Back to normal

Nu river katten i möblerna igen, äter som förr - massor. Är lite rastlös för han vill gå ut men det får han inte utan koppel. Han ska fortfarande ha sin medicin och jag vill inte riskera att missa för att han är ute på äventyr.

Så om en stund efter att jag har duschat ska jag släppa ut honom och följa med.

Tänk om jag också kunde säga att man är tillbaka till det normala.

Mina fötter är fortfarande extra onda sen måndagens äventyr. Vilka problem jag har haft stundtals att ta mig fram. Idag är jag mer trött.

Men har också mer ångest. oro och den där klumpen i magen som jag inte blir av med.

Jag har inte kunnat ha barnen heller denna vecka och det känns inte bra. Dom ska komma en dag. kanske imorgon eller på fredag. Jag har inte pratat med dom om det än. Vi ska äta gott och fira att sonen fyller 18.

Jag är ju nu på så pass god fot med pappan och nya familjen att vi kan ta en fika, prata och umgås. Vi har firat dotterns student och 20 års dag tillsammans men jag tror inte jag orkar med att fira sonen ihop med hela den släkten.

Orkar inte med frågor och behöva se glad och obekymrad ut.

Jag tror sonen förstår och att det egentligen inte gör så mycket att jag inte är där då men jag vill självklart fira honom ändå hemma hos mig.

Tänk att livet kunde bli så här.Vem hade trott det?

Jag tänkte att jag ska ta fram dammsugaren idag också. Katten är ju inte längre så dålig och jag kan börja röjja undan handdukar och annat som ligger på golvet och fylla tvättmaskinen.

Ta ett par drag med en dammtrasa ska jag göra också.

Jag tittar på mina fönster och dom skulle också behöva putsas.

Igår plockade jag in några pelargoner som jag haft ute. Det är mycket knopp och jag tänkte att jag skulle njuta av dessa blommor i köket.

Har fler som står ute också men dom får frysa bort. Har inte möjlighet att övervintra dom. Men dom jag tog inte kanske kan överleva till nästa sommar.

Igår satt jag ute i solen och läste medans katten fick vara ute. Och som det prasslade överallt. Man skulle kunna tro att någon klättrade i träden men det är löven som faller. Stora som små. Tittar ut genom fönstret idag och asfaltsgången är helt täckt med löv på sina platser.

Snart så är det väl bara kala grenverk som syns. Och det är inte mycket kvar av detta år heller. 2010 ett år som jag trodde skulle bli bättre än 2009. Men ack vad jag bedrog mig.

Mirakel kan ju ske enligt många och kanske, kanske kan det ske ett 2011.