
Det är ju nästan en fröjd att gå i såna här butiker. Det finns mycket att titta på. Jag var ute efter något vitt att sitta och sippa på till påsken ute på terassen.
Och hittade ett vin jag inte sett för. Vårt system har ju också haft ett begränsat utbud.
Magnolia köpte jag - ett vin som lockade pga flaskan. Aldrig smakat förr så det ska bli spännande.
Sen köpte jag också Glen Ellen ett vin som jag gillar.
Det var länge sen jag drack vin. Har inte druckit sen julas.
Och vart tog den vägen solen som idag är bakom några grå moln. Fram med värmen. Fram med solen. I alla fall till helgen så jag kan sitta ute i solen och må gott.

Sen har jag blivit sågad vid fotknölarna idag.
Var på en jobbintervju. På ett bemanningsföretag. Skulle aldrig ha gått dit.
Jag var absolut inte till min fördel. Var så nervös. Jag har ju inte gått på anställningsintervju sen våren 2001.
Trodde jag var mogen, redo och förberedd. Men det var jag absolut inte. Fick konstuktiv kritik som hon kallade det.
Jag var alldeles för osäker. visste inte vad jag skulle svara på frågor. Vad gjorde du på jobbet för 15 år sedan??? Varför slutade du där?? Varför har du ett glapp på 4 år??? Varför, varför, varför.

Vad kan du? Löpande bokföring. Jaha vad är det. Que? Löpande....... bokföring.
Här skulle jag ha varit mer tydlig svarat att jag gör detta och detta och detta. Skulle ha varit mer säljande. Inte flackat med blicken. Haft ett tydligt handslag när vi hälsat.
Shit, Shit, Shit.
Jag var absolut inte mogen. Och hon frågade när jag fick beskedet om uppsägning. För en vecka sen. Då tittade hon lite medlidsamt och sa att jag nog skulle vänta ett tag, landa lite och tack och hej.
Gråten satt i halsen men vet inte om hon såg det. Men hon hade ju rätt!
Så nu är självförtroendet verkligen på topp - NOT!
Hur ska jag kunna konkurrera med alla andra hungriga jobbsökare därute om jag inte kan sälja mig själv på ett bra och positivt sätt?
Gick förbi olika skyltfönster och såg massa snygga kläder. Och jag behöver något snyggt, piggt och glatt att klä mig i som inger säkerhet och styrka.
Skulle behöva gå till frissan och bli snygg.

Det är små medel som kanske gör att man kan få känna sig lite självsäker.
Svart och grått som jag nästan alltid annars går i är inte rätt kanske. Även om svart får en att känna sig lite smärtare.
Och så tänka på hur du sitter, tittar och svarar.
Träna! Träna! Träna! Vara mer förberedd skriva små stödord.
Jag känner mig så otroligt kluven.
Det ena jag är en stark person. Självsäker, stolt och trygg. Vet vad jag vill. Klarar mig själv och är självständig.
Det andra jaget är svagt, rädd, har dåligt självförtroende, är osäker, nedtryckt, kass och dålig, vågar inte be om hjälp.
Det är något jag brottats med i hela mitt liv. Den första personen är den som vunnit striden hittills. Men den andra börjar ta mer och mer övertaget. För varje smäll så kommer den personen mer och mer fram.

Känns lite schizofren
Och det har varit många smällar nu. Alldeles för många.
Den första stora kom 2002/2003 i och med en jobbig och aggresiv skilsmässa. Det tog några år att läka från den.
Den andra stora kom när jag beställde mina journaler från min barndom och BUP. Av någon anledning som jag inte själv kan förklara så ville jag ha dessa och läsa varför jag var där eftersom jag inte kommer ihåg det själv.
Att läsa om sig själv och hur mina föräldrar speciellt min mamma såg på mig var inte roligt. Men en bekräftelse på att jag gjorde rätt som strök henne ur mitt liv för några år sedan. Hon sög så mycket energi ifrån mig. Det hon har gett mig är ett liv med alkoholmissbruk och förnekelse om detta. Känsla av trygghet och närhet. Obefintlig.
Så jag har någon inre styrka annars hade jag inte levt det liv jag ändå lever. Ett liv som varit och är bra. Det hade lika väl kunnat gå åt totalt annat håll, med eget missbruk eller nåt.
Det är den jag ska hitta tillbaka till!!
När jag har hämtat mig från den här smällen!
Kanske inte så konstigt att man mår som man gör i Fibron. Den kan ju utlösas av sånt här och har man då också haft en kombination av långvariga smärtor i ryggen bl a så är det kanske svaret.
Men det är tufft och jobbigt att sitta i den här gungstolen.
Gunga fram - yes detta fixar jag. Det kommer bli så bra, livet ska le mot mig igen och jag ska vara lyckligare än någonsin.
Gunga bak. Det kommer gå totalt åt helvetet. Jag kommer bli ett soc-fall, sjukskriven, arbetslös, deprimerad, ensam.
Men kanske kan kuratorn hjälpa mig med att få tankarna åt rätt håll. Kanske får jag en toppenhandläggare på soc. Kanske får jag också en läkare som förstår mig.
Det är dom små stegen jag nu ska ta mig fram med.
Kanske köper jag en lott också. Och kanske blir det så - att det plötsligt händer!

Du har varit med om mycket i livet. Jag hoppas du kan hitta tillbaka till din inre styrka, som du verkar ha.
SvaraRaderaHar också funderat på att begära ut mina journaler från BUP (var bara 3 år), men vet inte om jag vågar. Vissa saker mår man kanske bäst av att inte veta...
Varma kramar!
Men lilla gumman, kan föreställa mig hur du kände dig under och efter intervjun. Tänker på dig. Styrkekramar från mig :-)
SvaraRaderaMen! Vilken rutten människa som intervjuade dig!!! Man ska inte ge den typen av kritik om inte personen frågar efter den! Så dåligt! Skriv ut vilket företag det är, de verkar inte så bra med den intervjutekniken. Jag tror det är hon som har problem med självförtroendet och inte du! Du är stark och vill mycket! En människa som måste racka ner på en annan kan inte m annat än dåligt! TA INTE ÅT DIG!!!! Spola bort det där och ta nya tag! Det kommer gå fint det här!
SvaraRaderaKram