Mina föräldrar

Jag har ju redan skrivit ganska mycket om dom men här kommer lite i alla fall.

Min mamma är yngst av 5 syskon. På 50-talet gjorde mina morföräldrar något ovanligt - dom skilde sig. Och för mormor blev det en svår tid. Mamma placerades ut som fosterbarn och övriga vet jag fick vara på kollo under sommaren och så var dom väl så pass gamla att dom kunde ta vara på sig själva och varandra.

Min mamma hamnade hos världens gulligaste par för dom fanns med i min barndom. Dom ville adoptera min mamma men det gick inte mormor med på men kontakten fanns alltid kvar så jag har haft dem båda.

Mamma växlade mellan hemmen och det var kanske inte alltid så lätt och jag kan fundera på om det är detta som gjort att flera av syskonen har ett drag som jag inte tycker om. Dom är ganska egoistiska en del av dom och empatiska drag saknas.

Att jag inte har någon kontakt i dag med min mamma är ingen hemlighet. Jag kände att jag för min egen skull var tvungen att säga upp den för hon tog all min energi och jag mådde så dåligt varje gång vi hade kontakt. Jag kunde ha ångest över att det var hon som ringde och detta ämne skulle jag kunna fylla många sidor med.

Att hon sen när jag var barn blev alkoholiserad och var periodare är också en sak som spelar stor roll i det hela och förmodligen har det också påverkat hennes sett att se på sin roll i världen.

Det finns en mening från henne som jag aldrig kommer glömma (det finns många) - jag är ingen mormor som leker! - bara dessa ord får mig att känna lite avsky över att hon inte kunde se bortom sin egoism och brist på empati för andra och ta sig tid i 15 minuter och leka med sina barnbarn i sandlådan då jag bad henne ta med sig dom ut en gång för länge sen.

Min pappa är död sen 10 år tillbaka och jag saknar honom och tänker på honom ganska ofta faktiskt. Jag var pappas flicka och även om han också var alkoholiserad och hade väldigt många brister så har jag inte det agg mot honom som jag har till min mamma. Han blev ett ofrivilligt offer i hela denna histora. Han var så pass mycket äldre än min mamma och om hon inte snärjt honom med att bli gravid med mig så hade hans liv sett annorlunda ut. Fast då hade jag inte funnits :)

Sen drabbades han också av andra personliga tragedier när han var ung. Hans äldre bror blev sjuk och fick tillbringa många år på psyket och som då enda kvarvarande friska son så föll lotten på hans axlar att ta över en gård som han egentligen inte ville ta över utan han hade andra drömmar och ambitioner.

Jag är helt klart övertygad om att jag inte blev till genom kärlek och planering. Dom var säkerligen förälskade men det hade nog runnit ut i sanden om det inte blev så att jag blev till. Och jag vet att det tisslades mycket på byn när detta hände. Jäntan från stan som bara var 17 blev gravid med bonnpojken. Min farmor gjorde sitt för att det skulle bli så bra som det bara kunde och om hon inte hade avlidit bara kort tag innan jag föddes kanske det sett helt annorlunda ut. I och med hennes död så sattes det en helt annan press på min mamma och alla sörjde och hur skulle man nu klara gården och hemmet?

Känslor har ju inte visats i hemmet men det var pappa som tog hand om mig när jag var sjuk, klev upp på natten och gjorde våtvarma omslag när jag hade växtvärk. Vi hade också många meningsskiljaktigheter. Men han blev riktigt glad när jag fick mina barn och hade jag frågat honom om  han kunde ta med sig barnen och leka så hade han gjort det.

Var min mamma så hemskt alltid???? Nej hon har haft sina ljusa stunder hon också. Från henne har jag fått mina kunskaper om att baka. Och också mitt matintresse, Och andra praktiska göromål. Jag har suttit med henne och tagit hand om  kött från älg och gris.

Men idag kan jag inte eller orkar inte ha kontakt med henne eftersom de oftast alltid slutat med en konflikt. Och jag upplever henne som falsk och inställsam och saker hon gör är för att det ska få henne att må bra. Inte för att jag ska må bra tex. Min upplevelse är att hon gör saker och ting, säger saker och ting enbart för sin egen skull. Hon presenterar sig själv på ett sätt för att andra ska tycka att hon är rolig och bra och jag får känslan att hon enbart gör det för just den sakens skull. För att andra ska tycka hon är super!

Jag har sagt det förr och jag säger det igen. Vi delar en del av våra åsikter jag och min bror, Men vi har inte samma upplevelse av det hela. Och så är han en mer förlåtande person än vad jag är.

Så idag när jag träffar personer med de egenskaper som min mamma har så slår jag bakut.

Om någon frågade mig för 10-15 år en hur jag såg min barndom sa jag att den var bara bra. För det var så jag har upplevt den. Jag hade en bra barndom. Då visste jag ju inte bättre. Jag trodde ju att det skulle vara så som det var hemma hos mig. Det var ju det normala. Men med åren, efter att man själv fått barn, då allt kommer i kapp, då man själv hamnat i kris så har jag själv analyserat i otaliga tankar min barndom och det har kommit fram mer och mer som jag förträngt och inte velat minnas. Nu minns jag rätt mycket och jag hade önskat att det var så helt annorlunda. Mycket av det rosenskimmer som jag omgärdat mig med är inte så rosenskimrande.

Det är aldrig för sent säger kloka personer men för mig är det så. Min mamma kommer aldrig erkänna att hon var en dålig mamma, att det var så mycket alkohol och allt sånt i min uppväxt.

Det finns också andra meningar som sitter i huvudet som kommit från hennes mun. Som då hon sa att hon hade passat upp på mig och min pappa och i viss del min bror så nu var det någon annans tur att passa upp på henne och så behandlade hon mitt hem som ett hotell i mångt och mycket.

Nej, nu ska jag sluta detta inlägg för jag kan skena iväg och det vill jag inte idag.

Min pappa  - saknad och älskad.

Min mamma  - gudarna ska veta att jag saknar att ha en mamma som jag hade kunnat vända mig till då jag behövt det och även när jag inte behövt det.

Men jag vet också att vi är många som haft det på mer eller mindre samma sätt så jag är inte ensam. När jag första gången skulle säga att jag sagt upp kontakten  var det otroligt pinsamt för så kan man väl inte göra!

Men det kan man om man behöver det för att själv må bra.