tråkigt, ointressant och intetsägande?

Funderade om jag verkligen var riktigt klok, varför plåga sig själv? Vissa dagar är det ju helt fantastiskt och underbart medan andra är en ren plåga - ja i alla fall de första 5-10 minuterna, de första 100 stegen.

Min sömn i natt har varit god men också det motsatta. Tröttheten har lika många grader som helvetet känns det som ibland. Jag var uppe länge igår eller jag låg uppe sent och tittade på tv - I mördarens spår. Skulle jag somna så må det vara hänt men jag var vaken. Det kan jag tacka injektionen Mekobalaminet för men man kan ju vara trött ändå på ett annat mer sunt sätt. Att dottern skulle ringa var jag medveten om men inte när. Hon var på bio med sina kompisar och såg the girl with golden tatoo - heter den så???? Och ibland så kan dom ju gå vidare efteråt men igår åkte dom hem men var inte hemma förrän halv 1 ändå för filmen är ju lång.

Sen så somnade jag direkt och sov gott och vaknade till som hastigast när sonen kom hem någon gång efter 3 tiden men han smyger så, så jag bara hörde honom och så somnade jag om. Men sen har jag haft konstiga drömmar och svettats så när jag sen vaknar till av kattastrofen som står och river på dörren in till dotterns rum så blev jag frusen och som vanligt - sällskap till matskålen men jag försökte ignorera och lyckades en gång men så blir man ju lite nervös att han är nödig och vill ut och riskera att han pinkar eller nåt utanför kattlådan vill jag ju inte.

Vaknade också till innan 8 och jag var så trött, ute var så mörkt och jag ställde klockan på 10 i 10 för att inte missa årets första melodikryss. Somnade om med fleccefilt lindad runt axlarna och täcket på och när klockan sen ringde så hade jag kunnat somna om igen och sovit flera timmar till men jag ville ju samtidigt lösa krysset så det vann.

Frukost och sen på med kläder för att gå ut och det blev en långärmad top under den stickade och jackan idag. Kände mig ruggig innan jag ens kommit ut och så var det då den där känslan av att man inte är riktigt redig där uppe som utsätter sig för plågan.

Men jag travade på med boken i öronen och jag var ute en dryga timme och efter ett tag så var det riktigt skönt och jag kände - YES!! - jag mår ju bra av detta och det är väl det som gör att jag ändå kommer ut - att jag någonstans vet detta. Även om den ena som sitter på mina två axlar vill säga - nej gör det inte så finns den andra som vinner och får mig att göra det.

Men idag var det inte många människor jag mötte till skillnat mot igår när solen sken och det var härligt. Idag så är det grått och fuktigt så mina glasögon fick minskat synfält allt som stegen togs för någon keps hade jag inte som skydd men att kalla det regn är fel tycker jag.

De enda jag mötte var några som tränar på rullskidor.

Och så funderar jag som vanligt.



Varför blogga? Vem vill läsa något som jag skriver? Jag har ju inga modetips eller inredningstips heller för den delen som skulle kunna inspirera någon läsare. Läser böcker men kan inte recencera dom mer än att jag tycker dom är bra eller dåliga.

Har inga slagfärdiga humoristiska inslag eller några cliffhangers som väntar.

Är egentligen rätt tråkig som människa och har inte heller några visdomsord att dela med mig av.

Nej, så varför skriva om mitt så tråkiga, ointressanta och inteetsägande liv? Vem vill egentligen läsa om detta? Några är det ju bevisligen eftersom jag ser på min besöksstatistik att den visar besökarantal och att det ibland också i alla fall i mitt tycke är högt med fler än 10 besök. Eller är det rent slumpartade besök som  snabbt drar vidare till nästa och aldrig mer återkommer?

Så vilka är ni därute som ändå tycker min blogg är läsvärd?



Skulle någon sakna mig ifall jag slutade skriva - ja jag vet att det finns några och att jag har något som man kan kalla vänner trots att vi aldrig träffats irl.

Vi har fått kontakt då vi har gemensamma nämnare och det är jätteroligt och trevligt men annars.....

Nu har jag duschat och låtit heta strålar värmt upp min stela ömma kropp.  Och även försökt få mig varm. Blir frusen när jag varit ute för jag blir lite svett och varm under promenaderna.

Julgranden står fortfarande grön och grann i mitt vardagsrum - ikväll är sista kvällen med gänget - i morgon ska den plockas ner och julen ska sorteras upp i dess olika kartonger. Advent, julgran och tomtar.

Ser att det är grannar som plockat bort redan och andra som har den kvar och egentligen ska man väl inte ta bort den förrän 20:e knut. Det gjorde man på den tiden då man fortfarande hade julgransplundringar - har man det numera tro? Jag vet faktiskt inte.

Funderar på dagens middag. Har tagit upp lövbiff och det blir nog rullader. Fyller med lök och rökt skinka och kanske lite ost också. En sås och ris till med en sallad.

Det känns lite som en söndag idag. Grå, tråkig, lugn och stilla - man vet inte vad man ska göra riktigt. Inga planer och man bara är.

I morgon är det ju söndag och då blir det lite mer aktivitet. Julen ska bort, yogan börjar och - ja sen var det väl inget mer.

Skolan börjar för dottern på måndag och jag ska på mitt på af - tror jag måste kolla upp vilken dag och tid vi skrev upp på sista träffen innan jul. Sonen - ja han ska baske mig få följa med till körskolan och läsa teori.

Sen åker dom till sin pappa på måndag men dottern kommer jag träffa på onsdag igen - yoga!

Och nej - jag kommer inte sluta blogga - inte medvetet i alla fall. Men jag gör ju inte detta för någon annan utan för mig själv även om man har en viss exhibionistisk sida och gillar att få kommentarer och att bli läst.

Så mina vänner vi hörs, må gott