Nyss hemkommen!

Jag pustar ut och stoppar både kvast och kanna tillbaka i det dunkla hemliga hörnet. Den annars nästan svarta katten putsar sig för att få bort den svarta färgen jag tvingade på honom igår. åste följa traditionen.

Det var en trevlig resa och många bekanta ansikten men även nya. Hoppas ni också hade det trevligt på blåkulla igår. Fast min kvast var lite ryckig. Var inte riktigt med på banan som vanligt. Men jag tog mig ju både fram och tillbaka.

Idag lyser solen från en blå himmel. Var uppe tidigt för att köra dottern till jobbet. Hon jobbade även igår så hon fick inte vara med på blåkulla :) och jobbade sent så hon sov över hos mig.

Jag är ingen morgonmänniska men det är ändå något visst med mornar då det är helg och man har av någon anledning klivit upp och gett sig ut. Det är tyst och lugnt och ger en känsla av ro.

Eftersom jag igår (innan blåkulla) spolade av trädgårdsgångens alla stenplattor och dona lite på framsidan så tog jag idag ut en torkställning och hängde tvätt. Det kvittrar för fullt och jag tror baske mig jag såg en sädesärla när jag körde hem. Och vitsipporna har kommit. Såg en slänt alldeles full med utslagna vita vackra blommor och det knakar faktiskt i växtligheten.

När jag då ser bilder hur långt våren kommit i norr så känns det lyxigt. Sitta ute i kortärmat, njuta av solen som värmer, gräset spirar och det är bara så skönt.

Satt ute och läste och fick smörja in mig med solskydd igår. Ska upprepa det hela idag.

Annars så är det inte så mycket påskfirande hos mig. Mina ungdommar fick godis igår. Har inget pynt heller. Känner liksom inte för sånt längre. Annat var det förr. Då barnen var små. Då pyntades det massor med fjädrar, kycklingar, påskkärringar och annat. Det gjordes påskmat efter konstens alla regler. Men under åren så blev det mindre och mindre och nu är det egentligen bara påskäggen till barnen som är kvar. Vi har haft påskhare som lagt tidigare om åren men from i år så är det borta.

Och jag har fått magkatarr. Har hela tiden den där oroskänslan i magen. Den vill inte försvinna. Jag har också ont i hela kroppen. Fibrovärken känns mer. Tröttheten ligger som en stor tung sten över mig men har inte så lätt att somna och sover inte heller så bra.

Hälsade på en kompis i förrgår och vi hade trevligt och fikade och tog en promenad och även om vi pratade både om eländet som jag har så pratade vi om annat men hela tiden så finns min oro i huvudet hela tiden.

Jag har läst en spännande bok och även då kommer tankarna och oron.

Läser fattigbloggen och det gör ju inte saken bättre även om jag där får information som är bra.

Läser andra bloggar om annat elände, sjukdom, skador etc. Tänker att det finns dom som har det värre men jag är i min situation och den är mig närmast och plågar mig.

Jag försöker leva så normalt som möjligt fortfarande, gör det jag brukar. Äter och dricker, vilar och njuter av solen. Försöker ha några mål per dag som jag ska ta tag i. Jag har två barn som jag gör det för. Utan dom så hade jag nog bara lagt mig ner och struntat i allt!

Att bara lägga sig ner och vara apatisk - been there, done that. Vill inte hamna där, därför försöker jag i alla fall. Så länge det går. Väntar på att dagarna ska gå ganska så fort. Att jag ska få komma till kuratorn och läkaren. Kanske kan jag tacka citalopramet för att jag inte hamnat där. Det är en liten dos men kanske ändå tillräckligt för att jag ska stå upp.

Men den tar inte bort ångesten och oron. Den ger mig inte sömn. Den ger mig inte hopp. Det är väl därför jag har sån oro. Jag känner mig inte så hoppfull. Tror det värsta.

Men som sagt. Solen skiner. Ska sätta mig utomhus och njuta. Plus skynda mig in med tvätten. Någon granne verkar tycka att det är läge för att elda i sin trädgård idag. Jäklar också! Ska man då inte kunna njuta av att sitta ute utan att bli rökförgiftad.

GLAD PÅSK önskar jag er alla goa bloggvänner.