Några dagar in nu på det nya året och från att det varit minusgrader och sol så började det igår kväll att snöa och idag var det runt nollan och jag tog en promenad med jycken när jag kom hem från jobbet och då var det snöblandat regn som känns som spik i ansiktet.
Men jag känner mig nöjd för jag har tagit 2 promenader idag - även om dom inte varit så långa så var det ändå 2.
Det som slår min när jag är ute och går tidigare idag är hur dåligt man skottar på bilvägen - fast det är ju inget nytt men det som får mig att undra är varför man på gångvägar kan skotta. Hur kan man där låta bladet på skopan vara så nära vägen och det är slätt och fint medans det på vägen ser ut som om man låtit bladet vara minst en dm ovanför. Att man har skottat kan man ju se på vallarna invid vägen att det sprutat upp snö där men mittremsor mellan vägbarnorna och mellan hjulen visar att det inte är så bra gjort. Jag undrar om man tar hälften så mycket betalt för utfört jobb när man bara gör det till hälften men förmodligen inte. Nu när det är milt varför passar man inte på att få bort snön och isen innnan det fryser på igen och vägarna blir som en puckelpist?
Ungarna åkte till sin pappa igår och nu är det två veckor utan barn hemma och det är lite tyst och jag saknar dom samtidigt så är det ju också skönt att det är lugn och ro. Vi känner att det är nog max att vara med varandra i två veckor innan vi börjar gå varandra på nerverna för egentligen ingenting. Det är en fördel med att vara skild och inte har barnen. Man längtar, får sin dos och så får man längta igen.
På jobbet är jag nu färdig med mitt första projekt. Det ska nu bara visas för en chef och så får man se vad han säger. Men dom jag har kontakt med innan är nöjda och tycker jag gjort en jättebra jobb och nästa vecka förhoppningsvis om inget ska ändras på detta ska ett nytt projekt påbörjas.
Det är verkligen en boost för egot att få så mycket bra kommentarer och höra hur bra och glada dom är för att jag är där och kan göra detta.
När jag är på jobbet är jag fokuserad på det jag gör och slår undan allt som har med smärta och annat att göra så gott det går och det går bra än så länge.
Tröttheten ja den är ju alltid närvarande. Sov 10 timmar i natt och hade kunnat sova ännu längre om jag hade kunnat. Och efter dusch, frukost och promenaden med jycken var känslan densamma.
Nu har jag fått frisk luft efter jobbet av en liten promenad, ätit köttbullar med broccoli och brysselkål - rester och tagit en kopp kaffe och skulle somna om jag gick och la mig men jag vill inte lägga mig så här tidigt även om det finns en chans att jag vaknar och säkert kan somna om rätt bra så vill jag ju inte lägga mig så här tidigt. Man vill ju ha lite kväll med lite tv, läsa eller bara göra nåt.
Värken i händerna finns kvar och igår när jag låg avslappnad i sängen på kvällen så kände jag hur muskler i benen och armar också värkte. Inte mycket men ändå så pass att man reagerar på det.
När det nu är ett nytt år så hör man i media om hur det är trångt i alla träningslokaler. Alla ska börja ett nytt liv.
Det vill jag också göra och det räcker att titta sig i spegeln och inse att den där virveln jag har på sidan av pannan och som tidigare varit solblekt för det är tunt och fint hår just där numera är grått! Den insikten har jag gjort nu under helgerna.
Mina barn har glatt kommenterat i flera år att jag har gråa hårstrån och det har ryckts strån här och där och jag kan själv hitta lösa strån i sängen och dom har varit gråa. Just nu är det ingen dominans av dom utan dom finns där fint utspridda över skalpen men vetskapen finns också att dessa till sist kommer att ha övertaget. Dom strån som jag tappat och som varit i min hårfärg kommer med största sannolikhet växa ut som gråa.
Men det är ju bara att färga säger en vännina till mig som själv färgar i tid och otid för att dölja de få gråa hon har. Visst det är ju ett alternativ men har jag väl börjat så måste jag ju nästan fortsätta. Ser på dottern så håller på och färgar för tillfället lite mörkare än sin naturliga vill färga utväxten och när hon blev blondin så var det ju ännu oftare.
Jag vill inte det dels för att det sliter så på håret. Sen har jag väldigt långt hår och det går ju åt en del så det kostar ju också väldigt mycket. Hade jag haft gott om pengar kanske jag hade funderat på det men samtidigt så hade jag kanske inte gjort det i alla fall.
På mitt körkort är jag rätt mörk och jag har slingat i alla möjliga färger nästan och ett tag hade jag några röda slingor i underhåret bara. Så helt främmande för detta är jag inte. Kommer också ihåg alla permanenter man gjort och mitt hår svarade bra på detta och var lockigt tills det växte bort.
Men efter barnen behövde jag inte permanenta håret längre för jag fick mer självfall i det än vad jag hade före graviditeter.
Så det gäller att börja tänka på det redan nu. Och nästa vecka ska jag jaga avdelningen som tar emot min remiss.
Även på jobbet där det är många kvinnor som jobbar pratas det om att man nu ska börja banta, gå ner i vikt, börja nytt liv.
Så vi är många som har samma tankar när ett nytt år har börjat. Man vill så mycket, man vill ändra så mycket och det är bara att hoppas att man kan få de önskningar man vill ha.
Men just nu sitter jag är grymt sugen på något gott. Jag har ju kunnat skryta om att jag inte är något gottegris och inte har så stort sockerbehöv för jag har verkligen inte varit någon sån person.
Och det har heller inte varit så mycket av den varan i jul heller. Vi har haft pepparkakor, en egen bakad julkaka som är som godis, lite mörka tryfflar som vi gjorde själva, en aladinask och en burk med ischocklad. Och jag har inte ätit ens varje dag och det mesta åt vi på dan före dan. Julmust har vi druckit och vi har valt den vanliga.
Och inte har vi haft något överdådigt julbord som vi ätit av tills vi spruckit. Så överätit under julen som så många gör har vi inte gjort. Men med tanke på att jag ökar i vikt så äter jag nog mer än vad jag tror. Men samtidigt så är ju min kropp som en svamp. Det suger åt sig kilon bara genom att jag tittar på dom just nu. Men det är väl som jag skrev i förra inlägget - typiskt för det metabola syndromet.
Men åh va gott det hade varit med en kaka till kaffet - det hade räckt med ett kex.
Något annat som glädjer mig är att jag inte haft ont i fötterna på det viset jag hade före jul så fort jag gick. Det har känts skönt att vara ute och gå utan att stappla omkring och att varje steg gör ont.
Men fibro är ju en lömsk typ. Den förflyttar ju smärtan mellan olika kroppsdelar helt godtyckligt. Så om det är händerna och armar just nu så kan det vara fötterna igen om någon vecka.
Tror jag ska försöka komma iväg på badhuset på söndag och värma upp kroppen i bubbelpoolen och bastun.
Men det är då och nu är nu. Det blir en lugn kväll och i morgon är det trettondagsafton och skönt med en ledig dag mitt i veckan på torsdag. Ska bara ta det lugnt och bara vara. Läsa en bok som jag hämtade på biblioteket igår och jag har en till att läsa. Det är samma författare som skrivit båda och dom är nog fristående men ändå så följer dom varandra. Det är bara pralinerna som fattas - not :)
Gråa hår ja, det har jag också. Och det är den nya modefärgen. Folk som vill vara riktigt inne går och färgar det grått!! jag skulle aldrig färga mitt. Gillar inte alla konstigheter som finns i färgmedel. Gillar när det är så naturligt som möjligt! KRAM!
SvaraRadera