Är lite stolt faktiskt.

Jag har inte bitit på naglarna på kanske två veckor eller lite mer. Och jag är grymt stolt över mig själv. Eftersom jag gnagt av så mycket som det fanns att gnaga av och lite till på fingrarna. Tom så att jag fått sån där hemsk infektion då fingret svullnar, bultar är varmt och man får ta till en värmd nål och sticka hål för att få ut var. Inte kul men lik förbaskat så är man där och gnager.

Jag var nagelbitare som barn men slutatde i tonåren mha stopp och väx som min kära bror för övrigt hällde över min tandborste men jag såg spåren innan jag stoppade in den i munnen. Då var han inte mycket värd - tur han bättrat sig :)

Sen har jag varit lite av en periodare när det gäller att bita och har i omgångar haft riktigt tjusiga målade naglar i alla möjliga färger men så har jag haft korta återfall men detta sista har jag haft länge säkert över ett år och jag gillar det ju inte för det är fult om inte annat men eftersom jag inte röker, tuggar tuggummi så har fingrarna varit det jag tagit till när man mått dåligt av skilda orsaker.

Men nu har jag nagellack på de små naglarna. Vissa sticker inte utanför fingerspetsen men det gör inget. Bara dom inte är avgnagda. Så jag tänker hålla dom korta och målade. I alla fall ett tag sen kanske jag låter dom växa sig långe när dom blivit lite starkare och våga mer i färg som förr.

Dottern har jättefina naglar, långa och smala annat mot mina som är rätt breda. Så nu är det hon som får låna ut lacken till mig.

Stolt är jag i alla fall.

Skulle bara behöva sluta med en massa annat också eller rättare sagt börja. Tänka mer på vikten och börja simma igen.

Allt har sin tid.