Smärta - att leva med detta

Att ha fibromyalgi är ju också att ha konstant smärta. Så är det i alla fall för mig. (Förutom trötthet och annat) men det är ju inte samma smärta hela tiden dygnet runt och det är väldigt svårt att förklara för utomstående när någon frågar.

Varför man inte kan utföra saker som förr, därför kan man inte träna och göra sånt som man tidigare gjorde men det som även för mig som har fibro är det jättesvårt att förstå och greppa och att då få andra som inte har det att förstå är näst intill omöjligt känns det som många gånger.

I natt när min kropp sov men min hjärna var vaken så funderade jag mycket på detta. Tankarna kom just för att jag hade ont och det är hela tiden olika sorts smärtor.

Ont har jag alltid på nåt vis men min smärta är så totalt olika. Och det är det som också är jobbigt att man inte kan förutsäga att nu kommer jag ha ont just där.

Om du klämmer tummen i en dörr så vet du ju att nu kommer det göra jäkligt ont i tummen och det kan gå över men kan också sitta i.

Så jag tänkte att jag skulle beskriva mina olika smärtor. Kanske känner ni fibrosar som läser igen sig, kanske kan ni lägga till någon annan sort, dra ifrån en annan och kanske kan andra förstå.

Tänk er bilden ni då ni ser tex mannagrynsgröt kokar. Det bubblar och så spricker bubblan. Den bilden kan man också hitta om man tänker på en lerig vulkangrop.

Ibland är min smärta som en sådan bubbla, den kommer, blir större och spricker - och då den spricker är bubblan borta så också smärtan. Och den kan komma var som helst på kroppen och när som helst och flyttar sig runt runt i min kropp.

Eller som en vindpust som kommer förbi. Man känner den, anar den och så är den borta - sån smärta har jag också

Sen har vi den svidande smärtan, den brännande smärtan, den molande smärtan, den som är som om en kniv stuckits in i kroppan som dyker upp. Igår hade jag ont i benhinnorna så jag skulle vilja kapa av benet.

Och så finns den där smärtan som gör att man inte kan tänka på så mycket annat. Och man försöker hitta en ställning som gör att det inte gör så ont då man hamnar i den. Min rygg är en sådan.

Smärtan är också en trött känsla. Det känns ibland som om ryggen inte orkar med att bära upp resten av kroppen.

När jag pratar om ryggen så är det ländryggen som är min akileshäl.

Sen har vi triggerpunkterna som också gör ont och dom brukar mest ha en svidande smärta.

Ut och insida knäna har jag såna punkter som bara smärtar. Fram på axlarna har jag andra. Då vill man bara trycka tillbaka och när jag rör vid punkterna gör det ju än mer on.

Så har vi den stela smärtan. Då lederna ömmar.

Och den stela smärtan - då musklerna ömmar.

Och då det känns som man gått ett rejält träningspass på gymmet och lyft massa vikter och det känns som om man har fått rejäl träningsvärk i bicepsen. Men nu har jag inte gjort det men man har ändå träningsvärk.

Krampaktig smärta finns också oftast så är det vaderna som får den smärtan och det gör ju så infernaliskt ont och känns långt efter eftersom man är så öm.

Sen smärtan då man knappt kan röra det onda området - mina fötter är sådana. Jag kan knappt stödja på mina fötter och smärtan går upp i benen. Men den är inte heller konstant utan den håller i sig och så går den över när man ändå försökt gå en stund. Men så fort man vilat lite och ska gå igen så har man samma intensiva smärta och så försvinner den.

Den tid det nu har tagit mig att skriva detta vilket inte är så långt så har jag haft smärta i

Pannan - vid ögonbrynet

Axlarna - triggerpunkter

Nacke

Framsida lår

Rygg

Fotled

Handled

Knäled

Ryggsidan - ungefär vid bh-bandet

Inte alla på samma gång men flera av dom känner jag samtidigt Och det har varit som en bubbla, stöd, vindpust, mer ihållande, molande, svidande

Kanske ska jag vara glad över att det inte alltid är den där ihållande smärtan som om man klämt tummen i dörren och att då alltid ha den utan att smärtan är sådär oförutsägbar som den är.

Men det är ju också jobbigt med det oförutsägbara. Man är liksom aldrig beredd utan man reagerar ju på allt.

Men reaktionen är mer eller mindre och även smärtan är konstant så finns den i väldigt många olika grader och det är väl tack vara det som jag klarar det utan att bli tokig då man inte kan få en total smärtlindring.

För även när man ligger i sängen och tycker att mår rätt bra. Inga större smärtor som stör så kommer ju då dom där bubblorna, pustarna och triggar ens medvetenhet.

Och om man gör något utanför gängse ram - utanför den nivå man idag klarar av. Som när jag tog den där långa promenaden i ett underbart väder och gick den väg jag gått så många gånger förr och gick flera gånger i veckan. Det fick jag ju betala med kraftiga smärtor och nästan orörlig i 2 dagar.

Så att leva med kronisk smärta som inte går att medicinera bort, vila bort, träna bort, slappna av för att få bort det onda. Det är ju fantastiskt att man inte blivit tokig på kuppen.

Sen har man ju annan smärta i kroppen som är mer invärtes. Magen och tarmarna - det är ett kapitel för sig. Läste att man sätter samman IBS mage med fibro så när jag fick IBS diagnosen 1987 så hade man kunnat säga redan då om man haft den kunskapen att förmodligen så finns det en risk att du får fibromyalgi.

Vad är det gör att man ena dagen har väldigt ont, nästa lite mindre, andra lite mer och någongång helt outhärdligt.

Är det väder, vind, fullmåne, dagsformen, vad man gjort och inte gjort. Något man ätit som inte är så bra, brist på saker man inte äter men skulle. Fel i generna?

Frågorna är så många och jag bara längtar tills den dag man kan få svar på frågorna och att dom som forskar på detta kan ge både bot och bättring för alla oss med fibron.