Nu bekänner kroppen sin fibrofärg!
Under semestern så kände jag knappt av eländet. Lite värk i händer, konstig sömn men man var i sån positiv miljö så allt kändes lättare och så gjorde jag inte så många knop utan var mest bara lat. Och det har kroppen gillat.
Nu så har jag ju varit mer aktiv. Klippt lite gräs, städat och plockat och egentligen inte så mycket mer men det känns som om jag skulle kunna hugga av ena fotleden. Det är någon konstig smärta som går upp över vadens utsida.
Sen så värker det i tår och händerna känns svullna utan att dom är det. Har tics ryckningar i musklerna. Benen ända upp i bäckenet värker.
Så man kommer snabbt tillbaka till fibroeländet. Och I hate it!!!
Vill kunna fungera normalt. Jag har en häck som jag tittat på idag som jag vill klippa och jag vill göra det som om det vore förra sommaren. Utan problem.
Nu kommer det att bli surt efter men jag måste ta lite på den i morgon. Den såg ut som en vildvuxen djungel.
Och det jäkligaste är att jag kan inte göra något för att inte ha fibron.
Det är bara att gilla läget!
Och hoppas på att forskningen går framåt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar