TGIF

Nu är det fredag och trots att klockan inte är 5 än så är det mörkt ute och jag har tänt massa ljus. Det går åt många värmeljus den här årstiden.

Träffade dottern en stund innan hon skulle vidare in till stan. Lämnade glödlampan som suttit i badrumsskåpet så skulle hon kolla om den fanns på clas ohlsson. Den finns inte på en vanlig affär i alla fall. Det är ju tur att man har en taklampa så man hittar toastolen.

Och efter dagens förra inlägg om diabetes gick jag och tog en dusch och så gick det fort och jag fick en känning. Det gick för lång tid mellan frukost och nästa mål. Det kommer utan någon större förvarning. Skulle ju kunnat känna mig hungrig innan men det gör jag inte. Jag blir alldeles skakig och händerna är darriga. Så det blev i med lite mjölk och socker. Hann inte göra någon lunch och jag hade inget lättätligt hemma.

Efteråt blir jag också väldigt trött men jag mötte upp dottern precis efter annars hade jag nog lagt mig och somnat. Men jag är fortfarande väldigt trött.

Nu har nyss ätit en middag - hade färdigstekta karréskivor i frysen och så har jag tagit favoriten Harricots. Och en kopp kaffe på det. Var och köpte bröd hos godishandlaren nära mig och han hade mitt nya favoritbröd - den sista limpan. Som är mörkt och rullat i vallmofrön så sen ikväll ska jag nog ta mig en kopp te - hittade en burk långt bak i skåpet med ett grönt gott te som jag köpte för länge sen och glömt bort och så en god macka till det.

Och kommer precis på att jag måste ta min medicin också. Jag kan ha boxen som innehåller hela veckans alla medicinintag mitt framför näsan men ändå glömmer jag.

Jag är så duktig i början och kommer ihåg allt men allt eftersom tiden går så försvinner minnet.

Något som jag också retar mig på är att jag sitter här helt stilla med datorn i knät och känner av mina krämpor i fötterna och helt plötsligt så bara hugger det till någon annan stans i kroppen. Just nu är det armarna och så försvinner det som om det aldrig ens existerat för att en stund senare återkomma.

Och den är så överraskande varje gång det sker. Man är så totalt oförberedd. Smäran i fötterna och benen är ju där mest hela tiden så det är numera bara en vana men dom här attackerna - I hate It.

Stickade igår på en halsduk jag håller på med - nystanet är slut och jag ska börja på ett nytt. Det blir en lång historia som är ihopsydd och stickade på grova stickor och ska snurras flera varv runt halsen. Jag är inte så snabb längre. Och medans jag gjorde det igår satt jag framför tv'n och tittade på programmet som handlade om nya Harry Potter filmen.

Vi ska snart gå på den jag och mina barn. Ska bli kul. Har nog berättat det förut men vi har ju gått och tittat på varje film sedan första jag och barnen. Sonen har hoppat de två sista gångerna, då var kompisarna viktigare att gå med men nu ska han gå med oss och ordningen är återställd. Sen har vi bara en film kvar i serien. Vi ska också gå ut och äta samtidigt. Så vi ska ha en riktigt härlig stund ihop.

En annan sak som känns helt overklig - det är snart första advent. Ungarna kommer på måndag och jag vet en som inte kommer bli lycklig över att behöva gå ner i källaren och leta fram ljusstakar och annat som ska upp. Utebelysning på balkongen och baksidan.

Får väl ta och köpa lite pepparkakor och göra en saffranskaka. Och köpa årets blossaglögg.

Nu när vi har tvåveckors intervaller med ungarna så är dom hos mig i slutet av december. Julafton är pappans men dottern hon ska jobba hela den dagen så hon kommer hem på juldagsmorgonen. Om sonen sover hos sin pappa eller inte - det får han göra som han vill med. Mina jular numera är så lugna och stressfria. Och det är inte alls jobbigt att vara helt själv.

Första julen som jag skulle vara helt själv utan barnen trodde jag skulle bli en av de värsta jag någonsin haft men när jag närmade mig den så kände jag att det inte alls var farligt och jag hade det så mysigt och trevlig för mig själv. Och njöt.

Nu ska jag njuta av fredagskvällen. Idol på tv om jag inte hittar något annat har inte kollat tablån än.

Må gott