Om du tänker efter, och läser lite mellan raderna i dina inlägg här, så har du ju inte verkat trivas 100% på ditt jobb..Eller hur? Du ville ju inte byta från första början ens.
Kanske det här är bra? Att få den där sparken i rumpan att se till att få det där jobbet du verkligen vill ha?
Du kanske får pröva dig fram, och även om du inte får det första, andra eller ens tionde jobbet du söker, så finns det nått där för dig också!!! Du har ju många strängar på din lyra:).
Pengar är förståss nått man måste tjäna för att klara vardagen, men att lida ihop dem där man inte är nöjd med situationen kanske inte är bästa lösningen.
Se detta som en början på ett nytt kapitel istället för slutet på livet. Att tala med din kurator tror jag är toppen. Särskilt eftersom du känner henne sen tidigare. Hon vet ditt bagage utan att du behöver dra allt från början. Att få prata av sig med någon är alltid skönt! Och du har ju inte hunnit bearbeta din diagnos riktigt heller, och det är nog så viktigt att få prata om!!
När du mår bättre psykiskt, så kommer det fysiska kännas mer överkomligt också ska du se. Det är lättare att se de bra dagarna, mellan de sämre, om man känner sig glad inombords..:)
Kan kanske din fibro leda till ett jobb inom just det området såsmåningom!? Kanske inte än, men om nått år!
Du vet att vi alltid finns här när du orkar prata! Kramar i travar och lycka till på intervjun!! Du klarar detta med bravur! Det vet jag:D
Sen, nu när Thérése börjar jobba efter skolan, om hon inte ska plugga mer, så kanske hon kan betala lite för sig hemma? Eller har hon pratat om att flytta hemifrån?
Hur som helst kanske det vore en bra idé. Jag fick betala 1500:-/mån för mat och husrum när jag bodde hemma efter jag flyttade hem efter att ha varit sambo. Och då pluggde jag ändå på högskola. Sen efter USA, när jag inte hunnit få jobb, fick jag pengar från soc, dels för att kunna betala för mig hemma (jag var ju myndig och mamma och l-i hade ju ingen underhållsplikt för mig) och dels för att kunna åka buss mm för att söka jobb. Tror jag fick 2500:-/mån av dem. Reglerna är kanske annorlunda nu, men till mat och husrum borde hon få om hennes egen lön är för låg!! Som sagt så är hon 18 år, snart 19!! Kolla upp!!
Nu hann jag bara med att betala ca 2-3 månader, sen flyttade jag ju till Tommy:D
Hurra för intervju!!:D
SvaraRaderaOm du tänker efter, och läser lite mellan raderna i dina inlägg här, så har du ju inte verkat trivas 100% på ditt jobb..Eller hur? Du ville ju inte byta från första början ens.
Kanske det här är bra? Att få den där sparken i rumpan att se till
att få det där jobbet du verkligen vill ha?
Du kanske får pröva dig fram, och även om du inte får det första, andra eller ens tionde jobbet du söker, så finns det nått där för dig också!!! Du har ju många strängar på din lyra:).
Pengar är förståss nått man måste tjäna för att klara vardagen, men att lida ihop dem där man inte är nöjd med situationen kanske inte är bästa lösningen.
Se detta som en början på ett nytt kapitel istället för slutet på livet.
Att tala med din kurator tror jag är toppen. Särskilt eftersom du känner henne sen tidigare. Hon vet ditt bagage utan att du behöver dra allt från början.
Att få prata av sig med någon är alltid skönt! Och du har ju inte hunnit bearbeta din diagnos riktigt heller, och det är nog så viktigt att få prata om!!
När du mår bättre psykiskt, så kommer det fysiska kännas mer överkomligt också ska du se. Det är lättare att se de bra dagarna, mellan de sämre, om man känner sig glad inombords..:)
Kan kanske din fibro leda till ett jobb inom just det området såsmåningom!? Kanske inte än, men om nått år!
Du vet att vi alltid finns här när du orkar prata!
Kramar i travar och lycka till på intervjun!!
Du klarar detta med bravur! Det vet jag:D
Sen, nu när Thérése börjar jobba efter skolan, om hon inte ska plugga mer, så kanske hon kan betala lite för sig hemma?
Eller har hon pratat om att flytta hemifrån?
Hur som helst kanske det vore en bra idé.
Jag fick betala 1500:-/mån för mat och husrum när jag bodde hemma efter jag flyttade hem efter att ha varit sambo.
Och då pluggde jag ändå på högskola.
Sen efter USA, när jag inte hunnit få jobb, fick jag pengar från soc, dels för att kunna betala för mig hemma (jag var ju myndig och mamma och l-i hade ju ingen underhållsplikt för mig) och dels för att kunna åka buss mm för att söka jobb. Tror jag fick 2500:-/mån av dem. Reglerna är kanske annorlunda nu, men till mat och husrum borde hon få om hennes egen lön är för låg!! Som sagt så är hon 18 år, snart 19!!
Kolla upp!!
Nu hann jag bara med att betala ca 2-3 månader, sen flyttade jag ju till Tommy:D
Kramar från
Svägersk
Vad bra att du orkar ta tag i saker fast du mår dåligt!
SvaraRaderaJobbintervju låter jätte kul! Hoppas verkligen att det går bra för dig.
Kram!
Jösses vad du legat i! Fin bild i headern :-D
SvaraRadera