Mitt i arbetsveckan

Idag, just nu, i denna stund så länge det varar så skiner solen. Snön gnistrar vackert och det har kommit lite mer snö i natt. Katten sitter i fönstret - han har hittat en bra plats där sen jag fick bort jul-ljusstaken och flyttat om lite bland blommorna. Han fick sträckt rejält på nacken och tittade upp mot takrännan som sitter ute och där en skata landade - och så morrar han lite så där och skulle nog helst vilja sätta tänderna i den. Han skrapade på dörren som han gör när han vill ut men stack bara ut huvudet och sen in igen - detta eländiga vinterväder tycks han tänka.

Då är ju jycken helt annorlunda, han bryr sig inte när han gör sin morgonrunda i trädgården och tittar till sina domäner och luktar ifall någon har varit på vår sida staketet i natt. Gör gula fläckar här och där för att markera sin storhet. Fåglarna - ja dom bryr han sig inte ett dugg om och det har dom nog fattat för dom är lugnt kvar vid fågelmaten.

Har varit vaken ett tag,, nyss ätit frukost med te och macka men jag har varit vaken sen 6 då katten väckte mig och sen har jag snurrar och haft mig i sängen och det lyckades inte att somna om. Sen låg jag och lyssnade på boken tills magen sa att nu vill jag ha något i den.

När jag kom hem igår så var maten på bordet - dottern hade stekt pannkakor och efter maten löste vi ett korsord tillsammans medans jag samtidigt tog min del av kökstjänsten - plocka ur diskmaskinen och i den.

Sen klädde jag på mig och tog jycken med på en kvällsrunda. Jag har ju deligerat bort promenaden på förmiddagen/dagen till någon av mina ungdomar. Igår blev det sonen som tog honom.

Sen satt jag och kollade efter mönster till en sjal och jag har kanske hittat något. Annars får jag väl göra en som jag gjort i ett annat garn och som jag är nöjd med. Det ska i alla fall vara enklare än det jag först tänkte göra.

Och så kom då efterrätten -semlor.

Och samtidigt kom en känsla över mig som om jag skulle bli sjuk - inte magsjuk men sjuk. Kände mig trött och varm i ögonen, frusen och trött i allmänhet så jag gick och la mig under flera filtar och tänkte att nu så har jag fått det sonen har.

Så jag är lite förvånad över att jag inte har samma känsla idag på morgonen när jag vaknade. För en av de sista tankarna i mitt huvud igår var - yogan - jag kommer inte kunna gå på den!

Så än en gång så är det den här förbaskade fibron som gör livet surt.

Tänkte på att det är som om man går en boxningsmatch där man vinner vissa ronder men förlorar i stort.

Stunderna då man känner sig lite som förr "normal" finns men dom är varken långvariga eller för ofta förekommande.

För hela tiden blir man påmind genom små små hintar som säger - du ska inte tro du slipper mig!

Och lurad blir man ju hela tiden också. Det kan ju kanske också ses som något bra för gårdagens känsla av att nu blir jag liggandes i influensa blir ju positiv när man vaknar upp och inte har den.

Yogan är också en stund där jag känner mig lite som förr - aktiv även om det är smärta och stelhet där också men i stort är det bara en positiv stund.

Natten annars i stort var god - har sovit gott med några få uppvaknanden som inte stört utan jag har somnat om - fick ta av mig en av filtarna jag la på mig när jag gick och la mig.

Men nu är jag frusen och sitter och gäspar så käkarna nästan går ur led. Ska ställa mig i duschen och försöka bli lite varm. Om en timme ska jag vara på vårdcentralen och ta min injektion. Sen åker jag till jobbet och gör mina 4 timmar för att komma hem vid 4.

Vet inte vad vi ska äta än men jag funderar på fajitas.

Och så är det då sen dags för en timmes bortkopplande av förhoppningsvis allt. Smärta, tröthet, stress och annat.

Må gott

Nedanstående bild vill jag dedikera bästa bloggvännen från Skåne :)