Tack vare henne kom jag upp ur sängen och den koma jag befinner mig i. Det blev ingen dusch och sånt som jag brukar ta när jag ska göra något utanför hemmet.
Är inte så noga med smink eller kläder utan kan dra på mig ett par träningsbyxor men duscha känns ju alltid fräscht. Men idag fanns det inte tid då till detta men det gick bra ändå.
Och tack vare detta fick jag lite frisk luft och jycken fick en promenad.
Känner mig som bekant så energilös. Sover och sover men är aldrig pigg utan det känns mer eller mindre tungt. Har mina ljusa stunder och dom som ser och träffar mig kan aldrig ens föreställa sig i sin vildaste fantasi hur man känner sig på insidan. Hur det känns när det hela tiden bakom ögonlocken finns den där trötta känslan och man vill bara blunda.
När man tittar sig omkring hemma och tänker att jag borde göra detta och detta. Har i alla fall plockat i och ur en diskmaskin, tvättat en tvätt som ska hängas och så ska jag göra middag.
Jag hade önskat att jag hade ork till att dammsuga, putsa fönster, plocka och dona så där som jag hade förr - när jag bodde i huset och man kunde röjja runt på 3 våningar och städa, baka bröd, laga mat och fixa en lång promenad och ändå ha krafter kvar.
Man tycker kanske att jag borde ha vant mig vid tanken att det inte är så längre men det har jag inte. Jag lider fortfarande och sörjer framför allt förlusten av mitt tidigare liv.
Som då man hade lust att packa träningsväskan och dra iväg och ha kul en stund i gymmet. Köra slut på sig och sen komma hem och känna sig trött och slappa i soffan.
Den typ av trötthet kan man acceptera precis som trötthet för att man varit ute och slarvat eller inte gått och lagt sig den tid man borde utan suttit uppe och kollat dålig tv till mitt i natten.
Men när man tycker man gör allt rätt. går och lägger sig i tid, sover sina timmar men det räcker ändå inte.
Ändra kosten säger en del men jag har testat sånt också. Och piller som ska lova underverk för det innehåller x antal nyttiga och hälsosamma komponenter. Men inte.
Funderar varje gång jag ser reklamen för vitaepro om det vore något men slår ifrån mig den tanken och fick väl mina tankar bekräftade då man läste om just detta som ganska verkningslösa piller. Testade också LCHF kost för något år sen och det gjorde inte något för mig. Minskade inte i vikt och märkte ingen revolutionerande förändring på min fibro. Tröttheten gör också att man inte orkar bry sig om att man har ont lite här och där. Det blir så sekundärt.
Det var i alla fall skönt med frisk luft och det slog mig igår att vi har ju knappt någon snö kvar. Det ligger lite drivor här och där men på alla öppna fält och gärden så är den borta och jag undrar - när hände detta. Dottern hade gjort samma reflektion idag.
Mitt träd som jag har här på min blogg växer på en slänt på min tomt. Runt detta ser man nu hur snön försvinner mer och mer för varje dag. En bekant ser i sin rabatt hur påskliljorna börjar komma upp. Och man kan börja tänka på sommarblommor.
Jag funderar på hur jag ska få det att växa massa blommor i min slänt som om det vore naturligt. Ska jag gräva ner frön eller ska jag lägga dom och hälla jord över. Jag vill få min slänt att blomma av olika sorters blandade blommor.
Men solen lyste rmed sin frånvaro idag - det är ganska så grått ute. Blåsten från igår var i alla fall borta.
I morgon är det måndag igen och en ny vecka. Barnen är hos pappan en vecka till så jag planerar ingen mat. Ska tömma lådor jag har i frysen på färdig mat. Så att den inte ligger för länge där och sen får slängas. Kan ju kännas lite meningslös annars.
Jag måste också tacka för alla goa kommentarer jag får. Det är kul att man gör intryck där ute och att man är saknad när man inte är här.
Ibland har jag tänkt tanken på hur det skulle vara om något verkligen skulle hända mig. Ungarna har precis åkt till sin pappa och vi kanske inte pratar på en vecka. När skulle man bli saknad? Man kanske har halkat i duschen och brutit ben - det behöver ju inte vara mer allvarligt än så. Och man tar sig ingenstans och ingen i huset reagerar på ljud från lägenheten. Skulle man bli liggandes i dagar?
Det finns ju inte en brevbärare som kan reagera eftersom posten läggs i brevlådor. Nu är jag ju på jobb men skulle dom reagera om jag inte kom på flera dagar eller skulle dom bara tänka att nu är hon nog dålig. Min anmälningsplikt är ju hos af och 1 gång i månaden.
Ja det kan bli många absurda tankar i huvudet.
Men just nu är jag tillbaka och jag hoppas jag kan tillföra något här i morgon också.
Må gott
Din bild med blå himmel berättar att en vår är på väg tycker jag...även om det är en bit kvar.
SvaraRaderaHa en bra måndagkväll!
Kramis