Tråkigt

Att det idag inte har varit samma härliga väder som alla dom tidigare dagarna. Solen finns där ovanför molnen som legat som ett dis över solen och som bara blivit tjockare och tjockare. Trist!

Hade gärna suttit och gassat i solen idag också. Men en liten stund gick det sitta ute och njuta utan att frysa. Sen satt jag och läste under en filt och med kofta. Fast det var skönt det med.

Barnen ska komma hem idag och tänkte att vi skulle grilla. Folk som varit borta över påsk har kommit hem och det luktar grill från flera håll.

Lag fläskkarré och kotletter i marinad igår.

Och grillgallret har jag kört med stålborste och i diskmaskin.

Och så är frysen ute nu färdig frostad och urtorkad. Nu ska den bara behöva fyllas med massa mat också.

Mycket mer än så blir inte gjort per dag även om det är mycket som jag skulle behöva och vilja ta tag i. Mitt vardagsrum skulle behöva damsugas. Jag skulle behöva ta reda på massa tvätt som ligger på matbordet jag har där. Skulle vilja byta gardiner och sommra till det lite.

Men fixar inte mer än ett projekt åt gången och ett projekt kan ta flera dagar som att frosta och torka ur en box.

Känner mig som något som katten släpat in. Idag är det som om man kört mina händer i en mangel igen. Samma värk hade jag för några veckor sedan. Det värker på många ställen på min kropp av fibron just nu.

Tröttheten går inte över trots att jag sover länge på morgonen.

Och magsyran ger sig också till känna.

Och så har jag ångest över att det imorgon är dags att åka till jobbet. Jobbet som jag inte alls har någon lust att åka till. Jag har det ju inte kvar ändå om några veckor. Så varför??? Har liksom ingen som helst lust att vara tillags och behjälplig. Ägarna får väl själva ta tag i detta och komma hit och reda upp det som ska hända med mitt arbetsområde. Det är ju bara dom som vet hur dom tänkt sig.

Att det sen kommer bli kaos. Då är det ju för sent. För jag känner inte att jag har någon anledning till att underlätta det hela. Det är ju inte så att jag ska lära upp någon. Det ska ju bara postas, faxas och mailas alla underlag till någon annan i ett annat land.

Må hända att det är själviskt att tänka så här. Men då får jag vara det - självisk. För så här tycker jag. Och så dåligt som nu dessa får mig att må. Varför ska jag då vara ödmjuk?

Nej, nu ska jag svälja kräkningskänslan. Ringa min barn och hämta upp dom ifrån där dom är, åka handla grillkol och njuta av denna dag. Och kanske kommer solen åter senare ikväll. Man vet ju aldrig.