Vi närmar oss

Torsdag och det har regnat som vanligt. Hörde på radion om det var igår eller förrgår att det har kommit 91 mm nederbörd istället för normala 20-30 mm för samma tid - december och det verkar ju inte som om det blir något stopp på det. Så den jul som vi nu närmar oss med "storm" steg ser ut att bli grön.

Jag tar mina dagliga promenader men jag går inte lika långt - har kortat ner det med ca 15 minuter ungefär. Regnet i sig är inte så jobbigt om man klär på sig men blåsten! När man går mot den och inte kan andas.

Och hostar gör jag fortfarande också en orsak till att gå mindre och jag vilar mycket i hopp om att på så sätt fördriva hosteländet åt skogen.

Och jag är så väldigt trött och jag är ju en person som funderar, har teorier, ältar och har mig, i tanken så att huvudet är som ett getingbo.

Varför är jag så trött? Och varför när jag nu tar B12 (den nya)? Jo jag har ju någon form av bacill i mig som gör att jag hostar så och självklart så är det tröttande. Sen har jag ju fibron och ME och annat. Sen så funderar jag på om jag när jag har barnen är för mycket på G så jag när dom lämnat mig tillåter mig att slappna av och då kommer allt.

Ja så kan mina tankar gå i all evighet och inte blir jag piggare av det :)

Jag har inte varit vaken längre än till 8 den här veckan och jag kommer inte vara vaken så länge ikväll heller.

Ställde klockan i morse för att ringa och väcka dottern vid 8, sen åkte jag och hämtade henne vid halv 10 och sonen. Jag och sonen skulle åka och köpa julklapp till henne så nu är alla klappar klara.

Igår hade jag ju af och nu är det inget förrän v2. I morgon ska jag ta spruta men inte förrän klockan 14 så jag har en härlig lång morgon att se fram emot.

Sonen följde sen med hem efter att vi gjort vårt ärende eller han gjort sitt ska jag väl mer rätt säga. Han ville inte åka tillbaka hem så fort för det är väldigt tjatigt där uppe just nu och dottern kände sig tvungen att lämna hemmet på tisdagen för hon orkade inte vara kvar där för att det är så tjatigt och en massa annat tjafs.

Hade det varit för något år sen så hade jag kastat mig på telefonen och ringt och skällt på pappan men nu gör jag inte det längre. Barnen är stora nog att ta upp detta med sin pappa om vad som dom tycker är så fel och det gör dom väl också till viss del men sen om han verkligen lyssnar och förstår är en annan sak. Jag vet bara att det är hans förlust till sist.

Och jag har kunnat stånga mig blodig i försök att få honom att förstå att hans prioritet när han har sina barn borde ligga mer hos sina barn men han har aldrig fattat detta och det kommer slå tillbaka. Men det är absolut inte roligt att höra att det inte känns lika välkomnande att komma dit som dom skulle velat känna sig. Men jag blir ju också väldigt stolt över att få det förtroendet av mina barn att dom berättar sånt för mig. Dottern har varit lite mer förr, att inte säga så mycket men nu kom det utan att jag frågat eller nåt när vi träffades och gick och handlade.

Men det smärtar mig som mamma när dom inte mår tipp topp jämt. Men idag när jag sen hämtade upp dottern för att köra hem henne och sonen så lyste hon med hela ansiktet och hade haft en jättetrevlig avslutning med lunch med klassen och sånt får mig att må bra.

Livet är svårt på många olika sätt för mängder av olika människor.

Och så lite fibrosnack. Vaknade i natt av någon sorts ska vi kalla det kramp i ryggen och fram genom kroppen till bröstkorgen. Det var inte som när man får kramp i vaden utan mer annorlunda och egentligen så kan jag inte beskriva hur det kändes mer än att det är väldigt obehagligt. Och som om man snörde ihop mig.

Kommer nog aldrig vänja mig vid att det ska kännas ont och konstigt i kroppen på diverse olika ställen. Man är ju inprogramerad att man får ont om man gör något. Slår jag i stortån i tröskeln så gör det ont av bara he...te men jag vet ju varför. Om jag ramlar och stukar tummen så vet jag också där varför jag har ont men när man har ont numera så kan man ju inte relatera till något som orsakar det och det är enerverande. Man har inte någon kontroll längre över nåt.

Och jag vill ha kontroll!

Något annat som jag inte tycker om är att känna oro. Också här genom att inte riktigt kunna sätta fingret på varför jag känner oro. Det är egentligen konstigt att jag inte haft rejäla magsår för oro har jag haft sen jag var barn. Kommer ihåg dom där smärtorna i bröstet som berodde på oro. Idag kan jag genom mitt ältande, funderande och annat förstå lite varför men jag vill inte ha dom mer längre.

Atarax tar jag regelbundet. Alltid på kvällen men ibland också på andra tider på dygnet och nu är det en sån tid. Men är det oro eller ångest?

Jag har ju ändå på något sätt lärt mig att det finns saker som jag för närvarande inte kan påverka och det är min ekonomi. Den är kass och jag håller mig knappt ovanför ytan och jag får bra hjälp av min dottern i den mån hon kan bidra men det tär att hela tiden känna sig oro.

Näe, jag skulle behöva bli riktigt ompysslad. Åka iväg på ett spa, få fotmassage, kroppsmassage och diverse andra behandlingar. Så skönt det hade varit men det är bara en dröm. Kan inte ens hoppas på en trissvinst - köper ju aldrig några.

Men jag gör det bästa av situationen. Tar det lugnt, vilar, ja ska plocka lite och fixa inför julen. Nästa vecka blir det ju mer för det ska handlas lite mat och trillas köttbullar, grilljera skinka och fixa revben. Sill och lax köpes precis som prinskorv sen blir det inte så mycket mer på vårt julbord - jo potatis.

Hoppas också på att få se solen någon dag och känna att promenaderna är lite bättre och trevligare.

God Natt

Note - to myself