För en vecka sedan

Förra tisdagen var från början en tisdag enligt planen precis som idag. Vattengympa!

Skillnaden var väl att det stora ovädret som man varnat för började med 2 plusgrader och lite regn när jag lämnade den lilla orten där jag har min vattengympa.

Men sen kom snön och som det snöade! På eftermiddagen körde jga min son till träningen och medans han var där åkte jag på biblioteket. Gick runt och strosade kollade på både tidningar och böcker. Letade stickinspiration, hittade böcker att låna och ut i snöyran.

Och sätter mig i bilen och ska åka för att hämta sonen och bilen startar INTE!!!

En vänlig ung man sa att han hade startkablar så det var vad vi försökte med och notera försökte. Och det snöade ymningt och det hjälpte inte med startkablar.

Sonen fick komma till bilen och vi försökte få igång den igen och nästan nästan ville den starta men orkade liksom inte tända till.

Fick tag på en kompis som fick komma och vi fick använda startkablar igen för då hade batteriet blivit svagt. Men inget hände så det var bara att lämna bilen på parkeringsplatsen, se hur det blev översnöad och få skjuts hem.

Då börjar nästa bekymmer. Jag hade ju massa möten på onsdagen. Man har gjort om så man kan inte längre köpa en biljett på bussen längre utan man måste ha laddat ett kort som ser ut som ett plastkort. Inte det gamla hederliga kortet man kunde köpa för att ha i plånboken ifall att.

Och barnen hade inte heller något sånt kort som jag kunde använda. Så vad göra?

Jag fick ta mig en promenad in till centrum vilket jag inte har gjort på hur länge som helst. På mer än ett år skulle jag tro. Kroppen vill ju liksom inte längre.

Men jag kunde inte missa detta viktiga möte, taxi - inga pengar, tjuvåka buss - inte ett bra val så det blev att gå. Det som förr tog mig ca 30 minuter tog mig nu närmare timmen. Och så var det oplogat också. Så det var en pärs. Men jag kom i tid till mitt möte.

Sen tog jag mig till den övergivna bilen. Och nu var den inte bara översnöad utan inplogad också. Så jag startade operation snö-väck!

Jag var sen bra nervös när jag satt mig i bilen, strök ratten, talade vänligt till den och bad till högre makt.

Vred på nyckeln och bilen startade................ på direkten. Men jag kom inte ut ur parkeringsfickan. Gick ut för att försöka få bort mer snö från hjulspåren och fick frågan av två killar om jag behövde hjälp. JA TACK!!!

Sen åkte jag direkt hem vågade knappt släppa på gasen ifall min bil skulle stanna igen men jag klarade mig direkt till min carport och så gick jag hem.

Det blev inget uppföljningsmöte och inget stickcafé - vågade inte utmana ödet. Och ge mig ut igen.

Vad var då felet? Jag tror att det var fukt som ställde till det. Som det snöade och hade sig så letade det väl sig in någon eller många snöflingor in till motorns vitala delar.

Sen har jag kört och jag är lite nervös varje gång men det har inte hänt igen och jag har också ett busskort i plånboken.

Uppföljningsmötet blev en annan dag istället och jag ser fram emot nästa veckas stickcafé.

Så idag har jag varit på vattengympan igen men har inga åtaganden efteråt. Kroppen är dock väldigt mör och det var många rörelser som gjorde ont under tiden.

Jag har också fått låna en tens-apparat av sjukgymnastiken. Har inte hunnit använda den så mycket och vet inte om det gör så mycket nytta men det känns skönt för stunden i alla fall.

Ska använda den idag runt axlarna tänkte jag. Vet inte om det är något att man kan använda för sina fingrar och fingerleder. Det finns liksom inga platser att fästa sakerna på. För dom gör ont igen. Fast det gör ju mest hela kroppen.

Och jag vill ha en blå himmel istället för den grå som jag tycker visar sig lite för ofta. Blir lite piggare, lite gladare när solen skiner.

Och snön som vi haft i runt 2 månader nu täcker min baksida och jycken har gjort en runda som han går runt för att kolla läget och ibland kan han göra hopp ner orörd snö. Katten, ja han hoppas på vår han med. Går ut en liten stund men håller sig itill husknuten eller jyckens spår men det är inga långa utflykter han gör.

Ungarna gör snögrottor av alla stora snöhögar vi har, såg idag hur man fyllde flaken på lastbilar för att köra bort för det finns ingen plats kvar att skotta snön på. Men jag måste ge en enloge för den som skottar hos oss. Perfekt varje gång det kommer snö.

Så jag ser fram emot våren då snön droppar från taken av dagsmejjan, solen skiner och man kan ta fram en stol att sitta på utomhus och bara njuta och låtsas man är i fjällen. Ta en fika och bara glädjas.