Roar mig

Jag blir tokig!

På min lilla bärbara dator som fått sig en knäpp.

När jag skriver helt vanligt med rätta bokstäverna så blir det extrabokstäver som jag inte har skrivit.

Om jag är på en sida och använder en tangent och scollar ner så går den sidledes också - inte rakt ner på sidan - det gör den om jag ställer mig på rullningslisten och klickar där.

Fattar inte vad som hänt? Och hur man ska få bukt med det. Är det så att min lilla röda kära dator håller på att krascha! Vill inte ens tänka tanken.

Nu sitter jag vid sonens stora stationära dator och det går ju bra men jag är inte lika van med den och jag gillar ju min bättre.

Som det är nu så funkar den ju att surfa på i alla fall.

Blev inte så mycket sagt hemma hos pappan. Vet inte hur många som kommer eller nåt men sonen kommer hem till mig i morgon så får vi bestämma vad som skall bakas.

Efter att vi varit dit och hämtat det dottern ville ha hämtat så åkte vi till biblioteket. Hon lånade böcker av Carl-Einar Heckner och jag hämtade reserverade ljudböcker och tog också några som stod där i återlämningsboxen varav en har 19 stycken cd-skivor så det blir nåt att bita i. Får nog torka svetten ur öronen mellan varven om man ska lyssna på en sån tjock bok.

En Reginald Hill deckare - Hämnden.

Och snart är det en annan hämd - revenge på 3:an som jag tittar på och det är så spännande. Jag och dottern åt pyttipanna idag - till sist med stekt ägg.

Och jag har nyss ätit en macka och dricker kvällsro-teet. Det är som om jag numera måste ha en sån kopp innan jag går och lägger mig. Man ska ju bli lite behagligt trött av den.

Ute är det kallt nu när solen försvunnet och katten satt bara vid altandörren och tittade ut innan han vände på tassen och gick in igen. Men i solen tidigare idag var det ju ljuvligt. Kollegorna satt ute och tog en kopp kaffe när jag gick hem. Och det var jätteskönt där i lä och mitt i solen.

Och så roar jag mig - med lite bilder som jag känner att jag känner något för. Lite beskrivande kanske.



Mitt liv gick i bitar - livspusslet höll inte ihop



Och jädrans så fort det ändå gick




Stress, stress och åter stress - negativ sådan i åratal gav mig detta  - mitt nya liv



Och acceptans - njae - jo till viss del men inte helt - då har jag givit upp.




Men jag har ju inte givit upp - jag finns här, lever och har hmfrpf - hälsan :)




Så kanske det blir



Detta är då säkert - vad har man för val?



Någon dag så ska jag jaga fibron och allt den medför med den kroniska tröttheten och annat



Ja livet har inte varit lätt det har jag ju fått förstå och lära mig



Vi har alla våra kors att bära



Men hoppet är det sista som lämnar



Och den här resan har nog på något lustigt sätt gjort mig starkare än jag var för typ 10 år sen och jag kanske är på väg. Ja inte fullt ut till 100 procent men jag nöjer mig med hälften.



Vissa veckor är ju bara - fruktansvärda - såna som man vill glömma



Ja imorgon !!!!!!!!!!!!!!!!!!!!



Så mina vänner vi håller hoppet levande för att man inom forskningen ska hitta lösningen på fibrons och ME's gåta



Och nåt som jag fått klart för mig här i bloggvärlden - jag är inte ensam



Och jösses - vilka trevliga vänner jag fått och jag skulle vilja bjuda hem Er allihopa - kanske någon dag blir det verklighet (om orken finns) - ja ni vet ju hur det är.



Men jag skickar en ros via cybern



Må Gott