta och det var barn som öppnade och dom lägenheterna är mer som radhus och har inga fler boende på samma nummer.

Som tur var så hade han en blandare till i bilen så han kunde åka och få den bytt hos mig - jag blev mest förvånad över att det gick så fort - hade trott att jag skulle få vänta tills efter semestern.

Han sa att  det inte var hans dag idag och hans arbetsledare hade klantat sig mer samma dag då han i morse också skickat honom på ett jobb som redan var gjort.

Men han var trevlig och pratsam och glad och jag har en ny kran!

På jobbet var det väldigt tomt och tyst. Det var bara jag där och ett läger som varit i våra lokaler hela veckan avslutade igår men det var ändå rätt skönt att ha det tyst omkring sig och få lite gjort speciellt när jag inte är på topp själv.

Åkte förbi biblioteket innan jag hämtade sonen som var väldigt nära där och jag hade tidigare samma dag och även tidigare i veckan pratat med farbroderns fru som är eld och lågor och nervös för dom ska åka och titta på valp på söndag och ska hämta den veckan efter om allt går bra. En liten trasselsudd som jag kallar det en blandning av shitsu och nåt mer. Gullig var den för jag fick se bild så dit måste vi åka sen för att få valpgos.

Sonen i det huset - lillkusin till min son är 10-11 år och tycker ju min son - stor kusin är idolen och nu har han fått umgåtts med honom i 2 dagar. Dom har grävt buskar, gått och ätit pizza och spelat dataspel. Sa till honom att han kunde ju ta cykeln och komma hem till oss en dag och umgås med min son och det var inte någon dum idé. Mamman sa att det var kul att se dom för hon hade sett dom från fönstret på sitt jobb och ser hur den lille försöker gå som min son - vara lite stor och cool. Och jag gillar att min son kan umgås med sina småkusiner - både på pappan och min sida även om de på min sida är så sällan och jag saknar dom och det känns som evigheter sen vi var där fast det inte gått mer än några veckor.

Tvättmaskinen har tystnad så det innebär att det finns en tvätt att hänga. Vet inte om det är något att se på tv och är det något så brukar det gå så sent så jag orkar inte vara vaken och titta.

Jag hoppas innerligt att natten som kommer vill bli en bra natt. Bara full med sömn, inga vakna perioder och absolut inga kramper varken i vader eller inne i min kropp runt magen och bröst.

Men det är ju inte upp till mig att bestämma sånt längre - det gör ju Herr Fibro helt och hållet numera - men jag avskyr det och gillar det inte och vill absolut inte acceptera det heller.

Jag hoppas på en dag i morgon med värme och sol så jag kan få vara ute och pyssla i min trädgård. Tog krukorna med blommorna jag köpt och bara placerade ut i min rabatt och det kommer bli riktigt bra när det blir klart och blommorna kommer ta sig och få  växa dig stora och starka och så får man hoppas att  kommande vinter inte kommer drabba mina växter lika hårt.

Men jag ser något blad i jorden vid min ena klematis - är det kanske den som vill visa att den lever eller är det ogräs?

Jag har ju glömt - igår när vi var och handlade så ringde min mobil och jag lyckades sjabbla bort och såg på displayen att det var min kompis och tänkte jag ringer eller kontakter henne sen, vi har inte setts på evigheter.

Så ringer det igen och den här gången lyckas jag svara och så ber hon mig och hjälp och jag får svarat att jag inte är hemma utan är och handlar på ica.

Det visar sig att när hon kommer hem till sitt - fattar inte om hon kom hem själv eller om mannen var med - så har det varit inbrott och man har rivit överallt och letat och tagit alla datorer och plattor så hon ville ha hjälp med att byta lösenord.  Förstå chocken när man kommer hem och inser att man haft inbrott.

Jag och x-et hade inbrott i vår första lägenhet vi hade tillsammans. En 1:a och det här var väl 87-88 någon gång och man tog videon, en skinnjacka och mitt smyckesskrin med krimskrams men också med arvegods.

Vi förstod då att man haft koll på vår lägenhet för x-et hade varit sjukskriven länge efter en knäoperation och vi hade en videoaffär i samma hus som vi bodde i och då var en video något som var värt något - idag är det saker som man inte tar längre.

När polisen var så kunde dom visa oss ett tecken på vår ytterdörr - och under gånggärnet syntes ett ristat Z - på granndörren var det en 7:a - och det hade det varit på vår dörr också men när dom var klara gjorde dom ett streck så det blev Z.

Sörjer fortfarande mina arvesmycken. X-et som var hemma först tänkte först att det var väldans va bråttom jag måste ha haft på morgonen för alla garderobsdörrar var öppna.

Kompisen bor på en gata med i mitt tycke många hus på alla sidor men tjuvarna vet så väl vart dom ska gå. Dom har pengar och det syns på bilar etc och det har nog lockat tjuvarna till just deras hus kanske.

Har inte hunnit prata så mycket med henne, ringde direkt när jag kom hem men då hade hon fått tag på sin syster som kunde hjälpa henne.

Trist är det och dom har haft det jobbigt med en son som varit väldigt sjuk och nära klivet över till andra sidan så där här är droppen som får bägaren att rinna över tror jag. Dom har också en egen firma som drabbats av inbrott men kan inte tänka mig att det skulle vara samma. Hur som helst så är det för jävligt att det kan vara så många inbrott och polisen vet inte hur dom ska jobba. Läser ju i vår lilla veckotidning att det är inbrott på flera ställen varje vecka och har varit så väldigt länge.

Ja alla har vi våra bördor att bära. Vissa värre än andra och olika från person till person och just nu är min börda värre tycker jag än någon annans. Materiella saker - jobbigt men hälsan driver mig till vansinne tror jag.

Näe så illa är det väl inte men det är jobbigt absolut att inte få känna sig pigg, hel och smärtfri en endaste dag på året.

Och skulle jag vakna imorgon och vara både pigg och smärtfri så skulle jag kanske inte ens fatta det - för det är så osannolikt.

Men jag har idag haft en bra dag! Mys med sonen, gott på jobbet och glad ändå över livet. Tacksam över det jag ändå idag har. Jag har ett jobb, jag har ett hem och jag har varit på djupaste botten så det behövs egentligen inte så mycket för att inse att trots fibro, me och annan skit så har jag det ändå hyfsat bra. Det är acceptabelt men ändå inte - ja ni förstår nog. Tror jag!

Må gott