Hoppas!

Som jag berättat tidigare så måste jag flytta.

Från början så var det en insikt som slog undan benen på mig och fick mig att dippa rejält ner i depressionsträsket.

Men ju mer jag tänkt på det så har paniken övergått i realism. Och det känns inte fullt så jäkligt längre.

Jag har liksom vant mig vid tanken.

Och även om jag inte förlorat jobbet och därför måste sälja för det är för dyrt så inser jag också att jag inte mäktar med detta stora hus längre.

Jag kan tex inte klippa gräset längre. Det är en slänt som inte är stor men det känns tungt ändå. Och sonen är inte så förtjust över att vara den som nu är ämnad för den uppgiften.

Grannar pratar om att det kanske snart är dags att måla om. Herregud det gjorde vi ju för ett par år sen tycker jag men det är falurött som ser slitet ut och sist så gjorde jag det helt själv.

Då var detta en bostadsrätt så en byggställning hade jag på min gavel och baksida. Men framsidan använde jag vanlig stege. Och sidan är hög ska ni veta. Jag bor i sutterängradhus och det är 3 plan plus vind så det var högt! Men jag målade om mitt hus själv och det var något som gjorde gott för självkänslan - jag kan själv!!!

Men nu så är det en annan femma. Jag skulle inte klara av att måla huset själv en gång till. Det har demonen Fibro sett till och även om jag hade jobbet kvar så skulle jag inte kunna anlita dyra målare eller någon annan hantverkare ifall någon kommer och säger att oj, dom här takplattorna måste vi nog byta eller om pannan gick sönder. Det är tufft att vara ensamstående i ett hus men jag har fixat det i 6 hela år och det är jag jäkligt stolt över! Det kan ingen ta ifrån mig.

Och alla dessa trappor. 3 våningar som sagt och kroppen gillar inte trapporna längre. Och det slår väl aldrig fel att telefonen inte ligger nere vid tv när jag är i vardagsrummet på nedre plan och tittar på tv utan jag får stappla mig uppför trappen till andra plan där kök, badrum och mitt sovrum finns så det är egentligen bara en trappa jag har att tampas med för ungarna huserar högst upp i huset på 3:e våningen.

Så det är ett rätt beslut att sälja!

Fast hitta ett nytt boende är ju inte alls lätt. Jag har dock tur att ha så många poäng som jag har då jag ställde mig i en kö 2003 vilket jag glömt bort och har många poäng.

Jag har intresseanmält olika typer av boende som jag tittat på och det första var lägenheter som ingen människa vill bo i. Mörka, trånga, trista, slitna osv.

Jag vill känna att det känns bra. Bra för mig, bra för mina djur och sen barnen ska också känna att vi vill bo hos mig istället för att säga - nej vi stannar hos pappa.

Sen var jag och tittade på ett tvåvåningsboende. 4 rok som ett radhus och tackade ja men lägenheten gick till en annan. Det var tråkigt för vi hade nog trivts bra där och det var bara tvärs över vägen från deras 2:a hem så då hade ungarna kunnat gå som dom velat fram och tillbaka. Och man hade sluppit skjutsa för att dom glömt saker hos pappa som man tvunget måste ha.

Och idag har jag varit och tittat på en 3:a tillsammans med dottern. Ligger inte långt ifrån där jag nu bor. Och jag har tackat ja till den så jag hoppas det är min tur nu och att jag får den.

Det är ett hus med 4 lägenheter i. 2 st 2:or på nedre plan och så 2 st 3:or på andra våningen.

Det finns en balkong som var rätt stor och har sol mest hela dagen. Men sen fanns det också en uteplats med en stor gräsplätt. Utgång från köket. Helt perfekt för mina katter och min jycke. Det fanns redan staket inmot grannarna och så var det sen ett skogsparti mitt emot så jag har bara grannar på sidorna men som sagt en större tomt än vad jag har nu och platt. Som gjort för olika aktiviteter. Så spänner jag upp lite nät mot skogspartiet så har jag inhängnad stor tomt för jycken att vara lös i.

Sen var det himla fräscht innomhus. Stort kök som såg fräscht ut, saknade diskmaskin men det går att sätta in. Lugna fina ljusa färger och det såg inte så slitet ut.

Ungarna får ju givetvis ett varsitt rum så det är jag som inte riktigt får något eget sovrum.

Vardagsrummet var inte stort så där fanns det ingen plats för någon extrasäng i något hörn. Så bäddsoffa är ju ett alternativ men så har jag funderat vidare och kommit på den geniala ideén - sängskåp.

Då kan jag fälla ut sängen när jag ska sova och sen fälla tillbaka den när det blir dag. Och jag behöver inte köpa någon ny soffa! För med min kropp så är ju bäddsoffa inget bra alternativ. Man är ju stel nog ändå på morgonen.

Sen är det mycket av mina möbler som jag inte får plats med. Och jag vet inte riktigt vad jag ska göra med dom för det är många gamla ärvda saker som farfar snickrat och som jag inte vill göra mig av med.

Det fanns två förråd så något kan jag ställa där men min säng som är en gammal utdragssoffa - den får inte plats någonstans. Och den är jag rätt trött på om sanningen ska fram men det känns ändå i hjärteroten att behöva göra sig av med något.

Så jag hoppas denna lägenhet blir min! Och så tänker jag längre fram än ett par år. Dottern blir 19 och om hon inte ska plugga vidare utan får ett fast jobb där hon är nu så ska väl hon lämna boet så småningom men sonen tror att det blir han som lämnar först. Han har två år kvar i skolan innan han är färdig plattsättare sen ska han och ett gäng kompisar dra till Norge och jobba. En av kompisarnas bror är där och där ska det finna jobb sägs det.

Så detta med en trångboddhet är ju tillfällig. Det hade varit värre om dom varit i början av tonåren. Nu har dom ju också genom sin ålder fått en annan förståelse och insikt om hur det är och dottern tyckte absolut att jag skulle tacka ja.

Så nu går tankarna på inredning som det ofta gör när man ska flytta till något nytt även om jag inte ska ta ut något i förskott. Och carport fanns också - nu har jag bara en p-plats. Och tvättstuga. Perfekt när man ska tvätta lakan mm. Nu blir det något i taget för att få plats att hänga. Och det är bara att ringa fastighetsskötaren när man har något bekymmer. Och måla ute behöver jag inte tänka på. Två förråd. Ett i huset och ett i ett annat hus så mycket kan jag ändå behålla.

Men som sagt jag har ju inte fått den än men jag hoppas, hoppas, hoppas!!!

Men jag sitter och spånar på min säng! Och hur jag ska kunna sova bra. Sängskåp är lösenordet.

Man tar ett skåp och en säng och voila!

Man kan ha liggande eller stående och det fanns en vägg i vardagsrummet som varit perfekt för ett sängskåp i liggande modell men även om jag skulle kunna få brädor måttsågade och själv skruva ihop det hela (nu kommer skryt - jag är faktiskt så händig) så har jag ingen lust. Men så hittade jag skåpet nedan på Ikeas hemsida. Perfekt!

Fast nu blir ju inte sängen liggande utan man fäller ner den stående. Men skåpet är så stort så att det skulle kunna täcka en dörr som gick in till ett av sovrummen och som hade en dörr till ut till hallen. Lite tjusigt tyg bakom glasdörrarna och det blir så bra så.

Det finns beslag att köpa för såna här skåp och det skulle kunna fungera. Och sen när någon av ungarna lämnat boet så kan ju denna säng följa med för jag tror ju att det blir trångbott även då.

Sen så får jag ta och måla lite av mina möbler så jag kan ha dom i samma rum. Jag vill få en lugn och harmonisk inredning.

Så håll tummarna för mig. Sista dagen för att tacka ja eller nej är imorgon. Några fler skulle komma och titta men hon som bodde där idag verkade inte ha visat den för så många mer än mig och jag tror en till och det fanns fler men hon är inte hemma och har inte varit hemma i helgen så det kanske inte blir något av det.

Så kanske kan jag skriva ett nytt kapitel på mitt eländiga liv och därifrån bara sätta bra mål!