Jag är så trött, känner mig så sömning. Det svider i ögonen, börjar få lite småont i magen som jag kan få då jag är riktigt trött. Huvudet värker också lite.
Så jag hoppas jag somnar så fort jag lägger huvudet på kudden. Och jag försöker tänka att Yes - så blir det idag.
Men så har jag känt det så många kvällar. Men när jag släckt lyset så ligger jag där och kan inte somna.
Eller så somnar jag och vaknar runt vargtimmen istället.
Jag vill somna och vakna utvilad.
Och i morgon är det viktigt att vakna och kliva upp.
Min son har äntligen fått en praktikplats. Han går en yrkeslinje och han skulle ha haft en redan förra året men pga krisen blev det aldrig så. Nu har han sin praktik. 3 dagar i veckan och förhoppningsvis resten av utbildningen. Detta år och ett år till. Sen kanske dom erbjuder honom jobb också. Det vore en dröm.
Och idag har han varit en hjälpande hand. Vi har åter igen varit i lägenheten. Han slipade spackel på sitt rum och spacklade igen. Vi ska måla över en tapet och den lossnar lite här och där.
Och sen har vi tagit ner ett träd. Jag har ju varit tveksam till trädet ända sen jag var där första gången.
Ett träd som stått precis vid altandörren - lite åt sidan men det har en massa röda bär som jag kanske har identifierat som en sorts berberis. Och dessa bär faller och skräpar och kladdar ner min uteplats.
Men det värsta är har jag märkt nu när man varit där är att den skuggar hela min uteplats och mycket av gräsmattan. Och så vill jag inte ha det. Jag vill ha sol. Nu är ju solen låg och kanske skulle jag tycka mitt i sommaren när den står högt att det vore allt bra med ett trä som skuggade - fast då fäller jag upp ett parasoll!
Gräsmattan har också klippts och det har jag gjort och det känner jag att jag kommer få lida för men just då kändes det bra och det var något jag ville och njöt av att göra. Det är så skönt att känna att man gjort något, som när man tränade mycket, man mådde så bra efteråt. Så jag försöker hålla fast den känslan en stund och skjuta det andra framför mig.
Men det var inte så mycket gräs i den utan mest mossa. Men det var ju inte alls som att klippa min nuvarande som är en slänt mer och med myrmark längst ner med mängder av mossa.
Närmaste grannen berättade att hon hade rivit upp halva sin gräsmatta med en mossrivare och jobbat mycket med den och nu var den grön och frodig som en gräsmatta ska vara. Så jag hoppas min kommer bli sån också. Och så kommer den ju må bättre av att få solen på sig också.
Och i morgon bitti efter att jag har fått upp och iväg sonen. Som åker med sin pappa som har samma arbetstider. Jättebra! Så ska jag ringa och väcka dottern. Hon har "flyttat" till en kompis denna vecka tillsammans med andra tjejer för dom är själva då hennes föräldrar är bortresta. Så dom ska umgås och ha kul. Men så ringde dom och ville att hon skulle jobba i morgon så hon var väldigt i valet och kvalet hur hon skulle göra i kväll. Jag hade hämtat henne hos kompisen för hon skulle iväg på träning då dom ringde. Så skulle hon stanna hemma eller skulle hon komma hem sent i kväll eller - så hämtar jag henne imorgon.
Då kan dom käka middagen dom planerat ihop. Ha tjejsnack och mys och komma ikapp med allt som hänt under sommar mm.
Så det blir en tidig morgon för mig! Och kanske tar jag och lägger mig en stund senare på dagen. Kuratorn tyckte att jag skulle lära mig ta en siesta varje dag. Det är inte så lätt när man tycker att man har mycket att göra men ändå inte gör något. Utan sätter sig vid datorn. Men jag har en sak till som ligger över mig och det är.
Städning!
Visning på torsdag! Så då ska huset vara i toppskick igen. Har ju 2 dagar på mig. Sonen har klippt denna gräsmattan. Dottern ska damsuga på torsdag så det är mest undanplock, badrum och lite damning.
Och så tänker jag att jag egentligen har det jättebra. För vad är fattigdom, arbetslöshet, en sjukdom men icke dödlig, välartade barn och mycket annat. Fast det är ju min sorg, min oro, min rädsla. Men den är ju intet gentemot det min granne går igenom just nu. Hon har precis kommit hem från en trevlig resa med sin son och hans familj utomlands. Hennes kärlek skulle ha följt med men fick inte för läkaren för han hade något problem med magen. Och bara häromdagen fick han reda på att han har bukspottscancer. Så nu var hon jätterädd att hon skulle förlora honom. Han är pensionär och hon ska väl snart bli om nåt år. Och dom har ett aktivt liv och ser mycket yngre ut än vad dom är. Så hon mådde inte alls bra.
Och en annan vänninas pappa har också nyss fått diagnosen blodcancer och det finns inget att göra. Så ca 3 veckor kunde han ha kvar och dessa ville han ha i hemmet. Så där är det också jobbigt och mycket rädsla.
Så idag går mina tankar till dom och andra bekanta som är sjuka i en dödlig sjukdom. Livet är inte rättvist!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar