December

torsdag 17 juni 2010
Studiebesök och fibro
GAHH, GRRRRRRRRRRR, WTF- jag måste först få skrika rakt ut. Jag hade skrivit en långt inlägg som bara försvann för att hela texten markerades av någon anledning. Jag hatar detta för det är min lille laptop som gör på detta viset. Något kortkommando som jag inte har koll på. Skit också.
Nåja får väl göra om det..
Igår var jag på studiebesök på Göteborgsoperan och det var en trevlig och intressant stund. Hade en rolig och härlig guide som jobbat som operasångare i många år men nu är pensionerad och mest ägnar sig åt att guida om det inte dyker upp något liten roll som han kan vara med i.
En stor byggnad och väldigt många anställda som man inte hade en aning om att dom fanns, tror att det var 80-tal olika arbetsgrupper om jag inte har tagit i för mycket och 1200 anställda.
Detta tog en timme och sen fick vi åka hem, jag riggade om för en stund i solen och jag kände hur trött jag var. Bokstäverna hoppade i boken jag läste så jag fick gå in och lägga mig en stund, sov en kort stund innan telefonen väckte mig. Men hela resten av eftermiddagen och kvällen var en lång väntan på att få gå och lägga mig men jag ville ju inte missa säsongsavslutningen på Greys Anatomi.
Idag har vi haft en vanlig dag med ca 3 timmars information och diskussion. Hade ett privat coachmöte efteråt, åkte till sonen på hans jobb som ligger i närheten och lämnade ett papper som han skulle få påskrivet på sin praktikplats.
Och att man varit igång sen tidig morgon. I morse vaknade jag strax innan klockan ringde halv 7 det känns i en fibrokropp.
Jag har den där känslan av att man ska bli sjuk men det händer inget - förutom hostan som är inne på v 5, halsen känns öm och jag känner igen denna känsla från det att jag tränade mycket och fick avstå pga tron att jag var på väg att bli jätteförkyld.
Har också ont i musklerna som en svag träningsvärk överallt. Och fötterna var inte med mig igår kväll. Att går runt i 1 timme som inte är mycket alls gjorde att mina fotknölar, leder och fötter inte alls mådde bra utan var stela och värkfyllda.
Men tröttheten. Denna förbaskade trötthet. Jag gör ju inget tycker jag mer än att vara vaken, visst sitta och lyssna på någon och prata själv men det är ju inget fysiskt ansträngande. Men det tycker tydligen herr Fibro.
Så nu har jag sovit en stund på eftermiddagen och så kommer då detta att jag ska äta något - så jädrans viktigt det också numera med diabetesen. Men vad gör man när man inte har ork, energi, lust, vilja att ställa sig och laga mat. Jag hade tagit upp bacon och blodpudding från frysen men jag gjorde varm macka i smörgåsjärnet.
Inte det ultimata kanske men jag var inte hungrig heller.
Har fått en remiss till en dietist och ska gå dit efter midsommar. Får se vad hon kan ge mig för råd och tips.
Fick också svar på min ögonbottenfotografering och den var utan anmärkning. Bra!
Nu ska jag ta en tur i trädgården och plocka undan lite dyner. Man säger att det ska bli sol i morgon också men jag litar inte riktigt på det. Sen ska jag gå och borsta mina tänder och krypa till sängs trots den tidiga timman. Men vad gör man när man är så trött att man knappt kan hålla ögonen öppna.
Bådar inte gott inför en framtid på arbetsmarknaden igen men vid min coachtid idag så insåg jag ju att det nog inte är realistisk utan man får satsa på deltid och hoppas på att det går.
Skulle jag återgå i jobb 100% så skulle det inte bli någon form av privat fritid över. Det skulle bli säng, sova, jobba och så kan man ju inte leva för då går man ju in i väggen på annat sätt.
Surt sa räven!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Håller med dej om att tröttheten många gånger är värst. För även om man inte har så ont någon dag så går man i en ständig dimma. Kram Paula.
SvaraRadera