Presenterar mig själv

Detta är jag

Här kommer en presentation av mig. Jag kommer inte säga vad jag heter, vart jag kommer ifrån eller vart jag bor. För jag gillar att ha en anonymitet även om jag har några trogna läsare som vet mer om vem jag är.

Det finns säkerligen mer att säga om mig men det finns också mycket som redan sagts i bloggen. Den har ju ändrat inriktning allt eftersom tiden gått och livet har förändrats men jag hoppas ändå att läsare som följt mig ända från början kan känna igen sig eller känna igen mig i mitt skrivande då och nu.

Jag har ju numera en identitet som gör att vissa av er läsare har hittat mig och det är ju Fibromyalgi. Eländiga sjukdom. Sen har jag diabetes och jag har nu en remiss på gång till en Gastric Bypass operation. Och det gör ju att jag kommer få en annan indentitet. Så varsågoda och lär känna mig mer eller på nytt. Detta är 1:a av 20.

En kall marsdag 1964 föddes jag. Om det nu var så speciellt kall vet jag ju inte men det låter bra! Och det året var skottår om det nu har något med att göra hur jag är som person. Jag äter sen många år våfflor på min födelsedag.

Är första barnet till en mamma som bara veckan innan fyllt 18 och en pappa som var över 30. Efter 6 år så blev jag stora syster då min bror föddes.

Uppvuxen på landet men vi hade inga djur mer än hundar då jordbruket avvecklades i den veva som jag föddes.

Min bäste vän var min farfar. Och jag var en pojkflicka som älskade att vara utomhus, bygga kojor och ha mig. Tillbringade mycket tid i snickeriet hos farfar eller kollade på när han var i smedjan. Eller så var jag bara där han var. Så det var nog här jag fick grunden till att vara rätt praktiskt lagd.

Jag är en vädur och mycket stämmer in när jag läser om hur en vädur är. Född i eldens tecken så älskar jag levande ljus, öppna spisar och rött har alltid varit en favoritfärg.

Och jag är född i Drakens år.

Jag är en "doer". Och har nog alltid varit det även om det är nu jag blivit mer medveten om att jag faktiskt är en doer och inte en struts.

Jag skulle vilja bara låta saker och ting vara som dom är. Sticka huvudet i sanden men det går inte. När jag kommit över en första chock när det händer eländiga saker så börjar jag sen att se till att göra det jag måste.

En kompis sa till mig förra året att hon imponerades över att jag var stark och inte bara lät saker och ting ske utanför min kontroll. Då syftade hon på att jag blev sjuk, arbetslös, var tvungen att sälja mitt hem och ta tag i allt detta trots att jag mådde så dåligt psykiskt över det som hänt. Hon sa att många nog skulle blunda och titta åt andra hållet och hoppas på att någon annan fixat till det hela. Och det faktum att jag inte haft någon som jag kunnat göra det tillsammans med är ju ett bevis att  jag har en styrka inom mig som gör att jag tar mig igenom svårigheter.

Och det kan vara en styrka i sig att känna sig svag.

Jag har väldigt svårt att be om hjälp och det är väl för att jag sett det som en svaghet - att behöva be om hjälp utan jag ska klara av det själv. Så har det varit hela livet och det har varit både till min fördel men även till min nackdel.

Litar inte så mycket på folk men är rätt öppen och pratglad när jag har chansen. Sitter inte tyst i främmande sammanhang som den vädur jag är men så var det inte de första 20 åren av mitt liv då var jag tyst och blyg.

Jag växte upp i en liten by. Gick i skolan i en något större fram till 6:an, därefter blev det centralorten i 3 år innan jag flyttade som 16-åring in till länets stad - Östersund för att gå gymnasium. Så jag flyttade hemifrån och bodde första året på elevhem och sen i egen lägenhet tillsammans med min dåvarande pojkvän. Jag gick 2-årig ekonomisk linje och jobbade inte med något av detta förrän 2001. Så någonstans var skolvalet rätt.

Logdans och folkets park är ställen som väcker nostalgi så dansbandskampen på tv tittar jag på.

Är som utflyttad jämtlänning väldigt patriotisk. Hemma är där och inte här av någon anledning.

När jag var 19 gjorde vi slut efter att ha varit ihop i 5 år jag och pojkvännen, sen tog jag igen mycket av det jag missat med nöjen och sånt. Flyttade sen ner till Sthlm som så många gjorde. Trivdes inte alls med staden men hade ett bra jobb och samma dag som jag sa upp mig sa chefen att det var synd för han hade tänkt skicka mig till utlandskontoret under någon månad. Då ångrade jag nästan uppsägningen men var för ung och blyg för att ta tillbaka uppsägningen. Så efter ett år var jag tillbaka i norr igen.

Nu följde flera år med ett rikt socialt liv. Hade olika vikariat på olika företag och livet bestod av jobb och nöjen och sova på söndag.

Med livserfarenhet, med och motgångar så har livet format mig och jag är inte alls den person idag som jag var för 10 år sedan.

Jag är inte ens den person jag var för 2 år sedan.

Jag var en sorts person före skilsmässan sen blev jag en annan efter.

Någonstans på vägen när man får en sjukdom som fibromyalgi så tappade jag mer av mig själv. Jag tappade en del av min identitet. Jag tappade också mycket av identitet när jag blev arbetslös och med den kris som sen följde. Och jag har inte alls tyckt om den personen.

Nu är jag en liten bit på väg att få tillbaka en del av min identitet känns det som och jag hoppas jag får behålla den, denna gång.

Vem är jag annars då

Jag är rätt pysslig och kan sy och sydde mycket när barnen var små, virka, broder och sticka är kul. Mat har alltid varit roligt, har läst kokböcker, allt om mat sen tidiga tonåren. Och tycker fortfarande att det är kul och min grej.

Läsa har jag gjort så länge jag kan minnas och det är tusentals böcker man har plöjt igenom under åren. Skulle vilja gå en skrivarkurs och skriva en egen roman. Jag har en handling i huvudet men den ska ut också. Skulle också vilja gå på keramik kurs men det är inget jag kommer göra än.

Drömmer om en röd stuga vid en insjö och hönor på gården. Och om den där högvinsten på Lotto som bara kommer bli en dröm eftersom jag inte spelar.

Djur är något som jag inte skulle kunna tänka mig att vara utan. Gillar alla djur utom insekter. Spindlar var det värsta jag visste men med åren har detta blivit bättre.

Jag drömmer om att få till Island någon gång. Det är för mig ett drömland.

Jag har medverkat i en reklamfilm för Stena Line.



Det finns ju lite mer om mig under fliken utmaningar där jag har svarat på diverse frågor som man fått.

Livet har behandlat mig hårt i mångt och mycket men jag har ju gått levande ur alla kriser och jag har två helt underbart fina barn, jag har en lika fin och underbar bror och jag har hans familj och det är jag tacksam för.

Jag har stunder då jag inte känner alls för detta liv men då kommer den där inre styrkan fram på något sätt och jag fortsätter framåt och till sist ska det väl också bära uppåt.

Jag måste bli bättre på att tro på mig själv att jag är så där fantastisk och duktig. Jag är ju underbar och älskad av alla och inte avskyvärd och hatad av de flesta. Den senare känslan är lättare att ta till sig än den första.

Men jag är ju egentligen en optimistisk person och jag ska hitta en lapp jag har i gömmorna som talar om hur jädra bra jag är :)

Annat travia - jag är 173 cm lång och i dagsläget väger jag alldeles för mycket men det ska åtgärdas med en GBP operation som jag hoppas ska inträffa inom en ganska så snar framtid.

Har blå ögon och håret är vad man kallar cendré och nu har det också inslag av grått här och där.

I mitt utseende har jag alltid varit stolt över håret för det är tjockt och långt på naturlig väg. Har fått mer självfall efter det att barnen föddes. Hatade dock att jag behövde glasögon när jag gick i högstadiet. Skaffade linser när jag var 16 och det var inte många som såg mig i glasögon tills bara för något år sedan då ögonen inte längre ville vara mottagliga för linser. Men nu har jag kommit över det för jag fick rätt många komplimanger att jag var snygg i glasögon. Men den egna självbilden var ju något helt annat.

Annars så hatar jag att vara med på kort men det tror jag också är för att jag inte är nöjd med min vikt.

Också jag

Så här presenterade jag mig själv på min första blogg på annat ställe september 2006 med rött skriver jag nutidens svar


Livet börjar vid 40 och jag har hunnit med 2 år på detta liv. Ja nu har det ju gått några år till och jag är närmare 50 än 40.

173 cm lång samma

42/44 i klädstorlek ja det är ju något större. 46/48 ungefär

41/42 i skostorlek samma

Har en bitter skilsmässa i bagaget ja men nu har jag kommit över den och vi är om inte bästa vänner så kan vi umgås.

2 underbara tonårsmonster har jag också hemma varannan vecka. En av varje kön. Ja nu är den störste inte längre tonåring utan 20 och dom bor två veckor i taget.

1 hund samma

1 katt samma men vi hade en katt till under en period. Hittekatt som kom och försvann.

Ett rött radhus med vita knutar i lantlig miljö men ett stenkast från storstaden. En trevlig lägenhet med skogen på tomten.

Många bekanta men få vänner stämmer fortfarande

Ensamstående, singel, utan fast sällskap...................... you name it.  Inte heller här något nytt

Arbetar med ekonomi på importföretag - Enda tjej bland massa män! Inte längre. Nu arbetsprövar jag bland en massa kvinnor och få män (just där jag är)

Tränar, motionerar och äter GI-inspirerat allt för att följa trenden och själv må bra och vara nöjd. Det enda som stämmer här är väl att jag äter lite GI inspirerat ibland. Träning, själv må bra och vara nöjd är väl inte sant eftersom jag fick påhälsning av Farbror Fibro.

Och nu är man en bloggare också. - Ja och fortfarande

Några frågor och svar

Vilken sida tycker du bäst om hos dig själv?

Att jag är trygg i min ensamhet. Är en social ensamvarg Stämmer. även om jag mår bra då jag träffar folk. Det är lättare att vara ensamvarg då det är självvalt. Och att jag har en styrka som jag inte trodde jag hade.

Vilken tycker du minst om?

Att jag ibland blir för trygg och inte kommer ut bland folk. Just nu att jag saknar en identitet. Eller att jag har en identitet  som fibrosjuk, arbetslös, fattig, depressiva tendenser - det är inte jag egentligen.

Vilket var ditt första jobb

Satte skogsplant på sommaren. Samma

Ditt liv har hittills varit

Ömsom vin och ömsom vatten. Inte mycket till vin inte.

Vilken är din största prestation

Att jag gick levande ur en depression Tycker så idag också och att jag klarat den senaste krisen också ganska så bra och den resan är ju inte över än.

Vilket är ditt motto

Du är någon! Hörde något annat bra som jag tog fasta på. Sorg kommer man igenom genom att sörja. Sorg kommer i många olika former. Sorg över att bli sjuk, sorg över att förlora ett jobb, sorg över en massa som inte har med saknad av en människa att göra.

Vad har du på nattygsbordet

Böcker, böcker och böcker. Läser mycket och ofta. Och det blir nästan alltid deckare och thrillers. Samma

Vad ville du bli när du var liten

Jag ville jobba i affär samma

Vilken är den största passion i ditt liv

Att få njuta av den svenska hösten, naturen, långa promenader i skogen och har jag tur så blir det svamp också. Sen fullkomligt älskar jag levande ljus. Den passionen finns kvar men nu sörjer jag att jag inte kan njuta av den på samma sätt som tidigare men jag älskar att vara ute i naturen och man kan ta en kort promenad och sätta sig på en sten och bara njuta.

Vad är det dummaste du gjort

Jag köpte en damsugare av en dörrförsäljare en gång - urdumt och dyrt! Det var dumt men det var ännu dummare att inte vara med i a-kassan!

Vilken är din största extravagans

Ett bra bok, ett gott vin och en god choklad Det är min extravagans numera också. Sen att gå och fika på café är mysigt men inte något som sker så ofta.

När tvivlar du

När livet är ett helvete, räkningarna hopar sig, exet bråkar och ensamheten känns påtaglig. Ja, här har det inte ändrats. Men kan också nu lägga till att jag tvivlar när kroppen värker och tröttheten är enorm och livet ser mörkt ut. Ska man någonsin komma framåt. 

När kände du dig stolt

När jag köpte mitt egna hus. Det var en milstolpe nu är jag stolt över att jag har börjat arbetspröva och tycker det är kul och intressant.

Vilken skiva är mest nött i din samling

Just nu är det coldplay och keane Har slutat med skivor. Det blir mest radio numera eller så lyssnar man på spotify. Skivköp hör till det förflutna. Men både Coldplay och Keane tillhör favoriterna fortfarande.

Vad gör dig förbannad

Energitjuvar Och hit räknas absolut herr Fibro.

Vilket drag föraktar du hos andra

Slöhet och avsaknad av ambitioner. Tycker jag fortfarande men jag föraktar också dom som inte vill försöka förstå.

Vad inspirerar dig

Livet och andra bloggare som jag lärt känna.

Om du var gud för en dag vad skulle du ändra på först

Att man krigar i religionens namn och ett botemedel på många sjukdomar. När man är frisk så tänker man inte i dom banorna om man inte har drabbats som anhörig och så.

Vilken är din mest älskade sak

Vattenkokaren och morfars hemsnickrade skänk - fortfarande mina favoriter samt min elektriska filt.

När blev du illa behandlad senast

Riktigt illa när min fd man var otrogen och sedan under skilsmässan och tiden efter den. Som sjuk och arbetslös får man bråka med myndigheter och dom behandlar en inte alltid som om man vore en människa.

Vad tror du är det första andra lägger märke till när de träffar dig första gången?

Mitt äkta långa tjocka hår - ingen hårförlängning här inte. Sen så tittar dom nog på min mage och undrar i vilken månad jag är i.

Livet är som en berg o dalbana det går upp och det går ner. Det är inte alltid lätt och man önskar att man kunde glida på en räkmacka men något jag lärt mig är att det finns så många därute som har det som jag. En del har det värre och en del bättre. Men vi har alla ett värde.