Katten är på bättringsvägen tror jag. Men ack så matt, så tunn, så trött, så vinglig han är fortfarande.
Kissar gör han där han står eller ligger. Har letat fram gamla handdukar som han ligger på i hallen och dom full med blöta fläckar. Lite mindre blodfärgade ser det ut som.
Hör också hur han varit i lådan och rafsat, lyckats göra nummer 2, dricker lite lite men av det som kommer ut ser det ut som han dricker mer än vad jag ser.
Mat är inte så enkelt, det verkar som om han vill äta men det blir inte så mycket av det så inte undra på att han är vinglig och matt - det är ju bara att gå till sig själv hur man är när man inte har ätit på flera dagar.
Så jag månar om honom och ger honom finfördelad bitar av kyckling som han åt bra av men det var inte alls mycket. Och så har vi den otäcka sprutan med antibiotikan som ska i.
Och i allt detta har vi jycken som går omkring och tycker livet är pest och är väldigt avis. Så hur förklarar man att det är en sjuk medlem i familjen som behöver månas med extra?
Djuren förstår bättre än vad man tror, precis som barn och likaså bra som dom förstår så vill dom ändå tävla om matte/mammas gunst och få vara i centrum:))
SvaraRaderaInatt som var så hade vi dotterns två små hundar och dom låg i vår säng lika så gjorde våran mindre hund samt ena katten, båda dotterns hundar och katten slog om platsen hos mig och vem som kunde sova närmast mitt huvud, alltså dom låg på min hals för att komma närmast, helt otroligt!
Kram och Godnatt!!!
Skönt att det går framåt med tillfrisknandet för kissen. Ja du hur förklarar man det för en hund?!?
SvaraRaderaDu har en award att "hämta" hos mej om du har lust.
Ha en bra dag! Kram
Man bebismatar Ozzy också:)
SvaraRadera