Hur gärna jag vill njuta av några minusgrader, rimfrost och sol från en klarblå himmel så gör inte min kropp det.
Vi har haft två dagar precis lagom till 1 december med vackert frostade träd, sol som tittat fram, minusgrader och från att knappt veta hur en sol har sett ut - man glömmer fort - så har jag som alla andra som är normalt funtade glatt mig åt detta väder. Tog en promenad med en kompis och det var så skönt.
Men sen kom fibron som ett brev på posten. Mina leder frös i kapp med vattnet i krukan på uteplatsen. Händerna ville inte alls lyda och smärtan har gjort så jag nästan kräkts av den.
Vaknade av att ryggen värkte något förskräckligt och visst har jag ont mest hela tiden men det här var något helt annat.
Så nu ska jag acceptera att min kropp tycker inte om vinter. Så jag bävar inför nästa köldknäpp. Det kan ju inte vara regn och plusgrader hela december, januari, februar och mars.
Var på stickcafé och det var som alltid jättetrevligt men jag led väldigt av det, sitta på dessa stolar, försöka få fingrarna att samarbeta och lederna att bli smidiga. Och det är så pestigt.
Så just nu mår jag skrot!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar