Och jag har svårt att fungera i vardagen. Lusten till att göra något annat än att bara sitta och stirra rakt ut är inte så stor men jag försöker och genom dottern så har det blivit annat att tänka på.
Vi tvättar, kollar packningen, fixar det sista på apotek och affärer och jag ska ta och stryka lite till henne då hon är hemma hos pappan för att äta middag.
Fick en blomma av grannen -söta hon - som en liten uppmuntran i allt elände. Och tack och lov så har jag i alla fall en underbar handläggare där jag har mitt huslån och förstår situationen. Pengar finns men dom är låsta i huset och så länge dom är det så är jag fattigare än fattig.
Som tur är är det inte tomt i varken frys eller kyl när sonen kommer nästa vecka. Det är bara färskvaror som grönsaker och mjölk som behöver handlas. Har både jäst och mjöl så förhoppningsvis kan jag få lite energi till brödbak.
Annars så känns det mörkt och svårt. Gråter för mig själv flera gånger per dag och tycker så jävlas synd om mig själv. Varför kan det aldrig vara åtminstone lite ljust i livet. De små små glimtarna räcker inte för att det ska kännas bra. Och morbida tankar börjar slå sina klor i mig. Och jag vill inte ha dom. Jag vill inte känna den längtan till ett annat liv i en annan dimension.
Nej jag vill vara här och nu. Och om jag inte kan få glädje till 100 procent så åtminstone 25! Just nu känner jag ingen glädje - jo nu ljuger jag - små glimtar kommer ibland och då är det för att jag gläds åt mina barn men för egen del finns ingen glädje.
Vi mötte en bekant på byn och som vanligt är det ju hur är det, bla bla bla. Och helst skulle man ju bara vilja ställa sig och gråta men det gjorde jag inte men kunde i alla fall berätta om inte hela biten så nästan i alla fall om hur det är just nu
Konstigt nog har jag sovit. I förgår tog jag en insomningstablett och sen äter jag ångestdempande Atarax också. Och då sov jag nästan 12 timmar. Och jag var trött hela dagen igår och när jag gick och la mig trodde jag att jag skulle få hålla på och vända mig i sängen som jag gjort flera nätter innan tills gryningen kommer men jag somnade. Är väl psykiskt utmattad så man somnar just därför.
Dottern var på galej i går så henne hämtade jag hem i tidigt i morse. Hon ringde först vid halv 5 och sa att hon kommer om en timme och jag somnade om emellan och sen upp och hämta henne och somnade om igen.
Och jag känner mig så trött ändå.
Så min önskelista! Få känna glädje och känna mig utsövd.
Jag nöjer mig med lite! Allt som är bättre än dagsläget i alla fall. Så vem ska man be till?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar