Gränser är till för att tänjas

Eller som min kurator brukar säga. Det kan vara värt värken om man haft det trevlig och kul en stund.

Och kan väl inte annat än att hålla med även om det kan kännas tufft efteråt.

För om jag hade lyssnat på min kropp så hade den sagt - nej, gå och lägg dig, gör inte detta och lägg ner.

Men så lyssnade jag till hjärtat och huvudet istället.

Så jag har varit i svampskogen idag tillsammans med samma två vänninor som jag var i svamskog förra veckan.

Men trots alla rubriker som skriker ut - vilket svampår så har våra korgar visat ett väldigt uselt resultat. Och jag har kommit underfund om varför. Det är helt enkelt för torrt. Det har inte regnat på länge och inte ens trattisar har visat sig trots välrenomerade platser från förr. Och de få man hittat har börjat torka. Så man ska väl inte önska regn för vädret är just nu ljuvligt höstligt med sol och klar luft så skulle svampen behöva regn för att komma upp ur mossan.

Men för trattisar är det ju bara början på säsongen.

Men trevligt sällskap, fika i skogen, prat och skratt och härligt höstdag gör att svamp är inte så viktigt i detta läge. Men vi ska göra om detta nästa vecka. Ny skog och nya svampar.

Och egentligen så ville ju kroppen i morse efter att jag somnat om vid 7 snåret efter att ha varit uppe med sonen vid 20 i 6 på morgonen inte alls kliva upp. Jag var så trött att jag kände mig vimmelkantig. Och ont i fötter, fotleder och uppåt kroppen. Men jag tog mig upp fast besluten att komma iväg.

Och efter tre timmar så var jag så mör när jag kom hem. Och jag planerade att jag och sonen skulle kanske ha en myskväll. Han mådde ju inte alls bra i morse när han åkte iväg till sin lärlingsplats - sämre än andra dagar denna vecka. Så jag trodde att ikväll vill han nog bara vara hemma och ta det lugnt. Vi köper pizza eller varför inte räkor som han gillar och jag med nu när dottern ändå inte var hemma som inte äter detta.

Men nej, kompisar gällde men ikväll skulle han komma hem tidigt inte sova över som han brukar. Så jag körde iväg honom till kompisen. Åkte och handlade - räkor tills lördagen!!!

Sen kommer jag hem också med en påse lantchips och ser framför mig en kväll i tv-soffan framför idol i väntan på att sonen skulle hämtas.

Och så ringer kompis A, hon fyllde år igår och nu hade hon massa fika kvar och kompis D skulle också komma. Spontana reaktionen var NEJ!!! Men så tog jag beslutet att jag gör det. Jag tar ett par timmar i trevligt sällskap trots trötthet och värk. Jag skulle ju ändå ut och köra bil för att hämta sonen i närheten så varför inte ha kul tills dess.

Så nu har jag varit social så min psykolog måste vara stolt över mig. Han tycker att jag stänger in mig för mycket och han har nog rätt. Kuratorn tycker ju ungefär detsamma.

Så nu har jag kommit hem - kollat nätet lite, facebook, bloggar, nyheter och tagit mig ett glas vin. Väntar på att John Blund ska komma. Och han har ju besökt mig varje kväll hela veckan men i samma sekund som jag lagt huvudet på kudden så är han som bortblåst och jag ligger och vrider mig och vill inte annat än att domna bort i sömnen.

I morgon är det tack och lov ingen klocka som behöver ställas i ottan utan jag kan låta den ringa vid 10. Sen har jag cafétjänst halva dagen. Tyvärr så spelar inte sonen några matcher denna gång i JSM men man får hoppas dom går vidare till steg 2.

Och i morgon blir det mys med sonen. Räkor med tillbehör och vitt vin till mig. Och en härlig sovmorgon med inga måsten på söndag.

Fast jag skulle vilja åka till lägenheten och fixa där. Har ju en del kvar av ett träd att klippa ner till mindre beståndsdelar.

Och sen får det bli en söndagmiddag tillsammans med båda kidsen!

Och nu är tvättmaskinen klar och jag ska hänga tvätt innan jag lägger mig.

Go Natt!