Morgonstund

har te i mund.

Inte guld i alla fall. Utan te som är så gott och aromatiskt och min dotter som har en fungerande näsa när det gäller dofter säger att det luktar gott. Det är bella citronella jag dricker. Stor kopp med honung i för att mätta förkylningsmonstret som har tagit mig i besittning.

Har inte hostat i natt - ta i trä - och sovit bra men vaknade helt igentäppt. Och jag känner mig rätt seg och sliten.

Har också en väldigt stel kropp idag och det är väl sviterna från igår.

Men det blev som jag trott - inget Kulturkalas - kände när jag satt i soffan att - nej ingen idé att ens försöka för jag kände i hela kroppen att det var ett mostånd och sängen var mycket bättre alternativ.

Solen finns där ovan molnen - det disigt och varmt. Och svetten rinner av mig  nu när jag sitter och dricker varmt te vid köksbordet och jag har altandörren öppen men det hjälper inte.

Måste ta på mig kläder och gå ut med en rastlös hund som igår skrämde vettet ur mig nästan. Han stod vid sin matskål som står innanför altandörren och när jag sen tittade på honom så vinglade han på trappsteget ut - tog liksom snedsteg och föll mot dörren och jag blir stel och får tag på honom och går in i sängen. Tänker att nu har han fått ett anfall eller så bröt han benet. Så jag la försiktigt ner honom i sängen och så gosade vi ett tag och han tittade lite på mig som om jag vore knäpp. Och så lyfte jag försiktigt ner honom på golvet och det var precis som vanligt. Puh!

Är kanske lite extra nojjig eftersom han är 10 år och i år märker jag skillnad mot förra sommaren att han är mindre benägen att hoppa och lite mer seg.

Men nu ligger han och tittar ut och väntar på att jag ska klä på mig. Så det får bli så nu. Min längtan att lägga mig  mellan lakanen igen - den får vänta.

Må gott