Träning

Dagens vattengympa i sjukgymnastikens regi gick väldigt bra. Kände mig lätt och rörlig. Och jag är yngst bland alla tanter och när jag tänker efter så är jag inte så ung längre - jag vill tro att jag inte fyllt 40 än men är ju inte så långt från 50 även om det är 4 år kvar snart.

Men det är en härlig grupp tanter och 3 av dom är nog nära vänninor och dom skvallrar och fnittrar om gruppens enda herre.

Och när man ser dessa damer med stelopererade fötter, trasiga höftkulor och en massa annat ändå är så allerta och dom är nog närmare 70 skulle jag tro så är det både med glädje och sorg man bevittnar det hela.

Sorg över att jag - rena ungdomen - är så trasig i kropp och själ.

Och jag är snart vid årsdagen då hela mitt liv fick en vändning.

Och det mesta har ju varit rena pesten, jobbigt, eländigt, ett helvete, förtvivlan etc.

Och så mycket hopp har ju inte funnits.

Och nog har min kropp blivit sämre just på grund av all negativ stress som jag utsatts för. Jag kanske inte alls hade varit så här kass om jag inte haft detta jobbiga år. Ett år som varit otroligt jobbigt psykiskt och fysiskt.

Ett år sen jag blev av med arbete pga av arbetsbrist som det så fint hette men företaget såg det som en chans att bli av med en medarbetare som skulle kunna bli jobbig för företaget om jag skulle behöva få rehabiliteringshjälp, kanske skulle vara borta från jobbet pga av min sjukdom. Det finns inte någon annan rimlig förklaring till varför jag och inte kollegan blev uppsagd pga arbetsbrist. Ingen förklaring till varför jag med erfarenheten av företaget och produkter sen 8 år mot en anställd som inte hade samma erfarenheter men inte hade någon sjukdom i bagaget. Att jag inte varit sjuk pga av min sjukdom som jag fick diagnos på 2008 en enda dag mot min kollega fler antal sjukdagar både före och sen efter. Ja det svider fortfarande i själen att man under pågående kris i branchen tog tillfället i akt.

Ett år då min kropp förfallit, då den inte vill samarbeta med mig utan hellre vill smärta och orsaka trötthet, stelhet och nu också vill få mig ur balans i och med något annat som spökar.

Men varför gråta över spilld mjölk? Även om det är svårt att låta bli.

Nu är det bara att fortsätta förstå och acceptera en sjukdom och kanske börja förstå och acceptera ytterligare en.

Men en sak är jag väldigt glad över och det är att jag hittade ett boende som jag känner är helt underbart för att vara en lägenhet. Att slippa huset och allt som det innebär att ha ett hus hur trevligt det än var. Och det var många år av trevligt boende som jag nu inte saknar alls.

Snön smälter snabbt i trädgården, min lilla skogsbacke är snart bar och jag bara väntar på att det ska synas lite lökar i rabatten. Det ska tydligen bli en helt underbar dag på torsdag med sol och mycket värme. Så efter att jag har varit hos läkaren så ska jag sätta mig i trädgården, vända ansiktet mot solen, njuta.