Idag har jag varit på ett möte med min kurator och försäkringskassan. Tyckte det kändes rätt bra och jag blev trodd. Annars hör man så mycket om FK men min handläggare tyckte jag kändes bra.
Det var 30 minuter intensivt pratande och sen ska jag träffa min kurator på måndag igen och då kan vi gå igenom i lugn och ro vad som ska ske härnäst.
Och igår var jag hos psykologen.
Och det som nu avhandlas är hur dåligt jag mår över att huset inte blir sålt. Att ekonomin är så kass så det finns inte. Vet inte hur jag ska kunna betala mina räkningar för det kan jag inte. Och så har jag en hyra också på nya lägenheten.
Försöker leva på hoppet 3:e gången gillt - ta i trä - att mäklaren ringer och säger JA!!! vi har en köpare och vi kan skriva papper och handpenning sätts in på kontot. Då kan jag börja andas igen och gå ett steg framåt.
För att kunna gå vidare i arbetslivet så ska jag utredas hur mycket jag kan jobba innan kroppen säger ifrån och med vad. Och jag skulle så gärna vilja ha ett ok borta från mina axlar då. Så jag kan koncentrera mig på detta. Inte ha tankarna som snurrar i huvudet som jag nu har och som gör att jag inte kan sova.
Mitt liv har alltid varit tufft kan jag nu känna efteråt.
Jag har gått nära en kant och då och då har jag halkat ner med ett ben men alltid har jag klivit upp och fortsatt balansera.
Och så ramlade jag ner och med mycket möda och stort besvär så hittade jag saker som gjorde att jag kunde ta mig upp och medans man ligger där och hämtar andan och känna lycka över att äntligen tagit sig upp så blir man nerknuffad igen.
Nu har jag inte hittat något att gripa tag i för att ta mig upp utan jag trampar vatten och försöker hålla näsan över ytan. Men hur länge orkar jag?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar