på botten och vänt

 

Idag gick jag i mina tankar när jag var ute och gick. Det var jätteskönt ute men det blåser och det är mycket som händer.

Förra året i morgon fick jag veta att jag hade fått diabetes.

Förrförra året fick jag sparken.

För nu många år sen fick jag i mars också reda på att dåvarande maken inte ville vara make längre. Och det var bara någon veckan innan vi skulle ha 10 årig bröllopsdag som skulle infinna sig på vårdagjämningen.

Och det är i mars månad jag är född.

Och nu ska jag börja ett helt nytt liv, göra en helt ny resa den sista dagen i denna månad.

Jag har fått mina rejäla smällar genom åren och mått så fruktansvärt dåligt. Jag har verkligen varit nere på botten men på något konstigt sätt alltid lyckats ta mig upp.

Jag vill inte påstå att jag är helt uppe än. Men inte långt därifrån. När jag slipper oroa mig för livet - då är jag uppe helt.

Jag har liksom blivit bekant med hur livet är just nu. Det är fattigt, fyllt med sjukdom och ensamt många gånger.

Vet inte om det finns så mycket mer som kan få mig ner på botten igen - jo det finns ju katastrofer som om något skulle hända mina nära och kära - men när det ska gälla mig själv så har jag inte mer att ta av när det gäller detta.

Min kurator brukar påpeka att jag har en styrka inom mig jag har ju fått mig rätt många törnar ända sen barndomen och gjort mig ärrad men jag har på något sätt ändå klarat mig igenom allt det svåra och jobbiga men lätt har det inte varit.

Ibland så har jag ju funderat på vad det är som gjort att jag inte hamnat i något missbruk för de generna finns ju. Jag har inte missbrukat varken alkohol eller mat. Så anledning till övervikt har aldrig varit något tröstätande och sånt. Inte heller har jag tagit till några av alla de mediciner jag har i min ägo och skulle kunna missbruka om jag nu vore lagd åt det hållet.

Så när jag gick där i solen så kände jag mig rätt bra faktiskt.

Är lite förvånad över att min viktoperation inte stött på några motgångar. Men kanske är det så att någon gång vänder det och nu är det min tur resten av mitt liv att bara må bra - ja det kommer ju inte fysiskt bli så men psykiskt - det är mycket värt.

Man kan stå ut med kroppslig smärta om man slipper den själsliga.

Träffade en bekant på apoteket som tyckte jag såg så pigg och fräsch ut. Jag har fått färg i ansiktet och det gör rätt mycket att inte se så blek och glåmig ut. Jag har målat mig och kände mig rätt ok. Detoxen kanske också gör sitt till.

Var förbi affären också och träffade en gammal granne - hon frågade om jag träffat någon ny eftersom jag såg så fräsch ut.

Det vore något - jag har varit ensam i många år nu och jag har inte varit mogen för något nytt förhållande men jag saknar att ha någon. Så när jag är mitt nya jag så kanske - kanske.

Men då måste jag också ändra mig själv på fler sätt - ut och träffa folk!

Har inte jobbat idag men är så trött känner jag. Jag har ingen värk som stör mig men den ligger ju alltid där någonstans och lurar. Känns lite lite men inte mer.

Men jag har varit och träffat narkosläkaren och alla mina värden var bra förutom mitt blodsocker och blodfetter fick jag veta. Men dessa ska ju rätta till sig snart.

Dottern var ledig idag så hon följde med. Sen åkte vi förbi Rusta och köpte schampon, balsam, tops, tvål mm. Inbillar mig att det blir lite billigare.

Hämtat ut nya stickor för blodsockret och betolv. Och så har jag köpt pollenmedicin. Det kan ju gå rätt fort nu när det är varmt och har ju reagerat de senaste åren och jag vet inte mot vad men nu är jag rustad.

Och så åkte jag förbi ica och köpte mer nutrilett men jag har också bunkrat kött i frysen. Gäller att passa på när det är bra pris. Det blev fläskfile - vi pratade om dubbelmarinerad sån som jag gjorde förra året. Mums.

Sen karrékotletter för framtida grillning.

Och så köpte jag Amelia vår. Åkte hem och satte mig ute i solen en stund. Har också kollat in min före detta örtaträdgård. Det ser inte ut som det är något liv i dom plantorna längre. Men vem vet - det kanske finns något som spirar under jorden.

Lökar som jag planterade första hösten jag bodde här syns inget av ännu heller.

Så just idag mår jag bra och jag hoppas det är en känsla jag får behålla och inga mer trista besked kommer i mars månad något mer.